Typer av anfall och vad utlöser nya?

Är det epilepsi jag har?

2010-10-19 04:24 #0 av: zanpakuto

Strax efter att jag fyllde 16 år fick jag det första anfallet.

 

Några månader senare fick jag anfall med minuters mellanrum, dygnet runt i tre veckor innan det avtog med tiden och blev färre anfall/dygn. Jag var livrädd och var absolut säker på att jag skulle dö.

 

Jag känner någon sekund innan anfallet en stark olustkänsla som är lite kittlande och kan liknas vid panikångest, fast det är inte samma känsla helt. Högst tre sekunder efter det får jag anfall.

Jag stannar upp i vad jag gör/fryser till (ibland ramlar jag till marken), slutar andas, stirrar rakt fram och reagerar inte på yttre stimuli förrän anfallet är över. Någon gång har jag yttrat något ord precis i början av anfallet (sorg, nej, stopp, vänta, förlåt) samt tårar har runnit från mina ögon ibland.

Jag "upplever" saker under anfallen. Det är svårt att beskriva då jag aldrig minns ett helt anfall. Jag minns att i ett anfall var min ena hand fängslad till ett rör i en källare och jag försökte nå någons hand med min fria hand och hade känslan av rött.

Jag vet att i anfallen träffar jag personer/är på platser som jag känner igen i anfallen som helt naturligt, men i verkligheten så har jag aldrig sett personerna och vet absolut inte vart jag befann mig i anfallet då jag inte känner igen stället som ett ställe jag varit på eller sett i verkligheten.

"Världen" i anfallen är inte som denna, tex att jag hade känslan Röd. Den ser ut och känns annorlunda, svårt att beskriva.

 

Anfallen är inte särskilt långa, utan det handlar om 20 sekunder till ca 1 minut.

 

Under det första anfallet kräktes jag. Vad jag minns har jag inte kräkts vid anfall efter det.

 

Jag är fruktansvärt utmattad efter ett anfall och måste oftast sova för att det inte ska komma fler anfall efter.

 

Jag har haft det såhär i åtta år nu. Anfallen kommer när jag mår lite dåligt psykiskt/stressad, sover dåligt och ser något som "påminner mig" om världen i anfallen. Jag vet aldrig innan något utlöser ett anfall att den saken kan utlösa ett anfall hos mig när jag ser/känner saken.

 

Jag har fått diagnosen epilepsi även fast jag gjort massa eeg under åren och de aldrig visat något, så diagnosen har jag väl fått i brist på annan förklaring?

 

Jag har inte fått någon slags medicinering eller annan behandling.

 

Jag har aldrig hört talas om någon som i ett epilepsianfall upplever saker på det vis som jag gör. Jag trodde man antingen var medveten men paralyserad eller omedveten.

Jag är halvt medveten, paralyserad och "hallucinerar"?

 

Kan epilepsi verkligen vara såhär?

Anmäl
2010-10-20 22:29 #1 av: mona43

Epilepsi kan yttra sej så olika, och alla upplever det olika. Det är svårt att säga om det är epilespi eller ett epilepsiliknande tillstånd du får, men det verkar som du tappar medvetandet emellanåt, och vid vissa anfall minns mera.

Det finns epilepsi anfall där man är mer eller mindre medveten. hjärnan är så komplicerad, kanske du känner att du håller på tappa ballansen, och upplever att du grabbar tag i något. Det blir som ett drömliknande tillstånd fastän du är ganska vaken. Det brukar också vara rätt vanligt att epilepsi anfallen kommer när man är stressad, sover dåligt och mår dåligt.

Min son har epilepsi anfall där han inte tappar medvetandet helt, han kan skratta, skrika till, låta sluddrigt, stirra eller ramla omkull, för att i nästa sekund vara ungefär som vanligt igen, men oerhört trött eller orolig.

Han fick till slut medicin, men de såg inte heller något på EEG undesökningarna genast, efter flera undersökningar såg de en ytterst minimal förändring som knappt märktes, de var ändå osäkra på om det var epilepsi. Den gången de såg förändringen sövde de honom under undersökningen.

Fortsätter det så här för dej, bör du be en läkare skriva en remiss till en specialist för att utreda ordentligt vad det kan vara, det kan ju vara så att du ändå behöver medicin i låg dos, eller så utesluter de epilepsi, men då har du rätt att få veta vad det kan vara i  stället som du drabbats av.

Hör gärna av dej, så vi får veta hur det går för dej, och hur du mår.

 

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2010-12-03 15:06 #2 av: [per50]

#0 Hej zanpakuto!

Jag undrar kort och gott hur är det med dig och din epilepsi, hör gärna av dig.

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2010-12-04 00:13 #3 av: zanpakuto

#1 Förlåt att jag inte svarat på din kommentar. Av någon anledning så har den inte synts som ett nytt inlägg på min sida och jag har inte sett det förrän nu.

Tack för att du tog dig tid att skriva till mig!

Så som du beskriver din son och hans anfall låter väldigt likt hur det är för mig. Jag tappar inte medvetandet helt men går samtidigt inte att få kontakt med.

Det där med att vara trött och orolig efteråt känner jag igen. Jag blir alltid Väldigt trött efteråt och de perioder då jag får hundratals anfall sover jag mest, när jag kan.

 

#2 Hej!

Just nu är det okej med min epilepsi. Jag har inte haft något direkt anfall på jättelänge. Men eftersom det är mycket tråkigt som händer runt mig nu som skapar otrolig stress så har jag börjat få känningar då och då.

Jag vet dock mycket bättre nu än när det började hur jag ska "kontrollera" det. Jag har även informerat min sambo och familj/vänner om tillståndet och att jag eventuellt kan råka få ett anfall inför dem. Så de inte får en chock då jag tidigare inte berättat för dem om detta.

 

Jag känner faktiskt inget behov för medicin då det inte är ett dagligt problem och jag har en naturlig motvilja för mediciner, så jag slipper helst så länge jag kan.

Anser inte att det i nuläget är så illa att jag skulle behöva medicinera varje dag. Men jag är glad över att det finns mediciner för de som behöver det!

Skulle jag någon gång hamna i en sådan period där jag får hundratals anfall igen så skulle jag be om medicin, men nu med enbart känningar då och då känns det onödigt för min del.

 

Tycker det är konsigt att vården verkar bara vilja bli av med en om man inte är "ett solklart fall" och sällan vill driva det vidare om de inte får ett direkt svar på första försöket.

Det verkar alltid vara upp till en själv som patient att se till att man får rätt diagnos och vård. Vilket är synd, för det är långt ifrån alla sjuka som orkar stå på sig på det viset.

Anmäl
2010-12-05 00:25 #4 av: mona43

Håller med dej om det ofta kan vara svårt att få rätt diagnos och vård, det beror nog mycket på vilka läkare man möter också.

Eftersom epilepsi kan se ut på så många vis, men det endel läkare tänker på är de messt klassiska symtomen, och glömmer eller bagatellicerar andra symtom som inte är "solklara" trots att de också skall respekteras.

Hoppas du får fortsätta att klara dej utan medicin, det är ju det bästa.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2014-01-28 22:08 #5 av: Sarasol

Hej Zanpakuto!
Ser att det är längesen ni skrev här, men jag skriver ändå och hoppas jag lyckas få kontakt. Jag blev så fascinerad när du beskriver dina "anfall" eftersom jag får nästan exakt likadana. Har liksom du ibland varit fri dem i flera årl och i perioder har de kommit ofta - stressiga perioder i livet. De är så förbryllande att komma in i den här världen som är så bekant och som man förstår precis och när
"anfallet" är över går det bara att minnas fragment. Det skulle vara så intressant att utbyta erfarenheter med dig. De känns ju väldigt speciella, de här attackerna, och jag tror eg inte att det är epilepsi - även om det liknar. Känns som att minnesfunktionen löper amok på nåt sätt, kanske ngn slags syrebrist. Ja, jag vet inte, men blir väldigt nyfiken på vad det kan vara. Hoppas du läser detta och att vi får kontakt.
Hälsningar Sara

Anmäl
2014-01-28 23:34 #6 av: mona43

Hoppas att du ser detta ZanpakutoLer

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2014-03-25 13:52 #7 av: [gosedjur3]

#0

Hej hopp!

Jag får liknande anfall och större anfall (minst 1-1,5 min) och är diagnostiserad med ep sedan 12 års ålder. Jag blir också otroligt trött efteråt och minns ibland vad som hänt ibland inte alls.

Jag har en vns inopererad sedan tidigare som hjälper till viss del mot de större anfall jag har. Men eftersom du känner när du får anfallen kanske du också kan få en sådan? Jag känner dock inte anfallen så jätte bra men det har hjälp mycket på senare tid. Hoppas allt blir bra med dej:)

kram// elin

Anmäl
2014-03-27 13:38 #8 av: ricorico

Jag har haft EP sen jag var ca 1 år, & idag e jag 50. Och jag har hela tiden ätit medicin för detta trots att jag under nästan 20 år var anfallsfri. Och jag känner mig säkrare med medicinen, men med det jag vet idag angående mina mediciner så kanske jag hade valt andra sorter. 

Och vissa hade jag absolut inte valt Funderar

Men med facit i hand är ju allt lättare.....

Kram till alla Hjärta Johan

Anmäl
2014-07-03 15:13 #9 av: Shine

Mycket intressant och berikande beskrivning av dina upplevelser TS.
Hur har det gått för dig?
*hoppas du är kvar*

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.