Annons:
Etikettmitt-liv-med-epilepsi
Läst 10602 ggr
[per50]
10/5/13, 8:20 PM

Mitt liv med epilepsi

Jag ska med några enkla ord beskriva om hur det är att ha Epilepsi och leva med det. Det började en stressig arbetsdag 2001/2002 med att jag rasade ihop på golvet mitt framför ögonen på mina arbetskompisar och min chef,

vi hade haft extra mycket jobb under en perioden och jobbat över en del.

Jag levde osunt på den tiden som ungkarl, var vaken länge på nätterna, och åt en massa snabbmat, samt drack en del öl. De trodde att jag hade fått en hjärtinfarkt eftersom jag skrek en hel del, men jag hade också rejäla kramper.

När jag så småningom vaknade till igen så stod det människor omkring mig med uppspärrade ögon, den värkte i bakhuvudet och blödde lite eftersom jag slagit mig i betonggolvet, och jag var öm överhuvudtaget och aningen omtöcknad fortfarande, ambulanspersonalen tog med mig till sjukhuset där de gjorde en röntgen undersökning.

Undersökningen bekräftade att jag drabbats av epilepsi, jag fick senare veta att orsaken var en cysta med kalkavlagringar mellan hjärnhalvorna, som var orsaken till epilepsin. Men innan jag fick reda på att det var en ofarlig cysta var jag mycket orolig, det är lätt att tro det värsta när man hör sådant.

Efter att jag fått epilepsimedicinen har jag sluppit dessa hemska anfall, men jag kan känna av epilepsin när jag slarvar med min medicin.

Numera äter jag sundare och sköter mig bättre, tack vare Mona, men jag vet att jag snabbt kan få anfall igen om jag börjar missköta mig på samma vis igen.

Efter att jag fick min Epilepsi så har mitt minne blivit mycket sämre. Jag kan ta ett exempel, när jag ska ringa så måste jag skriva upp vad jag ska säga, annars sitter jag bara stammar i telefonen och minns inte alls vad jag skulle ha pratat om. Och jag lovar det känns väldigt pinsamt att inte få fram ett ord.

Jag har även fått betydligt mindre tålamod och lätt att bli arg för små saker samt svårt att koncentrera mig. Innan jag fick min Epilepsi så tålde jag mer stress, men numera är jag mer stress känslig, och jag blir väldigt lätt deppad när något går emot mig.

Och inte nog med det så förvärrades mitt höga blodtryck, och jag får lättare ont i huvudet.

Här har jag nu beskrivit hur min vardag är, och att det inte är en dans på rosor att ha Epilepsi och ständig vara orolig att få ett anfall.

Ni som slarvar som jag har gjort i många år, var rädd om era liv.

/Skrivet av Per50

Annons:
[Eliana 8]
12/19/13, 12:45 AM
#1

Mitt liv ser typ likadant ut. Jag fick däremot diagnosen när jag var 17år och nu är jag 18. När läkarna berätta de för mig reagerade jag inte och förstod inte vad de innebar men när de senare blev min vardag blev allt värre. Jag hade pluggat en hel del till körkortet och betalat en hel del men när jag fick reda på att man skulle vara anfallsfri i 2år tappa jag hoppet med tanke på att jag ständigt fick de sk frånvaroattackerna. Nu är det jättejobbigt att gå ut och klubba med tanke på att jag inte hann fylla 18 och fått uppleva fest livet och dricka alkohol som mina vänner konstant gör nu. Jag har också ett dåligt minne som du har och det är jävligt jobbigt när min familj, släktingar eller vänner pratar om gamla minnen.. Var det lika jobbigt för dig?

[Eliana 8]
12/19/13, 12:49 AM
#2

Har även fått fler anfall under skoltiden då vi har mycket och för att jag har för höga krav på mig, enligt mina lärare. Och med tanke på mitt dåliga minne så glömmer jag drygt 50% av allt jag lär mig i skolan och efter mina anfall glömmer jag i princip allt

[per50]
12/19/13, 6:58 PM
#3

Det känner jag såväl igen, och det är verkligen jobbigt när man inte kommer ihåg en del saker. Tar du några mediciner som kan hjälpa dig?

mona43
12/19/13, 7:10 PM
#4

Att minnet blir sämre måste verkligen vara jobbigt.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[Eliana 8]
12/19/13, 10:29 PM
#5

Jag tar lamotrigin ratiophar. Vad tar ni för mediciner?

mona43
12/20/13, 12:35 AM
#6

Per tar Tegretol och min son tar Ergenyl

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
[Eliana 8]
12/21/13, 5:50 PM
#7

Har ni någonsin bytt medicin eller har ni tagit samma sen nu fått diagnosen

mona43
12/21/13, 6:02 PM
#8

Per och min son har klarat sig bra på de medicinerna, men fått öka med större doser emellanåt. Många behöver flera sorter samtidigt som hjälper upp varandras verkan.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[broderbob]
4/20/18, 11:24 AM
#9

Ett flera år sent inlägg då jag nyligen blivit medlem. Jag håller med om att man inte skall slarva - men man kan tänja på sina egna gränser, så att man inte hamnar i en skör bubbla att man ser vad som fungerar och inte fungerar för en själv. Jag har nog varit tvungen att göra det då min diagnos ställts redan vid 1 års ålder, ( är nu 63 på väg mot 64) det är inga drastiska saker, men lite ändå, annars flyter det på som vem som helst. Jag har aldrig rökt eller smakat alkohol , det är också ett eget val. Slutade att cykla gjorde jag lite senare i livet då jag kom på att det var bättre att hålls sig utanför sjukhuset än på akuten för att sy ihop sig. Att bada är väl inga större problem då jag inte brukar gå ensam, (inte speciellt trevligt) roligare om man har någon med sig, så allt löser sig automatiskt. Körkort, har aldrig haft en tanke på det, då jag är uppvuxen och kommer från Stockholm, där finns allt, bara besvärligt med bil. och går fortare med T-banan Bussen eller pendeln - samt kommer i princip fram till "dörren". Jag brukar säga att har jag bra kommunikation så funkar det, bor nu i Luleå, bussen går inte lika ofta som t-banan men helt perfekt. I Stockholm springer man efter t-banan som går var 8 minut, här går bussen var 20 minut och då kan jag ta det lite lugnare och slippa stressa….🙂

Upp till toppen
Annons: