Epilepsi i vardagen

Ökad epilesi vid ångest.

2011-07-13 12:15 #0 av: Sindylina

Hej!

Jag är utförsäkrad o arbetslös men ska börja praktisera på ett hunddagis i augusti. För varje dag som går så ökar min ångest, har prestationsångest.

I o med att ångesten ökar så ökar även mina frånvaroattacker. Ngn som känner igen detta? Är det vanligt förekommande?

Ni som har problem med fr.v.a vad har ni för arbeten? Jag känner att jag inte kan ta vilket jobb som helst men det är svårt att få andra att förstå.

Nyfiken...

 

Anmäl
2011-07-13 13:10 #1 av: [Traveller]

Har du konstaterad Epilepsi och medicinerar för det?Det finns många anledningar till frånvaro attacker.

Ångestens sjukdomar är ett kapitel för sig,däremot kan epilepsianfall medföra ångestkänslor efter själva anfallet ibland i flera dagar.

Prestationsångest som sådan kan säkert utlösa EP-anfall men måste undersökas och höras utifrån ev. vittnen,vad säger din läkare?

Som epileptiker kan man inte ta vilka jobb som helst,trafikarbeten och maskinarbeten är dels förbjudna och dels farliga för folk med EP.Generellt kan man inte reglera yrkesval utifrån sjukdomar men man måste inse sina begränsningar.Det bästa är trots allt att ha ett arbete,ekonomiskt socialt osv.Försök slappna av och informera på ditt jobb vad som kan hända med dig.Öppenhet får avgöras från fall till fall men för det mesta är det bra om omgivningen vet om att man har EP.

Anmäl
2011-07-13 14:31 #2 av: Sindylina

Ja, jag har konstaterad epilepsi. Jag fick ep i vuxen ålder för ca 20 år sedan o har medicinerat sedan dess. Min läkare säger att min ep i grund o botten beror på stress o press.

Jo, jag vet, jag måste informera på min praktikplats att jag har ep o det ska jag göra. Absolut.Glad

Jag har ångestproblematik, fobisk personlighetsstörning som i sin tur leder till prestationsångest o stress. Antar att allt går hand i hand.

Jag har tex jobbat i en utgångskassa med kontanter o det hände ngn enstaka gång att jag fick fr.v.a där. Det kändes inget vidare. Tyvärr händer det också att jag kissar på mig ibland o det är väldigt skenant.Skäms

 

 

Anmäl
2011-07-13 16:50 #3 av: mona43

Det är nog många med epilepsi som känner igen sig i din berättelse. Förstår att det blir extra komplicerat för dig.

Stress i olika grad påverkar de flesta negativt i längden. Håller med om att det är viktigt att du berättar på praktikplatsen om din epilepsi och vad de skall göra om du får ett anfall, blir de oventande kan de handla fel om du får ett anfall eller en känning.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2011-07-13 22:51 #4 av: [Traveller]

Sjukdomsförståelse eller insikt om andras bekymmer,Empati,har tyvär blivit något som urvattnats och filtrerats bort succsesivt allt eftersom den Nyliberala samhällsmodellen vuxit och tagit över människors sätt att tänka.

Myten om Positivismen eller i vardagslag tänk positivt har förskjutit perspektivet ifrån gemenskap till sköt dig själv och därmed stigmatiserat de som drabbats av sjukdom och gjort den sjuke till ett objekt som bör förstås men i grunden har sig själv att skylla.

Sjukdomar av alla slag har alltid biologiska orsaker,i takt med vetenskapens framsteg har alltfler sjukdomar blivit behandlingsbara och behandling tillgänglig för allt fler.Något som den Nyliberala högerextrema ekonomismen inte vill betala för därför har högern dragit in på möjligheterna att gemensamt ha ett samhällsägt försäkringssystem som omfattar alla.Där står vi idag med utförsäkringar och fas tre slavar.

Jag hoppas att din praktikplats fungerar och kom ihåg att Hunden är människans bästa vän och alltid ställer upp på oss.

 

Anmäl
2011-07-14 09:52 #5 av: Sindylina

Tack, det är sant, Hunden är människans bästa vän. Skrattande Det ska jag komma ihåg när jag beger mig till min praktikplats.

Anmäl
2011-07-15 11:07 #6 av: mona43

Ja djuren är trogna oss i alla lägenGlad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2011-08-22 17:36 #7 av: [iurochskur]

Sindylina: Hur går det för dig?

Anmäl
2011-08-22 17:54 #8 av: Sindylina

Tack för att du frågar. Glad

Jo, det går riktigt bra faktiskt. Jag har hamnat på en underbar arbetsplats där alla respekterar alla med de "krämpor" vi har.

I början ökade frånvaroattackerna drastiskt men nu har de lugnat ned sig i takt med att jag är mer avslappnad när jag är där.

Anmäl
2011-08-22 18:03 #9 av: [iurochskur]

#8 Vad härligt och höra! Önskar jag kunde få ett arbete med lugnt tempo och som inte kräver mycket lyft.

Anmäl
2011-08-24 07:38 #10 av: mona43

Låter bra att du trivs och att det fungerar för dig.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.