Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt och andra sjukdomar Att vara anhörig och vän Barn och vuxna med epilepsi Bemötande/behandlingar/forskning Djur med epilepsi Epilepsi förr och i andra länder Epilepsi i vardagen Epilepsi, fruktsamhet, graviditet Mätning av epilepsiaktivitet Om sajten ifokus Roliga filmer och historier Typer av anfall och vad utlöser nya? Tävlingar lekar och enkäter Vad är epilepsi Arbete, hobby och fritid Epilepsi filmer visar anfall Epilepsi i norden God mat för hälsan Klotterplanket - OT Mediciner och första hjälpen Presentation Regler på sidan Rättigheter och lagar i samhället Statistik Välkommen till epilepsi ifokus
Presentation

Hur mycket "ork" har vi människor egentligen....

2009-06-29 04:47 #0 av: xerxex

Hej På Er alla!!!

Är som sagt ny på denna sajt.. men har nu en tid följt Er... Mycket hjälp har jag fått för att till en viss del förstå... men mycket återstår...Flört. Har Ni ork o tid vill jag gärna berätta min historia... Det är inte för att "åh, vad synd det om mig" som jag skriver den.. men jag vill ändå berätta.

Huvudrubiken säger en del; Hur mycket ork har vi människor egentligen;

Allt började Nov. -91 då jag förlyfte mig på jobbet (kan ni gissa vad jag arbetade inom??? Jodå, sjukvården..). Sjukskriven helt, halvt, 75%, 15% under en lång period... Förrut arbetade jag 100% dag... -94 fick jag 50% sjukbidrag (34 år gammal), gick då ner o jobbade natt. -96 friställdes jag från det landsting jag jobbade för (undersköterskorna skulle bort... sjuksköterskerna skulle ta "över" även våra uppgifter). -98 100% sjukbidrag... mina ryggproblem accelerade till max. Till saken hör att -91 gjordes ingen röntgen "för mina ryggproblem" var viktrelaterade.. sas det. -97 flyttade jag från min hemstad till Stockholm... Den läkaren jag då fick på en vanlig vårdcentral ville ha åtminstonde en planröntgen gjord... 2 st Diskbråck hittas... Magnetröntgen gjordes och bekräftade det. Enl. ortopeden finns det endast 15% chans till att jag blir "bra" av en steloperation (diskbråcken sitter tyvärr inte brevid varann; ländryggen o bröstryggen...), lite för låga odds tycker jag själv.. men såhär i efterhand kanske jag skulle ha gjort just operationen... men kommer man någon vart med att vara efterklok??? Att se bakåt istället för frammåt?? Fram till nov. -98 kunde jag gå utan hjälpmedel, hade ont men det gick... Nov. -98 var maken, jag o mina föräldrar till Teniriffa 1 vecka, då det är en vulkanö så var det inte tal om bad vid en strand.. vi badade o mådde gott på ett sk. utomhusbad med blandat vanligt poolvatten eller havsvatten. Men en dag badade vi ändå vid en badstrand; sanden var het så tofflor ner till vattenbrynet var ett måste... kliver i... helt plötsligt kommer en våg inte direkt stor men jag stod på ett dumt ställe; ramlar av vågen.. kämpar med att komma upp, när jag väl är halvägs stående kommer vågen tillbaka (den har bara varit och vänt vid stranden).. jag ramlar igen... det "small" till i ryggen rejält... Men jag kom upp igen alla fall.. med hjälp av maken o pappa. Väl hemma sökte jag ortopeden igen... alldeles för lång kö. Men fick rek. ett mindre akutläkarstation med bl a ortoped. Läkaren där säger att jag måste opereras (diskbråcket i ländryggen var inte "snyggt".... Remiss skickad till det stora sjukhus jag tillhör... Ortopedläkaren där säger något annat... jag tar kontakt med den läk. jag hade träffat på akutläk.stationen.. fick till svar; det är hans gamla kollegor så jag skulle ta dom i örat och hälsa från honom... Jag gav upp... -01 får ont ifrån min vänstra njure.. njursten tänker jag åker inte in i det första laget men på natten sen orkade jag inte mer.. har haft njursten 1 gång tidigare och tyckte att symtomen var lika... Men se det var något helt annorlunda denna gång... en stor tumör i min njure. -02 mars njuren tas bort.. läk. trodde inte att tumören var elakartad men den satt i njurbäckenet så hela njuren måste tas bort... Återbesök till Urologen efter 6 veckor; det var elakartad tumör... men ännu inte så långt gången.... Tur, var väl det... -02 aug. till Strängnäs ryggklinik för mätning och koll ang. mina ryggproblem (ordentligt denna gång)... var där 1 vecka. Fick bl a nålar insatta i ländryggen för mätningsdelen + en ryggkateter för smärtlindringskontroll. Kom hem fred. em. På lördags morgonen vaknar jag och är kissnödig (precis som man är efter en natts sömn).. kan inte kissa. Timmarna går, blåsan fylls mer o mer, ringer akuten får till råd att duscha varmt och massera över blåsan.. sagt och gjort men inget hjälper.. kl. 19.30 ringer jag igen till akuten får då komma dit... dom sätter dit en kateter... blåsan innehöll närmare ca 1800 ml... Inlagd för utredning... Under denna tid kunde jag inte tömma blåsan själv... så diagnosen blev "lat urinblåsa"... kateter permanent. Blir inlagd på ortopeden för vidare utredning.. men ingen vet egentligen vad detta är; urologen säger; ortopediskt... ortopeden säger urologiskt... Jag sitter mitt emellan. Kommer hem igen... I slutet av sept.-02 gick "proppen" ur mig; jag gick in i väggen (idag är det ett rätt vanligt arbetsfenomen...), ALLT gick åt h.....e (ursäkta ordvalet)... Åkte in på psyk. fick ligga fjättrad i en säng ca 2 dygn... Har inget minne av detta men enl. läk. och personal "gick jag bokstavligt talat i taket tillslut". Jag hade efter cancerupptäkten en kuratorskontakt på sjukhuset kopplat till urologen, en bra kontakt men hos henne kunde jag inte vara kvar då sjukhuset har det mest akuta... Blev remiterad till vårdcentralen... Fick träffa en läk. som samtalade lite.. efter ca 2 veckor fick jag träffa en kurator... Hon säger till mig; "hon har läst min journal och vet min sjukdomshistoria" så den skulle vi inte prata om... gick dit 3 ggr.. gav sen upp. Hemskickad från psyk. efter 1 vecka med antidepressiva medel, från ortopeden tidigare hade dom ställt in min medicin; morfin en cocktailbladning av det ena o andra. Jag mådde verkligen "illa", tabletterna (morfin och antidepressivt) blev min vardag... Missbruk blev ett faktum Skäms. ca 4 mån. höll jag på... sen tog maken o jag det beslutet att det måste bli ett slut på detta... Så vi gjorde helt enkelt ett nedtrppningsshema själva på alla mediciner. 4 mån. senare var det över Skrattande inga morfintabletter inga antidepressiva tabl.., men dock så behöver jag värktabl. dagligen men det är inga starka saker... -05 100% sjukpensionär... Sen gick åren.. permanent kateter fortfarande... jag ville inte ha det så; jag är en kvinna på nu 48 år... sökte urologen (den läk. som tog bort min njure) om att få bli stomiopererad istället då jag pga av mina ryggproblem inte kan "tappa" mig själv.. han tyckte det var onödigt... "han skulle aldrig göra det själv.. om han var i min situation" fick jag till svar... men vad vet han egentligen han är man... i och för sig är männen urinrör längre men bra mycket enklare att just "tappa" sig själv. Även den sexuella biten kunde han heller inte förstå... hade på tungan att fråga honom hur han skulle fungera sexuellt med en permanent kateter?? Men gjorde inte det... man får vara lite snäll emellan åt Flört. Ingen ska behöva gå med permanent kateter oavsett ålder o kön tycker jag... Jag gav mig inte utan tog kontakt med den urologläk. som lade in mig när jag kom in akut när jag inte kunde tömma blåsan självmant... Efter många utredningar o tester så skrevs sen en remiss till en urolog som gör dessa operationer (urostomi)... -07 dec. träffar läk., vi pratade hon berättade för o nackdelar (pga av min övervikt är detta egentligen inte att rek. men som hon sa; LIVSKVALITE är också viktigt... Fick träffa en stomiterapeut som visade matrial som kommer att behövas o dyl. -08 feb. träffade läkaren igen... Hon är villig att göra denna operation på mig...  2 mån. senare hade jag en urostomi... Skrattande. Nu såg man plötsligt ett ljus i denna låååååånga mörka tunnel.  Men vem har sagt att vi människor ska ha det lätt??? Ingen... -09 mars kör av vägen (bilolycka), har inget minne av detta utan allt är återberättat.. min mamma hade jag med mig (mina skador är lätta mot hennes.. men vi LEVER...Skrattande). Min fotfraktur var ful och öppen (från utsidan enda in in i benet).. ovanlig fotfraktur i sig.. det är så pass ovanligt att just denna fraktur kommer med en eller 2 personer vart 3:e år ... Har läst mina akuthandlingar; alla undersökningar som gjorts osv.osv. men jag får inte fram något svar; varför hände detta... -09 maj får ett krampanfall här hemma (maken var hemma på en sen lunch.. tack o lov...), ambulans ner till akuten. Röntgen (utan kontrast, då jag är allergisk mot det..), läkarna ser något som inte ska finnas där och vill utreda mer. Magnetröntgen bestämms... Jag åker hem i väntan på kallelse till det. En dag dimper det ner ett brev från Nervologen... en EEG tid??? Ja, det var ju bara att göra den... Veckan efter ringer läkaren och vill lägga in mig på en gång... På EEG hade det visat sig EP. störningar... Kommer ner till akuten (som avtalat) dagen efter... blodprover och inskrivning.. blev sen hemskickad (total platsbrits). Men blev inlagd på nervologen tisdagen veckan efter...  Magnetröntgen skall göras akut... men dom missar totalt (trots att det står i mina papper och att jag själv talat om det) att jag är allergisk mot kontrast. Men magnetröntgen gjordes i alla fall då något hade visats på förra röntgen i skallen...  Inget var onormalt, det finns en "lite, liten, liten fläck... men enl. läkarna inget att oroa sig för.... " 2 dagar senare fick jag veta att jag har sk. Generell Epilepsi... Tar nu tabl. Tegretol Retard 200 mg 2 ggr/dag.... Enl. läkarna så fick jag ett Ep. anfall i maj månad... men det är inte helt omöjligt att det även var ett sånt som orsakade olyckan. Jag hade i tonåren 2 st kraftig hjärnskakningar (blev inlagd vid båda tillfällena) men något annat kan inte jag eller mina föräldrar påminna oss om att jag har haft; inga feberkramper som barn ej heller hjärnhinneinfl.  I höst ska det tas en ny Magnetröntgen... för att se om det finns någon fast punkt där signalen kommer ifrån... har förstått att generell innebär att det INTE finns någon fast punkt.  Så min hela värld är nu åter igen totalt upp o ner (vissa dagar bättre andra sämre, jag far som en jojjo mellan hopp och förtvivlan över; TAR DET ALDRIG SLUT, kommer jag orka ta mig igenom detta också??? I och med Ep. har jag nu körförbud 1 år (under förutsätting att jag är anfallsfri under den tiden)... där försvann den sista friheten jag har att klara mig på egen hand... Att få Färdtjäst idag är stenhårt och svårt.. (maken är Taxi-chafför så han har berättat en hel del hårdrypande historier från kunder som får slåss med näbbar o klor mot just Färdtjänsten...). Har haft färdtjänst förrut men tror att dom tyckte att jag egentligen utnyttjade det för sällan 6-7/år då jag ändå kan köra bil själv. När jag förklarade varför det var så; Att jag endast behövde färdtjänst de dagar när värken i min rygg och mina ben var som allra värst (går skapligt med Rollator) som jag behöver färdtjänsten... Av den läkaren på färdtjänsten fick jag till svar att "har jag så ont har jag ju inte ut att göra..." den läkaren är ORTOPED... Som Ni säkert ser på klockslaget; SOVER jag otroligt dåligt just nu... och sömn är ju något som är viktigt... eller???

Ja, detta är min historia. Till frågan... Hur mycket ork har vi egentligen vi människor... Jag vet inte... Men min ork har jag i min make, våra underbara katt-killar (se gärna mitt fotoalbum på Min personliga sajt.. det är Vi som har "Sotar Tusse" insänt på "Kul tävling" här... Skrattande. Våra killar är; Tusse Perser till rasen och Xeke Norsk Skogkatt till rasen, mina gamla och nya vänner (framför allt nya vänner som jag har fått genom vår Skogis då han är både Utställningskatt + avelshane (i dagsläget pappa till 4 st kullar "- 19 barn -"), Min familj som tyvärr bor för långt bort ibland... och att maken och jag skaffade oss en kolonistuga med 600 kvm tomt -07 nov.... vi kan ingenting om detta egentligen om blommor, ogräs och allt som hör till... men det är otroligt roligt att lära sig. Kan tyvärr inte göra "massor" pga mina rygg o ben problem.. men är otroligt glad över det jag ändå klarar av... sen måste ju maken ha någon som sköter markplanet också... Flört..  Detta är som sagt ingen "tyck synd om MIG" historia.. Varför berätta??? Ja, kanske för att det inte är lätt att prata om sjukdomar och elände med "friska" människor... man känner sig lätt tjatig till slut, en skiva som har hakat upp sig på ett och samma spår... Men ibland måste man få ut "skiten" ur sig.. innan man "går sönder"..... och lite anonym kan man få vara här.. det är ingen som behöver vara rädd för att träffa mig... eller fråga "hur mår Du idag???" Ingen behöver vara rädd för enahanda svar...

Hoppas att detta nu inte var för långt och att nån har "orkat" traggla sig igenom min histora. TACK, för Att JUST DU har orkat lyssna...

Sommarhälsningar till Er alla med en önskan att vi alla får en värdefull och härlig sommar.

//  Jane

Anmäl
2009-06-29 11:22 #1 av: mona43

  

När jag läser din berättelse, kan jag bara konstatera, att trots alla motgångar och all smärta du har fått vara med om, så har det ändå funnits en kvinna där, med stor styrka och envishet.

Men som rubriken säger: Hur mycket ork har vi mäniskor egentligen? Vi är ju bara mäniskor, inga robotar, sjukvården har en tendens att se bara ett personnummer, och glömmer att i andra ändan finns det en medmänniska.

Tyvärr verkar det bli allt vanligare att man får vara envis och bråkig för att kunna få minsta lilla hjälp. Att vara sjuk och behöva slåss samtidigt för att få hjälp är inte lätt, det är inte konstigt att man riskerar att blir ännu sämre.

Man kan undra hur det skall gå när det skall sparas och sparas på allt i samhället? Jag är övertygad om att det kommer att bli ett bakslag en dag som ingen kan förutspå.

Typiskt också av sjukvården att säga att det beror på vikten, eller på nervbesvär, eller så, eller att man bara klagar och hittar på. Inte undra på om man blir sämre av deras stela attityder. Sedan kan man få bråka med olika myndigheter också som tar ännu mera på orken och humöret.

Innan jag fick min fibromyalgi diagnos fick jag "slåss" mot en drös med odrägliga läkare, och andra, som menade en massa saker hit och dit. Till och med läkaren på reumatologen påstod att det var nerverna som krånglade och att jag "såg för frisk ut för att ha ont". Jag var 30 år.

Men röntgen som togs senare visade förändringar i ryggen, som kunde ge värk. Och varenda led och muskel värkte ordentligt. Min läkare på vårdcentralen blev till slut min räddning.

Hon läste på om fibromyalgi, och kontaktade kunniga inom området, så jag fick min diagnos, och mitt sjukbidrag. Jag klarade inte ett jobb, men försäkringskassan ansåg ändå det. Då hade jag redan blivit iproppad en massa piller och hemskickad med dessa, med orden att allt skulle bli bra nu, men det blev det inte!

Nu i efterhand är jag säker på att jag blev utbränd, samt fick min fibromyalgi i samma veva. Min dåvarande sambo var inget stöd, han tyckte att jag gnällde och säkert också hade nervproblem, och var ute efter mera tabletter, för att han trodde att jag var tablettmissbrukare.

En underlig inställning, vem äter frivilligt en massa piller som mest ger en massa biverkningar och kanske beroende? Men utan dessa smärtstillande mediciner, hade det inte gått att ta hand om två småbarn och försöka få det att fungera där hemma. Nen det var på gränsen att det inte gick i alla fall.

Tack för din intressanta berättelse Jane, det gör absolut inget att den var lång. Du får gärna berätta mera.

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-29 16:55 #2 av: xerxex

Tack, Mona för ditt svar.

Stark vet jag inte om jag är... men Du och några fler har sagt det så jag kanske ska börja tro på det i alla fall...Glad.

Tror också att sjukvården kommer gå på en riktig "landmina" snabbare än vad alla verkar tro... ja, inte bara landstingen utan även kommunen som till en hel del får ta över när landstinget står med skägget i brevlådan....

Egentligen är det konstigt; Sverige har gått från att vara bland världens BÄSTA sjukvård till att "snart" knappt platsa till Europas bästa sjukvård. Vem ska man skylla på??? Politiker... Pengamarknaden eller vad???

"Man måste vara FRISK för att ha ork och tålamod för "att slåss" mot myndigheter o dyl." är en sann mening... Men om jag är FRISK så behöver jag ju inte alla dessa instanser som ska vara mig till hjälp för en dräglig och relativt Normal vardag.... Detta går inte i mina ögon sett ihop.

Ha en fin sommar (tack, ännu en gång för att just Du/Ni finns...)

//Jane

 

Anmäl
2009-06-29 20:43 #3 av: mona43

Tycker absolut att du skall tro på att du trots allt är stark, men visst finns ärren där också.

Man kan verkligen undra vad det skall bli när de håller på med att fördela dessa resurser hit och dit emellan varandra. Våran sjukvård kan i denna takt inte kallas för världens bästa.

Man får nog skylla på alla, kanske mest på politikerna som försämrar och drar ner på det mesta för medel Svenson, och penningmarknaden, de båda ger större klyftor i samhället än någonsin förut.

 Vården försämras, och man får vänta ännu längre på en läkarundersökning än förr. De drar också ner på specialister inom vården. Så många får gå onödigt länge för att få hjälp, eller en operation.

Ja en frisk person söker inte färdtjänst, assistent, olika hjälpmedel, och inte heller hemtjänst. De vill klara sej själva, det vill de flesta göra, men då man inte kan av olika anledningar, så skall man kunna få den hjälpen, så att alla får en chans att leva ett så gott liv som det är möjligt, och få en så bra livskvalité som möjligt.

De borde lyssna på, och ta emot råd av oss som vet hur det är och vad som behövs. Tänk vilka förändringar vi skulle kunna göra, om vi fick chansen att "rumstera" i lugn och ro några månader!

Risken i detta samhälle med neddragning av personal överallt gör att det säkerligen blir ännu flera som blir sjuka, då står de styrande och bekymrar sej över var de skall göra med alla. De har glömt att vi är mäniskor och inte robotar!

Tack Jane för att du lät oss få läsa om dina erfarenheter, tyvärr är vi många som har tråkiga erfarenheter av vården, visst kan den fungera ibland också, men man är hela tiden rädd för hur framtiden inom detta område kommer att se ut.

Vad vore epilepsi ifokus i all sin glans om inte medlemmarna fanns!

Ha en riktigt trevlig sommar!

Kramar! Mona

 

 

 

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-30 10:02 #4 av: Tatsja

Många gånger är man starkare än man tror. Känner väl till det.

Vet också hur sjukvården hanterar en. Man är som en paria för dem. Hjälp? Nej där har man inget att hämta.

För att slåss mot sjukvården och försäkringskassan måsta man vara stark i sinnet, även om kroppen inte orkar. Bryta ihop, får man göra senare.

Sänder massa styrkekramar till dig och alla er andra som kämpar.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-01 20:09 #5 av: LostHorse

Vet du vad jag vill tacka dej för,som skrev inlägget?

..för att du ORKADE SKRIVA!!

Tack!..-du förmedlade något som man känner igen, sig i..men aldrig orkar ..tala om,för man är så trött,..jämt,jämt......

Kram Lost horse

 

p.s

de´e´skönt o inte va ensam i "bedrövligheterna" d.s

Anmäl
2009-07-01 20:30 #6 av: xerxex

#5Tack, för Dina ord "Lost Horse"...

Att just skriva kan ibland vara (i alla fall för mig) en slags räddning,... Även när man är så trött, trött, trött... Kan rekomendera denna "terapi". Vill Du inte att folk ska se vad Du har skrivit så köp block o penna och skriv... stunta i grammatik och fina ord, skriv det du känner just då... När Du slutar skriva för just den stunden... vänd blad och gå aldrig tillbaka.

Vill Du som jag dela med Dig; börja blogga här på ifokus... det gjorde jag efter min trafikolycka... den har stått still en stund, för en så länge ligger det sååå nära i tiden. Men jag fortsätter när jag har ork o lust... Man kan vara anonym... min sajt heter ju xerxex..

Och VI är inte ensamma... varken Du eller jag, ibland kan det vara svårt att hitta den andre... men här är ju en jättebra början... Jag har också känt mig vansinnigt ensam.. och då tryter orken ännu mer. Men Tack vare uppfödaren till vår Norska Skogkatt kom jag in hit... och här har jag hittat massor med "nya" vänner... även om det bara är en liten mening.. som präntas ner. När jag sen fick diagnos; Epilepsi så hittade jag även denna sajt...Glad.

Tack, ännu en gång för att Du läste mitt inlägg och kände en viss samhörighet med mig och alla som "går" igenom livet med mycket elände som man bara måste ta sig igenom...

Alla är Vi lika Värdefulla

Ha en fin sommar  Kramar  Xerxex //  Jane

 

Anmäl
2009-07-01 20:51 #7 av: mona43

#5 Håller med dej LostHorse, att läsa om andras öden, och se att man inte är ensam med sina krämpor och bekymmer, betyder så oerhört mycket, det är så lätt att bli isolerad när man inte orkar, de som inte varit med om samma sak eller liknande, kan inte förstå riktigt hur det kan vara.

Så alla som skriver här, skriv mera, och alla som läser, skriv något ni också, vi har alla något att dela med oss av! Både stort och smått! Kanske det kan ge tröst, hopp och hjälp åt någon annan,  Här förstår vi vad man pratar om och ser inte ner på varandra.

Det är så sant xerxex, Alla är vi lika värdefulla.

kram!

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-02 04:27 #8 av: LostHorse

Xerxex..o alla ni andra..

Ja,du har rätt-jag har ju vuxit upp i en sträng(troende) familj där det var fult o ha nåt lyte,när jag träffade min gubbe,kände jag väl fortfarande att jag var tvungen o låtsas om som "jag var var normal"-jag hade hade ett vanligt jobb,o var rädd o blev rädd att jag skulle förlora respekten hos andra om jag blev öppnare.

Till slut orkade jag inte hålla fasaden längre,men  det var ändå långt till att jag erkände (mest för mig själv)att jag inte kunde leva upp till min familj förväntningar,på "en frisk",människa.

Men till slut var det skönt o släppa på fasaden,när jag fick förtroende för en Läkare som inte såg ner på handikappade.

Sen blev jag faktiskt uppsagd,fast jag jobbat fläckfritt i över 20 års tid,trots mitt dolda handikapp-när jag sas gick ut med det

. Nu vet jag inte vad jag skall göra,har inget jobb-tror jag,orkar inte reda ut det..har inte fått nån hjälp än..,vi har bett om personlig assistent,men kommunen..fick med sig länsstyrelsen på sin sida-o påstod att  att min "hjärndöde"make inte tillhörde persongruppen(han kan ej vara ensam,en halvtimme ens..så gissa om vi har jobbigt!)

"En blind leder en blind",he,he..

Vi har ju ingen avlastning,så det är verkligen tufft-men jag tror jag orkar ett tag till,min man är en guldklimp som gör livet värt att leva!

Sen har vi våra gamla 20-åringar(hästarna)som vi lullar runt lite med.. Nu när vi kom till sommarbetet ikväll hade vår tyske granne+ en svensk"allierad",tagit bort en 15 m lång staketsräcka+ slängt in en stor majbrasa med sopor,i vår hage och var på väg o gjuta en grind-där han endast har lov att köra,eftersom det är vi som arrenderar marken omkring.

..vi ringde polisen ,men tror du de kom? Nä,för de vet att vi inte kan föra vår talan..men om vi hade ockuperat hans tomt o sågat ner hans bärträd...ja,man undrar!

Kramar till er alla solvarma,hjärtevarma tankar,är ni värda!

Kram  Lost Horse

 

Anmäl
2009-07-02 12:55 #9 av: xerxex

Stå på Dig Lost Horse...

Arrendet... hur är det skrivet??? För mig låter detta helt håribelt. Det kan inte få funka så här...Förvånad

Ang. Läkare, Kommunen och andra myndighetsinstanser... Ja, vad ska man säga... vilka människor hör egentligen till "gruppen" - behov av personlig assistans -...? Allt ska passa en mall som EN FRISK MÄNNISKA har satt ihop... Ja, jag vet faktiskt inte... men det verkar som att man MÅSTE kämpa med näbbar och klor för att få ha kvar sin LIVSKVALITE... SkrikandesJag vet att det är kämpigt... MEN STÅ PÅ DIG!!!!

Det Du och maken faktiskt har är nästan unikt i dagens samhälle, folk gifter sig och går skilda vägar fortare än att man sagt amen i kyrkan...                                                 Det NI har kan INGEN ta ifrån Er.. så fortsätt att kämpa en bit i taget.

Styrke kramar till Dig o maken

Kramar xerxex //  Jane

Anmäl
2009-07-02 14:21 #10 av: mona43

Man kan verkligen undra vad dom går på när de bestämmer vilka som skall få hjälp och inte. Inte lätt när man måste kämpa mot en stel och seg byråkrati. 

Det känns skönt att vi är flera som kämpar för att få livet att bli drägligt. Vi är nog överlevnads konstnärer trots sjukdom och handikapp. Att försköka få lite livskvalité i alltihopa är knepigt, men man blir nog tacksam för bara lite, att få ha en bättre dag emellanåt, eller glädja sej åt varandra eller sina kära djur.

Kram alla medsystrar och bröder!

 

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-02 16:35 #11 av: LostHorse

Ja,vi är verkligen överlevnadskonstnärer,,det är verkligen en sann benämning.Ja vi bor ju  på en liten Ort så här är det lite så,att "man snackar ihop sig"-vid en fikapus där en tysk bjuder lite under bordet,pengar är ju alltid välkommna!

...och då menar jag även folk som har kontakter inom Länsstyrelsen,Stora skogsbolag,kommun osv alla är ju släkt med alla o äter söndagsmiddag ihop.

De har tom anmält oss,den ene anmäler..den andre åker ut o spelar myndighet,o hittar på något föreläggande som baserar sig på något onödigt...som inte ens finns i reglementet,men skadan är ju skedd!

Därför kan man ringa Polis,kommun osv men ingen reagerar...vi har ingen sas kontakt utåt..o då kan ju inget hända dem,även om de sas gör fel i sin yrkesutövning,men "det fria ordet" har blivit vår räddning och utan det är vi totalt  strandsatta!

Nu får man ju inte gå hur långt som helst,men när det gäller en "byfåne" ..så får man ta till saker en Bonde  i samma by ej får göra..tex mala gamla stenrösen..osv,bara för att vi ej skall hinna med o laga staket osv,så att hästarna inte går ut.

Att förvarna om förändringar eller säga till,det låter man bli med flit-samtidigt som man hjälps åt och fördärva ,sånt som man sen anmäler oss...för!

Ja det är ju tur att min make är en så förbenat bra fotograf,som han förmodligen ärvt ifrån sin far,en rätt inflytelserik gammal redaktör på stor skånsk tidning,men inflytandet sträcker sig inte så långt som till sin handikappade son i småland-som han för övrigt övergav,när grabben 6 år o mamman precis hade dött i cancer.

Vi har väl alla(handikappade)någon liknade bakgrund,man värde som funktionshindrad.Och de är få som vill ställa upp,men de de är verkligen MODIGA!  (en eloge till vår egen husdoktor)

Ja ,nu detta året har vi varit gifta i 15 år precis..det är ej illa!

Vi skall visa dom..att funktionshinder är en styrka ,ej hinder...och att man ibland har tvingats att bli "smartare,än smartast" pga av det!

Kram Lost Horse

p.s Detta händer varje gång(vart 5;e år)-när det är dags för en ny arrendeperiod. Då vill grannen, en pensionerad penning-stinn tysk,gammal doktor ..köpa loss vårt arrende,vi haft i 10 år-då finns inga lagar längre,då är det rena rama inbördeskriget(är själv tyskättad) i de smålänska skogarna,i "Astrid Lindgrens ",gamla idyll....skickar med en bild där de dragit upp stolparna,o slängt vid sidan om,så hästarna bara kan gå ut-tråkigt!  d.s

 

Anmäl
2009-07-02 16:55 #12 av: mona43

Växte själv upp på en liten ort där många var släktingar med varandra, eller hade en som annan hållhake på varandra, det tisslades och tasslades hit och dit hela tiden. 

Det verkar vara så att fullt vuxna som borde veta bättre måste ha några "hackkycklingar" som de sedan kan skylla ifrån sej allt möjligt på. Vilka dåliga förebilder de är för sina barn!

Ja har man pengar har man automatiskt makt att basa och rumstera. Men hur kan de göra som på bilden? Det går ut över er, och det är fel, men också över hästarna, helt oskyldiga djur, tänk om de skadar sej eller blir påkörda. Skulle de trampa sönder i deras trädgård torde det också bli ett ramaskri kan jag tänka mej.

Annnars verkar ni bo i en Astrid Lindgren idyll verkligen, man väntar bara att Emil i Lönneberga skall komma fram hoppandes på sin häst men sin mysse, och sin bysse i högsta hugg Glad

 Kram Mona

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-02 18:23 #13 av: LostHorse

Hi,Hi!!

Mysse,har vi väl men.."bysse"..tror jag nog jag är för mogen,att ta fram när det gäller konflikter...däremot kan man ju inte garantera att hästarna,äter upp hans Tulpaner,hi,hi..

Tråkigt bara att de sågat ner våra bärträd-de hade de ju ingen rätt till..sen har de trasat sönder dem i småflis o slängt de o annan skit i VÅR hage,det kommer väl en anmälan på det sen.

Våra sommarungar plus barnbarn,brukar ju stå på hästarnas ryggar o käka biggaråer så kvistarna ryker...ett minne blott nu..gick heller inte o anmäla..

...undrar vad som hänt här i dag?..kanske skulle blogga,skulle bli en reality-serie härinne,hi,hi..

Förra året -hösten,högg de av sidorna på hästarnas hovar,sen ringde de länsstyrelsen,men vi har ju allt fotat vet du....o då gick det inte o anmäla,vem har gjort det?-frågade polisen!

Igår fick vi inte anmäla heller,fast de hade dragit dän vårt  elverk(ärligt inhandlat hos lokal handlare,för dyra pengar) en Honda kvalitetsmärke..nu drar vi till "körgå´rn",o belastar kyrkoherdens vattenkran,en tillfällig lösning (Tack Svenska Kyrkan!)

Nä man förstår Emil... man måste nog bo här för o begripa det,det låter ju som en dålig ,påhittad skröna..precis som Emil,fast den är ju kul..men det var nog ej så roligt förr..

.....forts....kanske följer...hi,hi..

Kramar,Kramar...Lost Horse

 

Anmäl
2009-07-02 18:28 #14 av: [per50]

 Fina hästar på bilden Skrattande

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-07-03 11:46 #15 av: mona43

Vi får verkligen hoppas att de äter upp hans tulpanerSkrattande Man kan undra varför de håller på så här, har de så oerhört lite att göra? Skrikandes 

Jättebra att din gubbe tar massor med bildbevis, och att ni ligger på polisen med anmälningar hela tiden, kanske de ledsnar och gör en rättvis utredning. Har ni ett skrivet kontrakt som ni kan hänvisa till?

De hade säkert tufft förr när allt skulle göras för hand. Många sjukdomar fanns det inget botemedel för heller. vissa saker är på liknande vis ännu idag, de som har mera pengar har makt och inflytande.

Ha en trevlig helg!

Kram!

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-03 12:49 #16 av: LostHorse

Ja,vännen..vi har haft kontrakt löpande på 5 år,sedan -97. Det förnyas som alla Arrenden automatiskt -om man inte säger upp det ett år innan.

..vi har förbundit oss till 2013 med EU-tvärvillkor(bevara kulturområden som just stenrösen osv)

Igår när vi kom var 300 m stenrösen ifrån 1100-talet bortplogade,för att ge plats för en ny turistby..vi är de enda han inte med sin s.k jurist har lyckats "köpa bort"..hi,hi..

Men jag skall lägga ut allt på  You Tube..här är vi ju redan belastade,så det räcker,vi behöver ju varandra...

Ha en Jättehärlig Somrig helg,o glöm ej varandra!

Kram Lost Horse

p.s skickar en bild,på min trötte make,som jag älskar sååå mycket! d.s

Anmäl
2009-07-03 13:56 #17 av: xerxex

"Även jag kan se lilla Emil med syster komma farande med olika hyss i blicken.. och efter kommer griseknoen full med bus även han...". Mysse o bysse... Ja, sätt på dig myssen men lämna byssen hemma... behövs ju inte mer elände än vad som redan är.

Det är bra att Din gube fotar... fortsätt att anmäla.

Men framför ALLT behåll din humor.. som vi ser skymta igenom emellanåt... Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju... men vår egen humor förlänger också livet samtidigt som den ger oss lite ork att gå vidare.

Man kan undra vilket århundrande vi lever i??? Pengar o fina middagar och troligtvis lite alkohol verkar fortfarande vara det bästa köpesättet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.... Obestämd

Säger som Du Lost Horse; GLÖM EJ VARANDRA... Ha en skön (hoppas att vi får lite regn i alla fall) helg...

Kramar till Er alla   Xerxex // Jane

Ps. Om några timmar startar makens sem. och då drar vi ut till kolonilotten.... ÄNTLIGEN.

Anmäl
2009-07-03 14:29 #18 av: [per50]

Så sant xerxex, bössan kan vara hemma, bättre att "skjuta" med kameran och ta bilder i stället Flört

Roligt med humor, den behöver vi massor av i våran vardag, allt som förgyller vardagen får man verkligen ta vara på.

Vad roligt att i har en kolonilott där ni kan pyssla, vi skall åka till sommarstugan i dag, min mamma kommer på besök från Södertälje, så hon får också följa med ut på landet och slåss med myggen Glad Myggorna kanske uppskattar lite annat blod.

Det verkar som vi på många vis lever kvar i gamla tider ännu, då maten och alkoholen skall flöda.

Sköt om er allehopa och ha en riktigt trevligt helg!  /Per

 

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-07-04 15:26 #19 av: mona43

Ha en trevlig helg allehopa, de som ställer till det som dina grannar xerxex, de har nog egna problem och behöver tydligen avreagera sej på andra, ett otroligt barnsligt och dumt beteende. Sträck på dej xerxex  och tänk på att du och din make är bra mycket bättre  än dessa tokstollar.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-09 16:49 #20 av: mona43

LostHorse du får gärna lägga in länken till you tube här, så den som vill kan gå in och titta. Din gubbe ser trygg och snäll ut på bilden Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-10 04:03 #21 av: LostHorse

Han är trygg o snäll,tänk om vi kunde säga samma sak om vår dator!(har suttit i 3 dagar långa.)-Tor slog sin hammare i den,hi,hi!

Jo,jag kan lägga länken här-men ni får ej skratta,det är vår första film,så det blev lite fel musik i den,hi!hi!-skall lägga ut mer små snuttar!

Obs-Ej för Känsliga Tittare,he,he......

 

http://www.youtube.com/anniequickgetyourgun

Ha det gott..!!

(obs ..nu är det rätt lugnt..än så länge!!)

Anmäl
2009-07-10 12:29 #22 av: mona43

Aj då, Tor har verkligen en förkärlek för elektroniska saker 

Förstår att det blev långa dagar, man har verkligen behov av sin data. Glad

Ps: Det vi filmar är inte något proffsjobb det heller.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.