Presentation

Pirjo

2009-05-02 16:20 #0 av: Pirjo

Jag heter altså Pirjo - är ursprungligen från Finland men flyttade till Sverige när jag var 12 år så på ett sätt är jag väl mer svensk än finsk. Fyller 50 snart *usch* och är sambo

Jag drabbades av stroke år 2004 och ett resultat av det var att jag också fick epilepsi.

Jag är sjukpensionär men har så många intressen här i livet att det emellanåt känns som om tiden inte riktigt räckte till.

Det som tar det mesta av min tid är mina älskade illrar och alt annat runt det intresset - har hållit på i 14 år nu med illrar. Jag jobbar mycket med dator, läser massor av böcker och (det nyaste intresset) lägger ofantliga mängder med pussel.

 

Anmäl
2009-05-02 16:39 #1 av: mona43

Hej Pirjo!

Vad ung du var när du fick din stroke. Skönt att du har hittat possitiva sysselsättningar då du blev sjukpensionär, många blir lätt passiva. Är det stora pussel du lägger på flera tusen bitar? Glad Själv har jag inget tålamod med stora pussel.

Illrar har jag ingen erfarenhet av, men de är ju så söta. Glad Här är det katterna som huserar.

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-05-02 16:41 #2 av: [per50]

Välkommen till oss Pirjo!

hoppas du kommer att trivas här! Skrattande

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-05-02 17:08 #3 av: Pirjo

Faktiskt så är det rätt så vanlig ålder numera att få stroke. Stroke har gått ner i åldrarna väldigt mycket och på många sjukhus har man ju t o m speciella strokeavdelningar för dom i "arbetsför" ålder som får stroke. Där jag låg var majoriteten av patienterna i min ålder. Den yngsta på avdelningen var 17 år.

Oja, stora pussel ska det vara, men inte alltför stora 500 - 1000 bitar är lagom. Jag har också problem med visuell perception och då blir det lite nytta med nöje. Inte nog med att jag tycker det är kul med pussel (det har ju kommit så mycket nya o roliga pussel nuförtiden i jämförelse hur det var förr med dom där "vykortspusslena") men det är också träning för mig, jag tränar på att känna igen färg och form och får hjärnan att förstå vissa samband.

Katter hade jag innan illrarna tog över. Hade två bondkatter, Mumlan som blev 20 år och Busan som blev bara ca 15.

Anmäl
2009-05-02 17:25 #4 av: mona43

Ja stroke har gått ner i åldrarna, kan det bero på vårt stressiga liv tro?

Jag minns dessa vykortspussel som man fick i julklapp som barn, man började lägga dem, sedan försvann några bitar och det slutade med att man packade ihop dem och de blev liggande.

Men visst är det en bra träning att lägga pussel. Jag gillar att spela spel där man får träna minnet och koncentrationen.

Hon blev gammal Mumlan. Mina kattkillar är bara runt 8 år gamla nu.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-05-23 02:43 #5 av: mona43

Det beror ju så mycket på var i hjärnan man får sin stroke, och hur hårt man får den, Hur påverkades du av din stroke? drabbades du av afasi eller förlamning?

Min far var 53 när han fick sin första propp, han fick afasi. Min mamma var 61 när hon fick sin hjärnblödning också med afasi. Mina pojkars far var 51, han har aldrig haft svårigheter med talet, men istället med minnet, och att gå.

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-05-24 14:31 #6 av: Pirjo

Jag fick blödning mitt på huvudet så jag har fått lite "annorlunda" efterverkningar, lite av en salig blandning kan man säga. Min blödning var stor och hade smygit sig på - enl kirurgen hade jag troligtvis småblött under ett antal timmar. Vilket i o f s förklarar varför jag mådde så fruktansvärt dåligt den morgonen.

Jag är halvsidesförlamad och har hurmörsväningar, epilepsi, problem med visuell perception, är spastisk osv.

Däremot har jag sluppit en hel mängd av dom vanligaste problemen man brukar få, dvs hjärntrötthet, värk osv.

Anmäl
2009-05-24 16:24 #7 av: mona43

Det verkar skilja enhel del hur påverkad man blir på olika platser i hjärnan.

Hur påverkas du av din visuella perception, har du svårt med olika synintryck ?

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-05-25 15:15 #8 av: Pirjo

Problemet är att jag inte riktigt alltid uppfattar det jag ser - signalerna till och från hjärnan blir fel. Ett bra exempel är att om jag bara kastar ett öga på klockan i förbifarten så kan det hända att jag "ser" tiden fel - och det rejält, dvs inga "vanliga" misstag. En annan sak är att så länge allt får vara kvar där jag lagt det så hittar jag det igen, men om man så flyttar den t ex bara en cm så "försvinner" den. Det blir som om hjärnan inte riktigt uppfattar utseendet på t ex en penna, orsaken till att jag hittar den om den ligger där jag lagt den är att jag kommer ihåg var den ska ligga. Det är här som pusslena kommer in i bilden - det blir en träning på att känna igen färg och form. Problemet var väldigt besvärligt i början men med träning och vissa alternativa metoder (t ex ett armbandsur utan siffror så att jag måste koncentrera mig för att avläsa tiden) så blir detta bättre och bättre hela tiden.

Anmäl
2009-05-25 15:38 #9 av: mona43

Oj vad svårt, vad bra att det går att träna så att det kan bli bättre med tiden.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-05-27 23:29 #10 av: mona43

Hjärnan är fantastisk verkligen.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.