Bemötande/behandlingar/forskning

Förlåt att jag tar i, men

2009-06-09 14:15 #0 av: [per50]

Den här uppsatsen skrev jag 1992, men den är lika aktuell idag! Känner ni igen er?

Popcornett

Förlåt att jag tar i, men...

... nu är jag trött på att alltför ofta bli betraktade som dum eller enfaldig, bara för att jag är hörselskadad...

Jag är en helt vanlig tjej, precis som vilken tjej som helst. Det enda som skiljer mig från en annan, är att jag, bakom mina öron bär ett par extra "öron". Det är egentligen inte mer annorlunda än att ha glasögon, men för den som är normalhörande är det tydligen det.

Jag är född hörselskadad och det upptäcktes vid fyra- årskontrollen. Ingen vet vad det beror på, det enda man vet är att hörselskadan inte går att operera bort, inte medicinera bort. Hörselskadan blir bara sämre och så har det blivit.

När jag gick i tredje klass fick jag hörapparater. Min mamma tyckte det var onödigt, för så dåligt hörde jag ju inte. Det var för att jag skulle vänja mig vid dem, men jag accepterade dem inte förrän i åttonde klass, genom att jag åkte på en språkresa med andra hörselskadade ungdomar. Nu sitter jag här, i hörselklass på Riks Gymnasiet för Hörselskadade (RGH) och skriver det är för att jag har retat upp mig på att det finns människor som har sådan lite förståelse, kunskap och fantasi för att kunna förstå vad mitt handikapp egentligen innebär.

 Senast igår träffade jag en som trodde att hon skulle höras ändå utan "teleslingan- mikrofonen". Jovisst hördes hon, för det normalhörande som satt där, men inte för mig och mina kompisar som mer eller mindre är beroende av de tekniska hjälpmedel som finns.

Ett annat exempel, som är jättelöjligt egentligen:

Jag skulle skrivas in på sjukhuset för en operation och min mamma var med mig. Min mamma jobbar på sjukhuset, men var och är sjukskriven. Hon bad sjuksköterskorna att skriva på mina papper att jag är hörselskadad. Sedan var det dags att träffa läkaren på avdelningen. Vi kom in och satte oss ned. Läkaren började prata och fråga ut mig och jag såg bara att hon pratade. Mamma såg på mig att jag inte hörde och påpekade för läkaren att jag är hörselskadad och att hon måste prata högre. Jaha, svarar läkaren och fortsatte prata lika tyst. Mamma blev tvungen att upprepa det läkaren sa, en gång till och högre för att jag skulle höra vad hon hade frågat. Min mamma fick "tolka" åt mig, precis som om läkaren hade talat arabiska eller något liknande. 

Det finns mängder av exempel. De jag har berättat är tillfällen som jag själv har varit med om. Det finns ju så många olika typer av hörselskador och det finns säkert lika många, eller fler, tillfällen som liknar de exempel jag har berättat om.

Om jag skulle skriva: HÖRSELSKADAD!

-         Vad skulle du tänka på då?? Tänk efter!

-         Tja, det är väl sådana där som inte hör något!

-         Dövöra!

-         Du menar sådana där dumma typer som inte fattar något!

Du tycker kanske att det låter hemskt, men det är vad många hörselskadade får stå ut med. Om jag berättar för någon, som frågar vad jag har bakom/i örat eller vad jag gör så svarar jag:

-        Studerar på RHG i hörselklass (jag får givetvis förklara en massa), och att jag är hörselskadad och därför... ...så får jag höra:

-        Va, men du hör ju!! Eller

-        Det hörs inte du talar ju så bra:

Jovisst jag talar bra, tack vare att min hörselskada var lätt/liten när den upptäcktes.

Nu kanske jag låter bitter, men det är vanligt och jobbigt. Du som har glasögon behöver aldrig förklara något. Men det finns också dem som frågar för att lära sig och för att öka sin förståelse. Det tycker jag är bra. Därför säger jag till alla oavsett vad du är för något: Läkare, kompis, lärare, släkt, det spelar ingen roll och oavsett vilket handikapp det handlar om:

 

LYSSNA TILL DEN SOM ÄR HANDIKAPPAD. HON VET (OFTAST) BÄST SJÄLV, VAD SOM ÄR BÄST FÖR HENNE OCH FÄLL INGA KOMMENTARER OM SAKER DU INTE VET NÅGOT OM. TA REDA PÅ OM DET DU HÖR STÄMMER ISTÄLLET.

Jag är som sagt var, en helt vanlig tjej, med hörapparater bakom öronen. Jag är hörselskadad...

 

                                                   ...ÄN SEN  DÅ??!!??

 

Lånad av: Popcornett

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-06-09 14:29 #1 av: mona43

Tycker denna text är bra och tänkvärd, bemötandet är så snarlikt hos oss med epilepsi och andra sjukdomar och handikapp. Man blir så lätt klassad som dum. 

Jag har själv en hörselskada och känner såväl igen mej i hennes berättelse.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-09 23:38 #2 av: Ritva

Glad *märker upp tråden för att se era kommentarer om min uppsats!*Flört

Anmäl
2009-06-09 23:52 #3 av: mona43

Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.