Annons:
Etikettbarn-och-vuxna-med-epilepsi
Läst 4703 ggr
[per50]
2009-10-02 17:54

Ungdoms epilepsi

Mot bakgrund av hur många områden av livet det är som kan påverkas vid epilepsi, är det lätt att förstå att övergången till vuxenvärlden är jobbig för många ungdomar med epilepsi. Bara det att flytta hemifrån är en stor sak, som framför allt oroar föräldrarna.

Ungdomar som har haft epilepsi sedan tidiga barndomsåren kan också plötsligt reagerar genom att tröttna på sjukdomen, och tröttna på att ständigt ta medicinera, vilket förstår innebär risk för fler anfall.

Det kan också finnas många problem och frågor runt sjukdomen som ungdomarna har svårt att tala med föräldrarna om. De har rätt att få prata med sin docktor i lugn och ro, att få ställa alla de frågor som deras föräldrar kanske långt tidigare fått svar på.

Om någon ungdom vill prata om sin epilepsi så blir vi mycket tacksamma

Länk: Lånad från boken: En bok om epilepsi av Sigrid Blom, klinisk neurofysiolog, Uppsala och Lars Forsgren, neurolog, Umeå med flera.

Annons:
mona43
2009-10-04 13:59
#1

När man blir tonåring vill man inte vara annorlunda sina kompisar, men har man en sjukdom kanske man skäms för den, och vill "glömma bort" den, gömma den. Men det går ju inte i längden.

Oftast går det bra om man berättar för sina vänner om sjukdomen, och hur de skall göra om man får ett anfall, många förstår och vill hjälpa.

Att inte berätta blir fel, blir man sjuk, då vet inte omgivningen vad de skall göra, och kan reagera fel och man får inte den hjälp man behöver.

Det är normalt att känna sej "trött" på sin sjukdom, men man måste ta sin medicin, annars riskerar man att få flera anfall, och situationen blir ännu jobbigare.

Vi föräldrar behövs hela tiden och kan uppmuntra och finnas till hands.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Mirjami-78
2009-10-08 04:30
#2

Min son som är 10 år säger ofta att han vill inte ha Ep, för han vill vara som alla andra så redan nu känner han sig "annorlunda"

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

mona43
2009-10-08 16:24
#3

De märker i tidig ålder att de är annorlunda de andra. Det är viktigt att de har ett gott stöd av de vuxna omkring sej även på skolan.

Det svåra är då de inte berättar, utan håller allt för sej själva och kanske skäms över sin situation.

Att ha en diskusion med kompisarna på skolan är viktigt, kanske läraren eller föräldrarna berättar för ungdomarna och deras föräldrar om sjukdomen.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Cherione
2009-10-10 23:18
#4

Det var jätte jobbigt att få epi i ungdomsåren. Nog lika jobbigt att få det när som, men det är tillräkligt många hormoner i svägning ändå i ungdomsåren.

Jag fick min sommaren mellan 8:an och 9:an Vilket innebar så mkt
Var jätte ledssen över detta då jag blev kastad över vad mkt jag inte fick göra samtidigt jag mådde så dåligt i kroppen.
Det största jag var ledssen över var detta att jag inte fick övningsköra. När man kommer från landet och alla börjar nästan övningsköra vid 16år är det en stor sak att inte få.

S*Cherione - Ragdolls är Livet
Vi 1 Rag n 04 21 flicka kvar Tillsalu i Stjärnbildskullen 
kolla gärna in våran hemsida www.cherione.com

mona43
2009-10-14 15:07
#5

Det kan jag förstå, övningskörning och körkort är ju det man längtar mycket till i den åldern.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: