Innan de kan säga att det verkligen beror på något "psykiskt" eller övervikten, skall de först utreda varifrån hans värk kommer, det finns ju barnreumatism, eller en massa andra saker värken kan bero på, förstår att pojken och du känner er överkörda när de redan verkar ha bestämt vad som felas, ni har verkligen rätt att få göra en utredning. 

Berätta för en läkare om hans värkproblem, och säg att han måste få en remiss till en utredning om varifrån värken kommer.

Ja kommer ta det med läkaren…Tror tyvär att hon kommer tycka samma som sjukgymnasten. Ja får vänta och se.

En som sa till mig med att det kankse är så att det finns mera diagonoser hos han eftersom han har värk.

Du har rätt att be att få träffa fler läkare om du inte är nöjd.

Stå på Dig!

#3 Håller med, känner du inte förtroende för henne, gå till en annan, det är tröttande att behöva bråka med läkarna, men vi föräldrar är riktiga kämpar, när det gäller våra barn kan vi gå över eld och vatten! 

Ja känner att man bollas runt i mellan. Den ena säger en sak medens den andra säger något annat. Jag ser och vet vad min son har svårt för. De tror det räcker med de lilla de ser under besöken. Nu tänker jag bla. på hans sjukgymnast. Hon ser inte hur det är hemma…..

Pia99 Kanske skulle du kunna försöka skriva lite dagbok under en tid och på så vis få en dokumentation på hur din son mår.

Grejen är ju den att vi lite till mans biter ihop eller "skärper oss" när vi möter vårdpersonal eller främmande människor

Det känner jag igen med mina pojkar, de kan säga, gör si och gör så, så blir det bra.

De kan inte sätta sej in i hur det egentligen är i vardagen, hur det fungerar i verkliga livet.

Alla är individer och det som funkar för en funkar inte för en annan. Det är jobbigt att få olika råd, men det är vi själva som vet vad som kan fungera bäst.

Vi känner ju våra barn bäst, de ser dem bara en liten stund.

Ja ofta så har mycket handlat om när sonen ska klä på sig. Vissa dagar fungerar detta andra dagar fungerar det inte alls. Ja alltid när de vill se så tycker de att det fungerar aldeles utmärkt vilket det inta alls gör hemma utan jag får många gånger gå in och hjälpa han helt enkelt.

Ibland har tom. jag svårt att få strumporna på hans fötter då de är stela och så måste man hålla på att dra och slita.

Ja det där med dagbok är nog en bra ide. Och ja det där med att man skräper till sig när vårdpersonal är i närheten ja det stämmer, för det ser jag på min son. Han visar alldrig hur jobbigt det igentligen är, utan det är jag som säger det oftast till dem och ja sonen säger inte så mycket.

Pia99 skickar många varma peppkramar till dig. Stå på dig så att din son får den vård han har rätt till!

#9 Tack!!!

Jag får också höra att min son kan så mycket och är så hjälpsam, hemma är det omständigt att få honom att göra de enklaste sakerna, man får buffa på och påpeka, men när han är hos sin kontaktfamilj är han duktig med precis allt, inte alls uppkäftig eller så, bara samarbetsvillig och trevlig. När han kommer hem igen likadan igen.

De skärper sej ibland andra, det kan ju vara bra i och för sej, men tyvärr får ju andra en helt felaktig bild av hur det egentligen fungerar här hemma.

Skickar peppkramar jag med

Mona, detta är nog inte bara ett problem för föräldrar med barn  med något slags funktionshinder, utan det är något som alla föräldrar får uppleva.

Peppkramar till dig och Per också! 

#11 Hade inte kunnat säga det där bättre själv!!!

Du förstår helt vad jag menar!!

Tackar för kraman och skickar tillbaka en till både dig och DesK

Tack för peppkramarna goa vänner!

Det är lätt att folk har förutfattade meningar om funktionshinder, värkproblem och sjukdomar, de tycker att man inte ska klaga,i stället banta eller något annat dumt.

Det handlar mycket om folks okunskap och brist på inlevelse och förståelse för

Nu har jag/vi fått nya uppgifter ang. stora sonen sjukdom. Pappan har ju samma sjukdom och ja man har värk och detta med stelhet som sonen har är jobbigt och kommer aldrig försvinna. Så hab. ringde idag och den aktuella sjukgymnasten. Jag sa till henne detta då, att nu är det så här att det finns nya uppgifter ang. detta hela och en fråga är om hans ens har den diagonosen de har ställt tidigare. Den 25-26 mars ska vi till region hab. och där kommer jag ta upp detta hela. Nu har jag tusen frågor till dem känns det som men blir en bra fråga om de kan svara på dem!! Återstår att se.

Hoppas de tar dina uppgifter på fullaste allvar, och  lyssnar och ändrar diagnosen, de måste bara inse det så han får rätt sorts hjälp. Har pappan fått en diagnos? så borde de lyssna på det, många sådana här problem är ju ärftliga! Så stå på dej, du har all rätt att få hjälp till din son Pia

Pappan har en diagnos men jag vet inte vilken. Har just nu ingen kontakt med han igen så kan inte fråga heller. Kommer att stå på mig och kräva att de hjälper mig och sonen.

Ja ni har all rätt att få en utredning, och fungerande hjälp sedan.