Epilepsi i vardagen

Får man köra eu-moped eller annan moped?

2013-09-04 15:10 #0 av: vital

Jag får som många andra vänta med att köra bil i ett år.

En granne (som är polis) sa "... men då kan du köra eu-moppe ..."

Har han rätt? Kan jag köpa en mopedbil eller flakmoppe och ta mig till och från jobbet och till stugan med den?

Lite ologiskt tycker jag att 1 års förbudet är. Risken för mig att få ett epileptiskt anfall är större än för andra. Men det är inte större om två veckor än om två år sa läkaren som skrev ut mig. Unga människor med nytt körkort är med i fler olyckor än epileptiker osv.

Jag är så glad och tacksam att det gick relativt snabbt över (1 petit och 3 grand under en kväll) och att medicinen verkar relativt biverkningslös. Men mitt transportproblem grämer mig ännu.

Känner på mig att jag får gå och lifta genom hela nästa sommar också.

Anmäl
2013-09-05 13:09 #1 av: Britt W.

Jag har haft Epilepsi i många år. Generad

Jag kan inte räkna hur många förutom att det är över 30 år det på grund av min syster som har set och uppfattat det. Min syster hade Epilepsy i några år när hon var liten, hennes gick över. Ingen vet hur/när min började, inte jag heller. Våra föräldrar skilde sig när vi var små, jag är 54 år (ung) vi har haft ett väldigt tufft liv, så var det på den tiden. Jag har barn som är 33, 32 och 22 år gamla. När de talade om för mig en gång att jag hade Epilepsy så ville jag inte "vara med" det var som en "dom i en rättegång". Jag fick för 7 år sedan 9 anfall på en halv timma. Det var STORT på alla sätt och vis, jag var på vag att "försvinna" men de klarade rädda mig. Jag var "borta" i 2 veckor, "borta" var att jag var "frisk" och "vaken" men jag har absolut inget minne av dessa 2 veckor. Sedan dessa 2 veckor har jag flera år av kamp. Jag vände mig till ett annat sjukhus än det jag var på. Jag var missnöjd av behandligen, jag fick veta det av personer som hade fått samma behandling som jag. Jag var "misshandlad" på sjukhuset. När jag vände mig till ett annat sjukhus fick jag veta att de gav mig mediciner som hjälpte inte eftersom de "slåg ut varandra"  När jag kom till det andra sjukhuset så fick jag mycket, mycket mer hjälp. Sjukhuset anmälde det andra sjukhuset som hade behandlat mig fel med  Lex Maria anmälan. Då fick jag veta att detta sjukhus som jag hade varit hos var 1 av de sämsta som fanns i landet och jag är inte den första som anmält neurologen med Epilepsi. Hur som helst så äntligen började kännas bättre för mig psykiskt eftersom jag fick ÄNTLIGEN hjälp med allt som hände mig. Efter några år när även de nya medicinerna inte fungerade bra så blev jag upplyst om en operation. Jag blev glad men även rädd, de skulle gå in i mitt huvud. Efter en tid så tackade jag för operationen och på våren blev jag opererad. Det var skönt att det var på den tiden, jag mådde psykiskt bättre när jag tog mig hem. Sedan dess har jag mindre anfall (läkarna förklarade att det kan ta upp till 2 år tills det kommer att bli bättre...inga anfall) jag är inte "rädd" längre när det kommer jag bara kopplar av en stund och sedan är jag "med" på allting.              Psykiskt är det "jobbigt" men jag försöker komma/hålla igång med mig själv.

En stor svår, jobbig sak är mina barn. De har det jobbigt  av allt som har med mig att göra men...men de reagerar "vi vill inte ha någonting, du får klara det själv" alltså jag ska bli "bra" på egen hand för dem. Sedan så mår de dåligt för att jag inte är där för dem.

Det är svårt för mig att se detta men jag kan inte göra något som ändrar  mig.

Jag är glad, nu, när jag har "kanske" hitta en psykolog som kan hjälpa mig. 

Min syster har det väldigt svårt/jobbigt eftersom hon har det jobbigt själv och vi har det jobbigt tillsammans med vår mamma som är väldigt sjuk och dement.

Jag kämpar och tänker inte ge mig trots mina JOBBIGA stunder.

Jag vill att allt ska bli bra.

Min ungste son är den som är "bäst" och hjälper mig. Vi har det jobbigt men det ska bli bra.....tar enorm tid föt/till honom. Hans far dog samma tid som detta hände mig så de sista åren har varit.... som flera stora utmaningar.

Kramar till alla

Britt


Anmäl
2013-09-06 17:22 #2 av: mona43

Vad kämpig du har haft det, och har det! Bra att du fick bättre hjälp av det andra sjukhuset, men det är under all kritik att man inte skall kunna lita på att få den hjälp man behöver på ett sjukhus. 

Dina barn inser nog inte hur mycket de behövs för dig, att du behöver stöttas för att orka med, och få en chans att bli bättre med tiden. 

Om det är svårt att prata med dem om allt omkring din epilepsi, kanske du kan skriva ned vad du behöver för hjälp för att må bättre, och dina barn får läsa det, för ensam är inte stark, att om de ger dig stöttning gör dom dig starkare, och du får en chans att så småningom orka med mera, finnas till mera för dem, men de kan inte förvänta sig att du skall bli bra, en del blir det, andra inte, hur mycket vet dina barn om epilepsi? ofta är det okunskap som gör att folk reagerar som de gör och fördomar. 

Håller tummarna!

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-10-05 14:13 #3 av: mona43

Hur har ni det vital och Britt W, berätta gärna.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-11-07 18:29 #4 av: Britt W.

Glad hej allihopa.

Jo tack det är bättre. Jag har inte anfall som "tidigare".

Jag har slutat med 1 speciell med. eftersom den minskade i funktion. 

Anfallen kom tillbaka. Jag fick 1 ny med. som ställde till det för mig. Jag reagerade som en "alkoholist" ramlade 1 par gånger. Jag pratade med läkarna och slutade med den. 

Nu ska jag prova 1 ny med. till JAG BER TILL GUD att den kommer att fungerar.

Jag är trött (några stunder är jag int) på allting som händer.

9 år utan att det ska ta slut. Mina barn har det ännu jobbigare än tidigare o det gör det jobbigt för mig.

På grund av detta "jobbiga" så är det mindre kontakt men konstigt eller inte så är det skönare. Jag slipper "spela" bra och det gör det lite lättare. 

Jag ser fram emot den nya med./expriment och hoppas att NU kommer jag att kunna LEVA. Partajar  

Anmäl
2013-11-07 21:32 #5 av: mona43

Håller tummarna för att det skall fungera bättre för dig med nya medicinerna, så du får må bättre och slippa experimenterandet. Ja mår man dåligt så kan det vara skönt att få vara för sig själv ett tag, få lite andrum.

Berätta gärna hur det går med de nya medicinerna och vad medicinerna heter. 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-12-03 15:46 #6 av: Jimmy.L

#0 Jag skaffade mig en EU moped klass 2 i slutet av aug jag har inte haft någon epileptiskt anfall sen i våras tror inte det ska vara några problem att du skaffar dig en moped.

Sajtvärd för militärhistoria ifokusmoped ifokus, Sport iFokus

No stress cabo verde

13 dagar kvar till kryssning , 62 dagar kvar till kryssning!

Anmäl
2013-12-04 18:21 #7 av: mona43

Hur har det gått för dej vital? Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2014-04-26 10:15 #8 av: vital

Hej igen. Är tillbaka i jobb till 75%. Tar lamotrigin vilket jag inte vill byta ut. Blev mycket piggare när jag var inställd på den och slapp den andra jag härunder upptrappningen...

Tror själv att min episod utlöstes av lång period av stress utan återhämtning. Samt förstås av ett "ärr" i talcentrum. Liten hjärnblödning för ett par år sen. Anfallet började där. Efter mindre än en timme kom ett grand mal.

De symtom jag har nu stämmer precis med utmattningssyndrom. Lite bekymrad över hur länge jag får vara sjukskriven. Funkar bra nu men blir lätt uttröttbar och får då svårt att koncentrera mig, hitta rätt ord mm. Tänk om jag inte orkar jobba heltid? Lät på försäkringskassans handläggare som att sjukpension är uteslutet. Ville/vågade inte fråga rent ut... hOn sa att jag fick bestämma mig hur mkt jag vill jobba. De på fk kunde inte hjälpa till på ngt sätt...

Nu har det gått nio månader utan minsta tecken på ngt epileptiskt. På tal om bilkörning är jag kluven. Körkortet är inte indraget. Jag har god lust att strunta i det från semestern. Då är det 1, 5 månad kvar till årsdagen.

Googlade och hittade rekommendationerna för de alla USA:s stater. De går från tre månader till tolv... Regeln med tolv månader känns som en byråkratisk regel utan hänsyn till individen.

Jag är en laglydig person men jag har svårt att se logiken i att jag är en trafikfara i början av augusti men inte i slutet...

Anmäl
2014-04-26 10:17 #9 av: vital

Ps! Min epilepsidoktor så att de symtom jag hade kvar efter att medicinbytet inte hade med epilepsi att göra... DSC!

Anmäl
2014-04-27 11:08 #10 av: ricorico

#0 EU mopederna är undantagna så alla som blir av med kortet pga fylla kan gå ut och köra EU-moped/bil. Och har man ett sådant körkort kan man heller inte bli av med det Skrattar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.