Känslor kring epilepsi

Det finns många områden i livet där epilepsi kan orsaka känslomässiga problem och frågor

Om man nyligen har utvecklat epilepsi, kan man oroa sig över hur ens framtid kommer att påverkas. Kanske påverkas den inte alls. Kanske måste man ändra sina vanor

Att anpassa sig till epilepsi kan vara svårt. Det är naturligt att känna oro, rädsla och ilska och att ha svårt att acceptera diagnosen epilepsi.

Kurator eller psykolog kan ge stöd och hjälp både till den som har epilepsi och deras anhöriga. Det kan också vara viktigt att hjälpa till med att informera skolor, arbetsgivaren och vänner om epilepsi.

Omgivningen kan ha svårt att förstå vad epilepsi är till skillnad från många synliga funktions- och rörelsenedsättningar. Många blir rädda och oroliga, när de ser någon få ett epileptiskt anfall, och intar därför en negativ attityd.

En öppnare attityd till epilepsi skulle i hög grad förbättra situationen för alla.

Hur är dina känslor kring epilepsi och har du accepterat din sjukdom.

Skriven av per50 med egna ord

Kommer ihåg när min mamma fick epilepsi efter en stroke, hur orolig man som anhörig blev, dels är ju stroke en sjukdom som ändrar på allt omkring både den berörda och de anhöriga.

Sedan kom epilepsin också. Man var jämt orolig för att hon skulle ramla och slå i huvudet eller bryta armar eller ben, hon hade många anfall innan medicinen var inställd rätt.

Puttar upp inlägget igen

Hur reagerade ni när ni fick er epilepsi?

NEJ... inte det också!!!!! Ja, det var min första reaktion.

Nu har det gått en tid och visst jah känner en viss oro också, men försöker ta det lungt.. ställa mig "sunt" till denna nya "sjukdom"... Men visst funderar man; kommer jag kunna fixa detta också? Kommer vi att kunna ha kvar vår kolonilott? Kan jag fortsätta med kattutställningar? Kommer jag kunna köra bil igen??

Men mycket TACK, vare Er här.. har jag läst en hel del artiklar o inlägg... så även om jag känner en viss oro så tror jag nog att jag fixar även detta.

Jag behöver INTE ställa om mitt liv (igen), bara tänka lite extra mycket på vad jag egentligen utsätter mig för och sen ta det lite lugnare...

Men samtidigt är jag lite rädd för att någon "riktig" reaktion har jag inte haft ännu... Mycket pga av allt som hänt under alla år (mycket som kommit slag i slag känns det som...), men framför allt just nu är min kropp och mitt huvud är fullt upptagen med att läka och fundera över; bilolyckan jag hade i mars i år. Jag har bara en skada egentligen (fysisk i alla fall)... men den är svårläkt... Men det får bli en annan gång jag berättar om den.... Men vill ni ändå veta lite; så läs min blogg (gå in på min personlig sajt här på ifukos).

Så Mona, jag får nog återkomma till den frågan lite längre fram...

Men troligen så kan personalen på Nevrologen på mitt sjukhus "läsa" sina patienter ganska så bra... En sjuksyster "läste" mig, satt o pratade med mig en liten stund och hörde troligen min oro... så hon frågade om jag ville träffa deras kurator??? Min första tanke var; Nej, tror inte det... (har tyvärr inte de bästa erfarenheten av dessa...), men efter en liten stund så tänkte jag annorlunda... Till saken hör ju nu; Semestertider (fick ju min diagnos i juni ca 9 dagar före midsommarhelgen), så jag tackade ja, till detta trots allt. Både kuratorn och jag vet att när hon väl hör av sig så kanske det inte är direkt aktuellt... Tid har runnit under broarna så att säga...

Men en posetiv sak kan jag berätta; en av alla mina nya vänner genom vår xerxex (Norsk Skogkatt).. Tyckte nu att; nu skulle hon och de andra i den lilla "familj" vi är (vi är en liten grupp i den stora gruppen som kallar oss för "La Familiga"..) läsa in sig på just EP. så att jag skulle kunna vara "trygg" och kunna fortsätta med utställningar, resor... tillsammans med dom även fortsättningsvis. Vad svarar man på en sån sak... Har bara känt dessa goa människor i 2 och halvt år. Man känner sig ibland som en halv människa, men med sådana här vänner VÄXER man rejält.

Sommarkramar   Jane

Min epilepsi kom från en klarblå himmel en stressig dag på mitt dåvarande jobb, jag rasade omkull framför mina jobbarkompisar och krampade. Fick min diagnos efter olika undersökningar direkt efteråt, hann inte reagera så mycket genast.

Senare kändes det ledsamt att behöva medicinera, och ständigt ha oron för nya anfall. Jag fick min epilepsi vintern 2001. Numera måste jag lyssna på min kropp, vila när jag är trött, vara noga med medicinen och undvika för mycket stress.

Känner fort när det blir för mycket. Vissa saker har man fått undvika mera. Men i övrigt lever jag ett bra liv, inte direkt lika som förr, men bra i alla fall.  

Jag vet att du fixar detta med epilepsin också! När du vill skriva av dej dina funderingar och din oro, finns vi här för dej och alla andra. Det är ju det epilepsi ifokus är till för, för oss alla med epilepsi eller våra anhöriga och vänner.

Många sommarhällsningar! Per

Tack, Per50.... För att Du ställer rätt frågor...

Det är mycket Tack vare Dig och Mona bl a som jag har lite mer "kött" på benen ang. Epilepsi... Som undersköterska vet jag mycket... men när det drabbar en själv blir man lätt nollställd.

Min Epilepsi blev diagnoserad i juni -09... Hade anfallet den 5/5-09... där kan läkarna koppla ihop det... men samtidigt säger dom att trafikolyckan inte helt omöjligt även var pga ett krampanfall. Enl. ct-röntgen efter olyckan visade det inget i skallen efter... så som sagt "inte helt omöjligt"... lite vagt tycker jag själv... men konstigt nog känns det som en viss lättnad... Kanske ett möjligt svar varför olyckan skedde.. Det var en singelolycka (som tur var), men min mamma var med i bilen och hon skadades mycket.. 12 st skadepunkter i kroppen + en blödning mellan hjärnan o skallbenet... Känslomässigt dras jag med en skuldkänsla som jag inte kan förklara... Jag har inget minne av olyckan, inte min mamma heller... Kanske jag aldrig kommer få svar... men så funkar ju vi människor; vi vill veta...

Varma sommarhälsningar   Jane

"Många människor har dåligt minne. Detta fenomen är något vanligare hos personer med epilepsi. En del tycker det är svårt att komma ihåg sådant som nyligen har hänt eller en serie tidigare händelser upplevelser."

Det visste faktiskt inte jag, kanske därför jag har så svårt att minnas saker. Har börjat med något projekt som ska hjälpa mig ut i arbetslivet och när han ställer frågor så kommer jag inte ihåg knappt något (det gör jag inte nu heller)

Jag fick mer eller mindre en chock när jag fick diagnosen. Visade inte synligt utan tog in det och gick sedan hem

Per säger att han också har märkt av att han fått dåligare minne av sin epilepsi. Han glömmer mitt i meningen vad han skulle säga, eller också har han totalt glömt vad han skulle säga. Någon fler som känner igen sej? 

mmm...

// Jane

Fastän jag inte har epilepsi är jag rätt så glömsk jag också

Mona.. det är åldern..

Sommar kramar  Jane

#11 Vilken ålder ?  Mona är väl inte gammal? 25 sådär plus lite till

Jag glömmer också ibland, men det skyller jag på min trafikolycka.

Tack Tatsja  Fastän ibland känner man sej minst som en hundraåring, och andra gånger som 25

Känner igen mig. Idag känns kroppen minst 85. Det är nog regnet som gör att det gör ont

Här regnar det i dag, vi behöver verkligen regnet det är enormt torrt i marken, men det känns också i kroppen, det värker både här och där.

Regnade och åskade igår. Just nu uppehåll, men det blir nog oväder senare. Ska ut med en hund som står vid dörren nu.

Idag är det mulet med regn och nio grader varmt. Det är nog bäst att du går ut med hunden så att hon/han inte pinkar inne.

Hur är det annars med dej? Jag hörde att du har lunginflammation i andra lungan också, ta det bara lugnt så blir du snart bra.

Jodå. Läkaren konstatera dubbelsidig lunginflammation. Så nu går jag andra vändan på antibiotikan.

Svårt att ta det lugnt när det finns så mycket att göra. Men jag gör det bit för bit. igår gick jag ut med Tatsja, sen dammsög jag. Vilade någon timme och strök lite kläder. Sen var vi iväg och handlade lite, passade då på att stryka resten när jag kom hem.

Skönare att sätta på sig kläder som är strukna.

Idag regnar det igen och jag ska nu ut med Tatsja.

Sorry Per att jag inte hann hjälpa dig, men när åskan går, så sitter jag inte vid datan. Får du sajten, så kan du kanske använda min artikel, när den är klar

Jo det var det för mig också att ta det lugnt, men till slut fick jag lyssna på min kropp. Och det tycker jag verkligen du också ska göra.

Om det går att vänta med det andra, då tycker jag verkligen att du ska vänta. Jo men du kan gärna skicka in det i varje fall, så kan jag skicka in det också. Motståndaren har inte skickat in det ännu.

Sköt om dej vännen! och vila mycket, visst kanske det är svårt, men nödvändigt.

Stora krya på dej kramar! Mona

Mår dåligt idag. Halsen känns tjock och huvudet är som det skulle vara inlindad i bomull. Kan inte annat än ta det lugnt, så det regnar här. Vi hade kategori 1-varning igår på grund av all regn

Här hällregnar det också idag, man får vara inne mest och ta det lugnt. låter jobbigt vännen, hoppas det börjar vända snart för dej.

Kramar! Mona

Ps: Man får göra som nallepuh idag!

Fast jag är Ior frälst. Har runt 20 stycken. Men jag gör som han.

Jo Ior är en härlig liten figur. Han har många kloka uttryck, även Nalle puh, han gillar jag

De i sjumilaskogen är härliga figurer.  

Hej dukieee!

Sänder här en sommar hälsning och hoppas att allt är bra med dig.

Hej xerxex!

Sänder här en sommar hälsning och hoppas att allt är bra med dig.

Hej Per!!

Tack för sommarhälsningen... Sänder en till Dig/ o familj också..

Vi är nu ute vid koloilotten... Mycket ogräs har det ju blivit som måste bort.. skulle ha tagits tidigare egentligen.. .. men pga bilolyckan och foteländet har det ju inte blivit av... Och till och med ogräs blommar ju... och för en novis så är det inte lätt att veta vad som är vad (även ogräs kan ju liksom ha fina blommor.. ). Sen har jag ju mina rygproblem.. "så det blir plockat lite här.. sen en liten promenad på tomten.. sen plockas det lite där...", undrar om det blir färdigt någongång??? Maken och hans bror fixar nytt staket till oss... och det blir rackarns så fint...

Ha det gott Per och ALLA Ni andra i sommar...

Skönt att veta att Ni finns där ute...

För även om "tonen" är posetiv så kommer "spökena" emellanåt... Och frågan blir alltid; kommer jag kunna fixa detta med Epilepsi också... Och kommer jag någonsin komma över denna "skuldkänsla" jag har efter bilolyckan som jag inte kan förklara...

Kramar Xerxex/ Jane