# OT: Utdrag ur Berättelsen om Anna Author: Tatsja Hon står i spjälsängen och gråter medan hon ser hur mamman försöker värja sig för slagen. Hon var inte mer än året gammal, men det är det första minnet hon har. Så börjar den sanna berättelsen om Anna. Anna vaknade med ett ryck. Det var alldeles svart ute så hon förstod att det fortfarande var natt. Där var ljudet igen. Hon satte försiktigt ner fötterna på det kalla golvet. Vart var tofflorna nu då -undrade hon och tittade under sängen. Där, äntligen. Hon smög ut ur skrubben som hon delade med Anders och in i mammans rum. Det bestod av en säng, bord och en stor fåtölj. I den satt mamman och grät. Anna gick sakta fram och kröp upp i hennes famn. Inte gråta mamma,- sa Anna. Du lilla barn, vad ska det bli av oss. Anna ta hand om mamma och storebror,- sa Anna stolt. Men det går inte, -sa mamman, du är ju bara tre år. Anna kan, -sa hon stolt, Anna kan hon. För fast hon var så liten, så förstod hon att om de skulle klara av att vara tillsammans, så fick hon lov att ta ett stort ansvar. Otaliga gånger hade hon tagit Anders i handen och gått till mormor så han fick äta. Nu när de flyttat, bodde mormor flera kilometer från dem. Men för Anders skull var hon tvungen att orka. Anna hade för länge sedan lärt sig att stilla hungern med vatten. Hon lämnade bara Anders och gick. Hon kände att de tyckte mer om honom än henne. Anders fick komma in i farstun och sen stängde de dörren för Anna. Det var precis som om de inte såg henne. Hon trodde det var för att hennes pappa drack och slog mamman. Anna kände att det var hennes fel. Hon tog nog inte hand om Anders och mamman tillräckligt bra. Men Anna visste inte hur hon skulle göra det bättre. Anna låg och grubblade mellan tårattackerna. Tänk att få komma till ett ställe där det inte var som här. Där det fanns en mamma som hade tid att läsa sagor, sy fina klänningar till Anna och en likadan till hennes nya docka. Mannen som kom in tog henne i famn och kasta henne högt upp i luften och sa -titta min älsklingsdotter. Och så skrattade de glatt. Kom nu Anna så får du sitta här med oss och äta mat. Ät så mycket du orkar och lite till. Du ska veta att här finns det mycket mat. Anna tittade på bordet med stora ögon. Så mycket mat på en gång hade hon aldrig sett. Men hon höll ett öga på hur de gjorde , så hon kunde försöka äta lika fint som dem. Men Anna -sa de. Du har ju inte tagit något. Får jag fråga varför? Anna visste inte först vad hon ville veta. Sen sa hon att NI ska äta först, sen Anna om det finns något kvar. De suckade djupt. Stackars barn Anna vaknade med ett brutalt ryck upp ur sängen. Så du var tvungen att gå till morbror John och ljuga också. Att du inte skäms. Du är ju en skam, dum i huvudet och lat. Aldrig att du lyssnar på vad jag säger. Jämt får man tjata. Varför kan du inte vara som Anders? Han har höga betyg och hjälper till här hemma också. Men du, under om du inte får streck i allt när du börjar skolan, och jag tycker du ska ta mer ansvar här hemma och inte springa ut och leka varje gång jag är borta. Se på Anders och lär dig lite... Men vänta du.... En dag så sitter du där i skiten och säljer din kropp för några droppar alkohol. Du är precis som din far din. Sen fick Anna så mycket stryk på baken av en livrem att det blödde. Den dagen bestämde Anna att det aldrig skulle bli så och om hon blev mor. Då skulle det alltid finnas mat på bordet och bröd i skåpet. Hennes barn skulle ALDRIG svälta eller få stryk. Inte heller frysa. De skulle få vara barn och leka så länge de ville. Mamman kunde aldrig förstå att det var Anna som gjorde allt hemma. För Anders sa alltid att det var han. Mamman skulle bara tro att hon ljög, så det var ingen idé att ens försöka ## Comment 1 Author: Tatsja Att jag skriver detta, är för att belysa att barn far illa i samhället. En del får sår för livet. Det tog mig nästan 8 år att skriva min bok och den var rena terapin för mig. Nu har jag kunnat göra avslut av min barndom. Vilket känns skönt. Men än idag finns det barn som lever det livet jag fick uppleva. Önskar samhället tog hand om dem bättre och inte blundar för hemförhållanden som är hemska. Tack för att jag fick skriva av mig ## Comment 2 Author: mona43 Måste verkligen köpa boken av dej. sitter här och tårarna bara rinner, tänk vad många barn som far fruktansvärt illa än idag.![Gråter](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") du får gärna skriva och berätta mera. Vilken fantastiskt klok liten flicka du var, som tog ett alldeles för stort ansvar, och var så liten, men inte blev sedd och uppskattad i alla fall. ## Comment 3 Author: pento Mitt ex köpte den och ja sneglade lite. Visste inte att morsan haft det så svårt. Det förklarar mycket om vad min barndom var. Hon hade 3 jobb, men fanns alltid där för oss. Varma kläder, mat på bordet. en famn att krypa in i. Vi fick vara som barn var. Fast det fanns vissa regler och normer vi var tvunga att rätta oss efter. Hon såg till att polarna rättade sig efter dem när de var hos hos. Ändå hade vi ungdomslokal jämt. Vad jag inte förstår är hur hon orkade och än idag gör det. Ska försöka skärpa mig och ge henne mer hjälp och stöd, när hon vill ha det. Tur hon har Andreas ## Comment 4 Author: mona43 En överlevnadskonstnär som generöst delar med sej av det hon har verkligen, men det sätter sina spår såklart. Det är så lätt att man glömmer sej själv, vet det själv, jag har svårt att säga ifrån. ## Comment 5 Author: Tatsja Mig själv, har jag aldrig tänkt på. Det viktigaste för mig i alla år, har varit att ta hand om andra. Att jag själv gick med träskor året om, gjorde mig inget. Så länge mina barn fick vinterskor. Har nu lite lätt, börjat tänka på mig själv och försöka att inte få dåligt samvete. Men det är inte lätt. En kamp varje gång. Fast ordet nej, har jag börjat med till släkten utan dåligt samvete. En framgång i alla fall ## Comment 6 Author: mona43 Man bör nog våga tänka lite mera på sej själv, och våga stå på sej och säga nej. Annars är det lätt att man mår sämre, och det i sin tur gör att man orkar inte riktigt med saker som man vill orka med, och det i sin tur blir att man får mera dåligt samvete.  Man kommer lätt in i en dålig cirkel. Lagom är nog bäst, men det är verkligen svårt, man känner sej som en svikare när man nekar. Detta jobbar jag också med. ## Comment 7 Author: vildarosen Mina tårar rinner ner för kinderna nu när jag läste detta om ett barn. Vad du har gått igenom! Fattar inte varför vissa skaffar barn för att göra dom illa resten av deras liv,för sånt som hänt i barndomen brukar sitta kvar resten av livet. Många vuxna är tyvärr inte mogna för att ha ansvar för ett barn eller djur! ## Comment 8 Author: Tatsja Detta skrev jag för många år sedan, när jag började med min bok. Det är så jag känner det och kämpar med varje dag. En dag kanske jag ser ljuset helt och inte bara bitvis. **_DU LILLA ENSAMMA BARN_** Du lilla ensamma barn som sakta går Ingen som ser din lilla tår Undrar vad som komma skall Vågar inte gå till hemmets vrå  Slag , hugg och skäll Vardag från morgon till kväll Jobb och slit ansvar för allt fast hon bara är 5 år Ingen henne ser Ingen henne ger En klapp på kind av vänlighet En kram eller vänligt ord Bara bråk och slag. En dag hon bara går. Säger inget, tar det lilla som finns En blus, en jumper, ett par trosor, ett par strumpor, ett par byxor, jacka, skor och en bok Det är allt hon äger och sin älskade nalle... Hon går sakta på gatan och tårarna trillar. Ingen stannar och frågar Ingen ser eller vågar Vart är du på väg Vart ska du gå' Ingenstans och överallt Bort, bort långt bort Där jag kan finna ro och stillhet Där jag kan känna att jag får leva Där jag kan få vara den jag är utan slag och hugg. Sova, äta och njuta av ensamhet i stillhet. Det är allt jag begär Kanske få kärlek en dag, men det är väl inte mig  förunnat. Ser det lilla ensamma barnet sakta gå sin väg med tårar som  trillar ner för kinden. Önskar lycka till I sökningen i livet Du vuxna kluvna hunsade barn som livet farit hårt med. Hur gick det med ron och stillheten. Fick du den förundrad.  Ser i dina ögon att helt lycklig är du inte. Med mannen så strålar dina ögon av kärlek Men med resten som finns där, så tränger den lilla 5-åringen fram. Kuvandet finns där. Känslan att inte räcka till' Väntan på slag och hugg Även om de inte kommer Tjafs och orättvissbehandling Och allt står du ut i kärlekens namn Orka Kämpa ## Comment 9 Author: mona43 ![Gråter](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Den är så fin. ## Comment 10 Author: Tatsja Tyvärr får jag lov att säga att den är sann också. Nu ska jag ut med busfröt och sen blir det lite trädgårdsjobb. Melodikrysset gick som en dans. Mor kunde nästan ingenting. Haha. ## Comment 11 Author: mona43 Ja det är ju det som är så sorgligt, hur man kan behandla barn, både förr och i nutid. ## Comment 12 Author: Tatsja Det är vanligare än man tror. Min doktor köpte faktiskt en bok. Sen talade han om att han gav sina barn extra kramar. Vidare undrade han hur jag kunde stå här levande. Att jag inte gått över till andra sidan, var en gåta för honom. Men, som han sa - du har nog blivit så härdad och stark att du gett dig den på att visa att man inte behöver behandla barn sådär. Kändes skönt med dessa beröm från honom. ## Comment 13 Author: mona43 Det var nog menat att du skulle leva vidare, för att kunna berätta och varna andra. Det är kanske så också att din mor, och släkten där, är lite rädda för din styrka och klokskap innerst inne, och beter sej underligt. ## Comment 14 Author: Tatsja Kanske det. Jag får ju jämt höra att du som är så stark. Men vem vänder jag mig till när jag behöver styrka? ## Comment 15 Author: mona43 Ja även den starkaste behöver uppmuntan och bekräftelse. ## Comment 16 Author: Tatsja Fast jag har alltid stått ensam. Ingen har kunnat ge mig stöd och tröst. Barnen vill jag inte belasta. För dem är jag mamma och inget annat. ## Comment 17 Author: mona43 Har nu läst Tatsjas bok Berättelsen om Anna, kan verkligen varmt rekomendera er andra att läsa den. ## Comment 18 Author: Tatsja Tack Mona, sitter och niger. ## Comment 19 Author: mona43 Du har gjort ett stort jobb med att skriva ner allt det jobbiga, men nu får du sträcka på dej! Går själv i tankarna att skriva en bok, men har inte bestämt mej riktigt för vad den skall handla om. Hoppas det är okej att rådfråga dej lite ibland när jag börjat? ## Comment 20 Author: Tatsja Bara att ringa eller pm:a ## Comment 21 Author: mona43 ![Skrattande](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Det låter jättebra, skall sätta mej och skriva lite emellanåt, det blir nog lite om min uppväxt, men funderar också på att skriva om mina söners bokstavshandikapp. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Jag är dålig på att läsa böcker, men har börjat läsa den, skall strax läsa ut den. Ett väldigt bra bok tycker jag. ## Comment 23 Author: mona43 Min son Andreas bad om att få läsa boken, så nu har han också läst boken, han tyckte den var bra, han var arg som ett bi på hur elaka och orättvisa så många mäniskor kan vara. ## Comment 24 Author: vildarosen Har du skrivit färdig den boken om Anna och om ja,var kan man få tag på den i så fall? ## Comment 25 Author: Tatsja #24 Ja och den är utgiven. har några ex kvar för försäljning själv. ## Comment 26 Author: vildarosen #25 hur mycket vill du ha för den i så fall om jag ska köpa den av dig? pm:a mig om du ej vill berätta öppet! ## Comment 27 Author: Tatsja **_vildarosen:_** Har pm:at dig ## Comment 28 Author: vildarosen Såg det Tatsja! ska fixa det ikväll!![Glad](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 29 Author: Tatsja Finemang. Men du får nog lov att pm:a ditt namn och din adress. Annars blir det svårt för mig att gissa vart den ska.![Glad](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 30 Author: mona43 boken är jättebra vildarosen, jag sträckläste ut den, kunde inte sluta när jag börjat ![Glad](http://epilepsi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")