Annons:
Etikettpresentation
Läst 6087 ggr
[iurochskur]
2010-12-04 11:34

Mamma med epilepsi

Ja, att vara mamma eller förälder överhuvudtaget är tufft. Man lever i en hektisk och stressig vardag och ska utöver det sköta hemmet. Vi har även en underbar liten valp som ska ut var 1-2 timme. Jag lever även med epilepsi och äter medicin två gånger dagligen.

Vissa dagar är väldigt bra och jag har hur mycket ork som helst. Men så har jag dåliga dagar med. En dålig dag är när jag glömt av en tablett på grund av mitt dåliga minne. Då måste maken komma hem för att ta hand om mig och allt annat.

Hela min tillvaro förändrades när jag fick epilepsi. Jag upptäckte att nåt var på tok när jag intensiv läste en distanskurs med personlig assistent som inriktning. Mitt i kursen efter en rad MVG slutade min hjärna att fungera och jag fattade inte längre problemlösningar. Det tog stopp helt enkelt. Kände mig dum och trögfattad. Jag har haft kramper från och till sen jag var liten men en ordentlig utredning gjordes aldrig.

Att jag ens kollade upp detta var för att jag fick ett helt avdomnat ben på väg hem från dagis där jag lämnat av dottern. Mitt ben vek sig och jag ringde till 1177 (sjukvårdsupplysningen). Dom ansåg att jag skulle åka upp till akuten på en gång. Min make och jag åkte in och på sjukhuset konstaterade man att det fanns en stor risk att jag hade epilepsi och det grundade dom på bortdomningarna och dom tidigare kramperna jag haft. Jag hade ju ätit medicin några år tidigare för kramper (även då misstänkt epilepsi). Men dum som jag var i tonåren så ville jag inte acceptera det och slutade med medicinen. Nu satte dom mig på Tegretol och en rad undersökningar under månaderna som följde. Jag fick diagnosen epilepsi grundat på kramper och att alla symptom stämde överens. Datortomografin visade inte på nåt speciellt, men allt annat gjorde det. Ordet epilepsi har alltid skrämt mig, vill inte vara annorlunda.

Det tog mig flera månader innan det sjönk in. Men nu var jag mamma och vuxen och måste ta hand om mig för barnens skull. Så jag äter nu regelbundet Tegretol och försöker sköta mitt liv på bästa sätt. Men som alla med epilepsi vet så kan man ha bra dagar och dåliga dagar.

Jag har tvingas lägga om mitt liv: Ingen alkohol (dricka sparsamt vid speciella tillfällen går bra), hålla sov/mat rutiner och absolut viktigast är att ta tabletterna i tid. Att stressa mindre har jag fått råd om flera gånger. Men hur stressar man ner med två småbarn? Ja, min stora tös på 7 år har lärt sig att om jag krampar på dagtid så ska hon ringa 112. Hon har lärt sig en ramsa på skolan om det: 112, lätt att slå. Eller så kan hon tänka på mun, näsa öga och öga. Munnen är 1 och näsan 1, ögonen är 2. Jag är glad att jag har en så underbar familj som förstår vad jag behöver. Jag är oerhört glad att ha en make som tar hand om mig när det verkligen behövs.

Annons:
mona43
2010-12-05 00:13
#1

Vilken duktig flicka du har som lärt sej att ringa 112Kyss

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[iurochskur]
2010-12-05 10:44
#2

#1 Inte för man ska belasta barn med sånt, men hon har lärt sig via skolan och hon sa en dag: Mamma, om nåt händer dig eller Tuva så kan jag slå 112. Smart flicka.

mona43
2010-12-06 00:31
#3

Håller med dej, barnen känner nog att de vill hjälpa om de kan, och det är en bra lärdom inför framtiden. Men man skall absolut inte tvinga dem.

Våran sjuåriga dotter Lisa brukar säga ibland "stackars mamma och pappa som ska ha ont och vara sjuka" de ser att vi inte mår bra,men de måste ju få vara barn också.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: