Annons:
Etikettpresentation
Läst 4991 ggr
[iurochskur]
2010-05-11 22:43

Halloj

Om mig:

Jag heter Maria och är 30 år fyllda, bor i ett litet samhälle med blivande make och två döttrar+ några hamstrar.

Min historia:

Jag var ca 2-6 år när jag hade mina allra första kramper som tyvärr inte utreddes ordentligt. Jag hade inte mycket kramper efter 6 års ålder men var ganska frånvarande från och till under hela uppväxten. Mina fosterföräldrar ville utreda om det var "nåt fel i huvudet" på mig som gled bort och verkade dagdrömma ofta. Kändes inget kul att behöva höra sånt som tonåring. När jag var ca 14-20 år hade jag kramper från och till om nätterna, bet mig i tungan och var på morgonen trött och inte riktigt närvarande.

Det påverkade mitt kärleksliv när jag fick ett stort nattligt krampanfall vid ca 21 års ålder. Min dåvarande pojkvän väckte mig mitt i anfallet och jag var totalt förvirrad och såg två ambulansförare stå lutad över mig. Då fattade jag allvaret i det hela. Sökte hjälp och fick tegretol utskrivet som jag åt under ett par månader. Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän p.g.a den skam jag kände. Då var jag nästan 22 år gammal.

När jag var 22 år blev jag gravid med min dotter Alice och slutade med medicinen. Kunde inte riktigt acceptera att det kunde vara epilepsi. Måste ju säga att jag valde att ignorera eftersom jag skämdes, kändes som det var nåt fel med mig och jag inte var normal.

Under graviditeten fick jag inga kramper vad jag vet, men fortfarande kunde jag bli "frånvarande" flera ggr om dagen. Efter jag fått min dotter var allt som normalt och jag trodde inte riktigt på min första läkares ev. diagnos. Fick en dotter till 2 ½ år efter första dottern föddes och tänkte inte mera på kramper och "frånvaron" om dagarna…trodde det bara berodde på trötthet som småbarnsförälder perioden kan innebära.

Efter barnen föddes kom kramperna troligtvis tillbaka fast i mildare form, jag kunde vakna ofta med total utmattning och huvudvärk samt att jag bitit mig i tungan. Ibland kunde jag vakna och halvt omedveten tugga mig i tungan.

I augusti förra året (2009) satte jag mig upp i sängen knappt medveten och urinblåsan bara släppte all kontroll, jag kissade på mig! Jag blev så skrämd av det att jag kontaktade min läkare samma vecka. Dom ville ha mera att gå på innan dom kunde utreda mig.

Jag har alltid haft domningar och förvirrings känsla under alla dessa år, men nu i förra veckan blev det värre.

Jag vaknade med domningar i halva ansiktet och ena armen samt hela benet. Allt satt på vänster sida. Hade även kraftig yrsel och förvirringskänsla. Kontaktade då familjeläkaren som sa åt mig att åka direkt upp till akuten. Blev inlagd och nu sitter jag här med tegretol 200mg utskrivet och en lång utredning väntar. Ska på EEG undersökning den 26/5 och dessutom är dom nästintill 100% säkra på att jag har epilepsi petit mal samt nattliga kramper (inte alla nätter dock) som utlöses av stress m.m.

Känns jobbigt att skriva om allt detta, men alla är vi människor och att det ens finns en så bra sajt är guld värd för mig och säkerligen andra i liknande situation.

Annons:
[per50]
2010-05-11 23:41
#1

#0

Tack för den intressanta berättelsen, vissa gånger kan det vara pinsamt eller jobbigt att skriva om sin epilepsi, men det var strongt gjort av dig att skriva.

Ibland kan det vara skönt att skriva av sig, och du behöver inte skämmas över att du har epilepsi.

Jag tycker inte att det är pinsamt eller jobbigt att skriva om min epilepsi, det gör jag så gärna och jag tror att det är bra att skriva om sin sjukdom så att de som inte har epilepsi förstår att det är jobbigt med epilepsi.

Epilepsi kan drabba vem som helst och när som helst.

Som sagt vad tack för din berättelse.

[iurochskur]
2010-05-12 00:42
#2

#1 Tackar. Ja, jag har en hel del att lära vad gäller att hantera och acceptera epilepsin. Men det kommer jag göra lättare tack vare sajten.

Kram!

[per50]
2010-05-12 10:43
#3

#2

För mig tog det ett tag innan jag accepterade min epilepsi, jag tog inte min medicin som min läkare skrivit ut. Men efter den andra stora anfallet så tar jag tabletterna punktligt.

Vi gör allt för våra medlemmar så att de ska trivas ho oss, och för dig förstås.

mona43
2010-05-12 11:51
#4

Tack för din berättelse, det är svårt att berätta om det privata, men det kan hjälpa andra som är i samma situation, och vara skönt att skriva av sej, det finns allt för många som skäms över sin epilepsi, och försöker ignorera den.

Men de allra flesta kommer till en punkt då de måste inse att de har ändå har epilepsi, det är nog en bearbetningsfas detta som tar olika lång tid. Allt för många har en oförstående omgivning också, och det gör allt så mycket svårare.

Hoppas du får all den hjälp du behöver, visst kan det vara jobbigt att utredas hit och dit, men det finns en stor chans att du får må bättre snart.

Du kämpar på bra med din familj och allt annat omkring dej, så sträck på dej, det är du verligen värd! Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[iurochskur]
2010-05-12 11:53
#5

Jag har mycket stöd i familjen och övriga släkten, även dagis/skola där barnen går är medvetna om detta och jag får ha ungarna längre dom dagar jag ska på undersökning. Det är nog ingen runt omkring mig som reagerat konstigt när jag berättat.

Väntar med spänning på vad eeg ska visa.

Tack snälla Mona och Per för era uppmuntrande ord.

mona43
2010-05-12 11:57
#6

Skönt att höra att du har stöd av din omgivning, det är verkligen guld värt! Glad

Skönt att du snart skall få göra din eeg.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
[per50]
2010-05-12 12:55
#7

#5 Jag säger som Mona det är verkligen roligt att höra att du för ett så underbart stöd av familj, släkt och vänner.

Det är orehört viktigt att veta att det finns personer som tänker på en, och framför allt att kunna prata ut om sjukdomen när det känns jobbigt.

Mona och jag finns till för er medlemmar, vi stöttar och ger er svar på era frågor så gott det går.

[iurochskur]
2010-05-12 12:58
#8

GladUnderbar sajt!

[per50]
2010-05-12 13:05
#9

#8 Tack för orden, både Mona och jag önskar att vore mer fart på det andra medlemmarna.

[iurochskur]
2010-05-12 13:06
#10

#9 Det ska nog gå bra o få fart på medlemarna.

[per50]
2010-05-12 13:16
#11

#10 det tror jag också, men hur Obestämd

[iurochskur]
2010-05-12 13:22
#12

#11 Kanske tävling med vinst som en del sajter har?

[per50]
2010-05-12 16:58
#13

#12

Det har vi testat och det blev en flopp

Annons:
[iurochskur]
2010-05-12 17:00
#14

#13 Trist…

Då kan jag passa på och fråga dig en sak:

Jag har ätit tabletterna sen i Torsdags kväll, skulle börja med 1 tablett varje kväll och sen efter en vecka öka dosen till en tablett morgon och en på kvällen. Är det imorgon bitti jag ska första morgontabletten eller på Fredag?

[per50]
2010-05-12 17:07
#15

Måste det inte vara på fredag:

Du skrev att du tar en tablett varje kväll i en vecka, och imorgon har det gått en vecka sedan du tog första tabletten på kvällen.

Som jag kan se det så måste det vara på fredag du tar den första tabletten på morgonen. Ta morgon tabletten samma tid som du tog på kvällen innan. Som jag skrev innan så måste det var tolv timmar mellan varje tablett intag, annars blir det för mycket och du blir ännu tröttare.

[iurochskur]
2010-05-12 17:09
#16

Tack snälla för snabbt svar. Då blir det första morgontabletten på fredag morgon. Då tar jag en kl.19 imorgon kväll så det blir rätt.

[per50]
2010-05-12 17:21
#17

Det måste bara bli så, för att du skulle ta en tablett om dagen från torsdag-torsdag, då måste det bara vara så att du ska ta den första morgon tabletten på fredag morgon och så den andra tabletten 12 timmar senare.

[iurochskur]
2010-05-12 17:22
#18

#17 Japp, helt rätt. Tur att någon annan är klartänkt, för jag är det då inte…hihi…

[per50]
2010-05-12 17:23
#19

Vad gör man inte för sina medlemmarSkrattande

Upp till toppen
Annons: