Hör det även till att man slarvar med medicin, speciellt när man är tonåring.

Det kan säkert bidra enhel del.

Som tonåring kan man känna sej "less" på sin sjukdom, man vill inte kännas vid den, man vill inte vara annorlunda.

Då är det viktigt att man får förståelse och hjälp i sin vardag, så att man verkligen tar medicinen.

Att omgivningen tänker på att det ofta bero på sjukdomen att man är glömsk  och trött och att skolarbetet blir lidande på grund av sjukdomen. 

Om omgivningen ställer för höga krav blir det en belastning för den drabbade som kan påverka sjukdomen negativt.

Jag själv har fått dåligt minne av min epilepsi, till exempel när jag ska ringa till någon myndighet så måste jag skriva upp på ett papper vad jag ska säga, det är väldigt pinsamt och sitta och inte få fram ett ord.

Det är samma med medicin ibland är jag så osäker om jag har tagit det, så jag lagt tabletterna i en dosett för en hel vecka i taget.

Fast Jimmy slarvar väldigt, även om medicinen är framlagd. Blir ju rädd att barnbarnet på 3 år ska ta dem.

Har han en dosett ? då ser ni om medicinen är tagen, eller att Sussi lägger fram dem så han får ta dem när hon ser det. Sedan får Sussi lägga i medicinen åt honom veckovis i dosetten. '

Hon kan sedan lägga dosetten högt upp där inte Jossan kommer åt, kanske i något skåp i köket, samma med medicin burkarna. Det finns låsbara medicinskåp att köpa billigt på Clas Ohlson också.

Hon lägger dem i en burk, men hittar ibland tabletterna lite överallt. Vi har både pratat och skällt på henne, bara för att jossan är så liten och nyfiken.

Man måste vara försiktig, något bättre med en dosett kanske, de kanske kanl få ett medicinskåp i julklapp?

Det hjälper inte då han inte tar sin medicin om man inte sitter med honom.

Jag brukar alltid ge medicinen i handen, men på Markus stoppar jag in tabletten i munnen och ger han ett glas vatten eller saft som han dricker av, och kollar att han sväljer den, Andreas står jag bredvid, ger vatten eller saft och kollar att han sväljer den, de gånger han behöver medicin.

Det är så jag har lust att gå över varje gång och trycka i honom medicin. Likadant med tandborsten.

Förstår det  Tandborstningen är ju också viktig.

Oja, Annars blir det dyrt när han blir vuxen

Och mycket lidande med tandvärk och dåliga tänder

Oja, Men det biter inte på honom. Han är ju inte som jag heller. Livrädd för tandläkaren

Jag tycker att man som vuxen/förälder har ansvaret att barnet tar sin medicin. Inget man kan lägga över på barnet. Min Anton glömmer ofta om jag inte påminner han. Jag måste se till att medicinen blir tagen så är det bara.

Man kankse kan hitta knep på hur men ska göra. Anton är ochså väldig slarvig med sin tandbortsning. Får bråka med han om det hela tiden nästan men kommer inte ge mig. Det ska göras så är det bara. Är man mamma så är man.

Ja man får vara tjatig och envis, en dag förstår de säkert att man ville dem väl