Om mig:
Jag heter Maria och är 30 år fyllda, bor i ett litet samhälle med blivande make och två döttrar+ några hamstrar.
Min historia:
Jag var ca 2-6 år när jag hade mina allra första kramper som tyvärr inte utreddes ordentligt. Jag hade inte mycket kramper efter 6 års ålder men var ganska frånvarande från och till under hela uppväxten. Mina fosterföräldrar ville utreda om det var "nåt fel i huvudet" på mig som gled bort och verkade dagdrömma ofta. Kändes inget kul att behöva höra sånt som tonåring. När jag var ca 14-20 år hade jag kramper från och till om nätterna, bet mig i tungan och var på morgonen trött och inte riktigt närvarande.
Det påverkade mitt kärleksliv när jag fick ett stort nattligt krampanfall vid ca 21 års ålder. Min dåvarande pojkvän väckte mig mitt i anfallet och jag var totalt förvirrad och såg två ambulansförare stå lutad över mig. Då fattade jag allvaret i det hela. Sökte hjälp och fick tegretol utskrivet som jag åt under ett par månader. Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän p.g.a den skam jag kände. Då var jag nästan 22 år gammal.
När jag var 22 år blev jag gravid med min dotter Alice och slutade med medicinen. Kunde inte riktigt acceptera att det kunde vara epilepsi. Måste ju säga att jag valde att ignorera eftersom jag skämdes, kändes som det var nåt fel med mig och jag inte var normal.
Under graviditeten fick jag inga kramper vad jag vet, men fortfarande kunde jag bli "frånvarande" flera ggr om dagen. Efter jag fått min dotter var allt som normalt och jag trodde inte riktigt på min första läkares ev. diagnos. Fick en dotter till 2 ½ år efter första dottern föddes och tänkte inte mera på kramper och "frånvaron" om dagarna...trodde det bara berodde på trötthet som småbarnsförälder perioden kan innebära.
Efter barnen föddes kom kramperna troligtvis tillbaka fast i mildare form, jag kunde vakna ofta med total utmattning och huvudvärk samt att jag bitit mig i tungan. Ibland kunde jag vakna och halvt omedveten tugga mig i tungan.
I augusti förra året (2009) satte jag mig upp i sängen knappt medveten och urinblåsan bara släppte all kontroll, jag kissade på mig! Jag blev så skrämd av det att jag kontaktade min läkare samma vecka. Dom ville ha mera att gå på innan dom kunde utreda mig.
Jag har alltid haft domningar och förvirrings känsla under alla dessa år, men nu i förra veckan blev det värre.
Jag vaknade med domningar i halva ansiktet och ena armen samt hela benet. Allt satt på vänster sida. Hade även kraftig yrsel och förvirringskänsla. Kontaktade då familjeläkaren som sa åt mig att åka direkt upp till akuten. Blev inlagd och nu sitter jag här med tegretol 200mg utskrivet och en lång utredning väntar. Ska på EEG undersökning den 26/5 och dessutom är dom nästintill 100% säkra på att jag har epilepsi petit mal samt nattliga kramper (inte alla nätter dock) som utlöses av stress m.m.
Känns jobbigt att skriva om allt detta, men alla är vi människor och att det ens finns en så bra sajt är guld värd för mig och säkerligen andra i liknande situation.
