Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt och andra sjukdomar Att vara anhörig och vän Barn och vuxna med epilepsi Bemötande/behandlingar/forskning Djur med epilepsi Epilepsi förr och i andra länder Epilepsi i vardagen Epilepsi, fruktsamhet, graviditet Mätning av epilepsiaktivitet Om sajten ifokus Roliga filmer och historier Typer av anfall och vad utlöser nya? Tävlingar lekar och enkäter Vad är epilepsi Arbete, hobby och fritid Epilepsi filmer visar anfall Epilepsi i norden God mat för hälsan Klotterplanket - OT Mediciner och första hjälpen Presentation Regler på sidan Rättigheter och lagar i samhället Statistik Välkommen till epilepsi ifokus
Klotterplanket - OT

OT: Utdrag ur Berättelsen om Anna

2009-06-03 09:45 #0 av: Tatsja

Hon står i spjälsängen och gråter medan hon ser hur mamman
försöker värja sig för slagen.
Hon var inte mer än året gammal, men det är det första minnet
hon har.
Så börjar den sanna berättelsen om Anna.

Anna vaknade med ett ryck. Det var alldeles svart ute så hon
förstod att det fortfarande var natt.
Där var ljudet igen.
Hon satte försiktigt ner fötterna på det kalla golvet.
Vart var tofflorna nu då -undrade hon och tittade under sängen.
Där, äntligen.

Hon smög ut ur skrubben som hon delade med Anders och in i
mammans rum.
Det bestod av en säng, bord och en stor fåtölj.
I den satt mamman och grät.
Anna gick sakta fram och kröp upp i hennes famn.
Inte gråta mamma,- sa Anna.
Du lilla barn, vad ska det bli av oss.

Anna ta hand om mamma och storebror,- sa Anna stolt.
Men det går inte, -sa mamman, du är ju bara tre år.
Anna kan, -sa hon stolt, Anna kan hon. För fast hon var så liten,
så förstod hon att om de skulle klara av att vara tillsammans, så
fick hon lov att ta ett stort ansvar.

Otaliga gånger hade hon tagit Anders i handen och gått till
mormor så han fick äta. Nu när de flyttat, bodde mormor flera
kilometer från dem. Men för Anders skull var hon tvungen att
orka.

Anna hade för länge sedan lärt sig att stilla hungern med vatten.
Hon lämnade bara Anders och gick. Hon kände att de tyckte
mer om honom än henne. Anders fick komma in i farstun och sen
stängde de dörren för Anna. Det var precis som om de inte såg
henne. Hon trodde det var för att hennes pappa drack och slog
mamman. Anna kände att det var hennes fel. Hon tog nog inte
hand om Anders och mamman tillräckligt bra. Men Anna visste
inte hur hon skulle göra det bättre.

Anna låg och grubblade mellan tårattackerna.
Tänk att få komma till ett ställe där det inte var som här. Där det
fanns en mamma som hade tid att läsa sagor, sy fina klänningar
till Anna och en likadan till hennes nya docka.
Mannen som kom
in tog henne i famn och kasta henne högt upp i luften och sa -titta
min älsklingsdotter. Och så skrattade de glatt.
Kom nu Anna så
får du sitta här med oss och äta mat. Ät så mycket du orkar och
lite till. Du ska veta att här finns det mycket mat.

Anna tittade på bordet med stora ögon. Så mycket mat på en
gång hade hon aldrig sett.
Men hon höll ett öga på hur de gjorde , så hon kunde försöka
äta lika fint som dem.
Men Anna -sa de. Du har ju inte tagit något. Får jag fråga
varför?
Anna visste inte först vad hon ville veta.
Sen sa hon att NI ska äta först, sen Anna om det finns något
kvar.
De suckade djupt. Stackars barn

Anna vaknade med ett brutalt ryck upp ur sängen.
Så du var tvungen att gå till morbror John och ljuga också. Att
du inte skäms. Du är ju en skam, dum i huvudet och lat. Aldrig
att du lyssnar på vad jag säger. Jämt får man tjata. Varför kan du
inte vara som Anders?

Han har höga betyg och hjälper till här hemma också. Men du,
under om du inte får streck i allt när du börjar skolan, och jag
tycker du ska ta mer ansvar här hemma och inte springa ut och
leka varje gång jag är borta. Se på Anders och lär dig lite...
Men vänta du.... En dag så sitter du där i skiten och säljer din
kropp för några droppar alkohol. Du är precis som din far din.

Sen fick Anna så mycket stryk på baken av en livrem att det
blödde.

Den dagen bestämde Anna att det aldrig skulle bli så och om hon
blev mor. Då skulle det alltid finnas mat på bordet och bröd i
skåpet.
Hennes barn skulle ALDRIG svälta eller få stryk. Inte heller frysa.
De skulle få vara barn och leka så länge de ville.
Mamman kunde aldrig förstå att det var Anna som gjorde allt
hemma. För Anders sa alltid att det var han. Mamman skulle
bara tro att hon ljög, så det var ingen idé att ens försöka

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-03 09:47 #1 av: Tatsja

Att jag skriver detta, är för att belysa att barn far illa i samhället. En del får sår för livet. Det tog mig nästan 8 år att skriva min bok och den var rena terapin för mig.

Nu har jag kunnat göra avslut av min barndom. Vilket känns skönt.

Men än idag finns det barn som lever det livet jag fick uppleva. Önskar samhället tog hand om dem bättre och inte blundar för hemförhållanden som är hemska.

Tack för att jag fick skriva av mig

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-03 11:38 #2 av: mona43

Måste verkligen köpa boken av dej. sitter här och tårarna bara rinner, tänk vad många barn som far fruktansvärt illa än idag.Gråter du får gärna skriva och berätta mera.

Vilken fantastiskt klok liten flicka du var, som tog ett alldeles för stort ansvar, och var så liten, men inte blev sedd och uppskattad i alla fall.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-03 12:27 #3 av: pento

Mitt ex köpte den och ja sneglade lite. Visste inte att morsan haft det så svårt. Det förklarar mycket om vad min barndom var. Hon hade 3 jobb, men fanns alltid där för oss. Varma kläder, mat på bordet. en famn att krypa in i. Vi fick vara som barn var. Fast det fanns vissa regler och normer vi var tvunga att rätta oss efter. Hon såg till att polarna rättade sig efter dem när de var hos hos. Ändå hade vi ungdomslokal jämt.

Vad jag inte förstår är hur hon orkade och än idag gör det. Ska försöka skärpa mig och ge henne mer hjälp och stöd, när hon vill ha det. Tur hon har Andreas

Anmäl
2009-06-03 16:53 #4 av: mona43

En överlevnadskonstnär som generöst delar med sej av det hon har verkligen, men det sätter sina spår såklart. Det är så lätt att man glömmer sej själv, vet det själv, jag har svårt att säga ifrån.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-04 09:45 #5 av: Tatsja

Mig själv, har jag aldrig tänkt på. Det viktigaste för mig i alla år, har varit att ta hand om andra. Att jag själv gick med träskor året om, gjorde mig inget. Så länge mina barn fick vinterskor.

Har nu lite lätt, börjat tänka på mig själv och försöka att inte få dåligt samvete. Men det är inte lätt. En kamp varje gång.

Fast ordet nej, har jag börjat med till släkten utan dåligt samvete. En framgång i alla fall

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-04 11:30 #6 av: mona43

Man bör nog våga tänka lite mera på sej själv, och våga stå på sej och säga nej.

Annars är det lätt att man mår sämre, och det i sin tur gör att man orkar inte riktigt med saker som man vill orka med, och det i sin tur blir att man får mera dåligt samvete. 

Man kommer lätt in i en dålig cirkel. Lagom är nog bäst, men det är verkligen svårt, man känner sej som en svikare när man nekar. Detta jobbar jag också med.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-05 14:57 #7 av: vildarosen

Mina tårar rinner ner för kinderna nu när jag läste detta om ett barn. Vad du har gått igenom!

Fattar inte varför vissa skaffar barn för att göra dom illa resten av deras liv,för sånt som hänt i barndomen brukar sitta kvar resten av livet. Många vuxna är tyvärr inte mogna för att ha ansvar för ett barn eller djur!

 

Anmäl
2009-06-06 10:55 #8 av: Tatsja

Detta skrev jag för många år sedan, när jag började med min bok. Det är så jag känner det och kämpar med varje dag. En dag kanske jag ser ljuset helt och inte bara bitvis.

 

DU LILLA ENSAMMA BARN

Du lilla ensamma barn som sakta går
Ingen som ser din lilla tår
Undrar vad som komma skall
Vågar inte gå till hemmets vrå 

Slag , hugg och skäll
Vardag från morgon till kväll
Jobb och slit ansvar för allt
fast hon bara är 5 år

Ingen henne ser
Ingen henne ger
En klapp på kind av vänlighet
En kram eller vänligt ord

Bara bråk och slag.
En dag hon bara går.
Säger inget, tar det lilla som finns

En blus, en jumper, ett par trosor,
ett par strumpor, ett par byxor,
jacka, skor och en bok
Det är allt hon äger och sin älskade nalle...

Hon går sakta på gatan och tårarna trillar.
Ingen stannar och frågar Ingen ser eller vågar

Vart är du på väg
Vart ska du gå'
Ingenstans och överallt
Bort, bort långt bort

Där jag kan finna ro och stillhet
Där jag kan känna att jag får leva
Där jag kan få vara den jag är utan slag och hugg.
Sova, äta och njuta av ensamhet i stillhet.
Det är allt jag begär

Kanske få kärlek en dag,
men det är väl inte mig  förunnat.

Ser det lilla ensamma barnet
sakta gå sin väg med tårar
som  trillar ner för kinden.

Önskar lycka till
I sökningen i livet

Du vuxna kluvna hunsade barn som livet farit hårt med.
Hur gick det med ron och stillheten.
Fick du den förundrad. 

Ser i dina ögon att helt lycklig är du inte.
Med mannen så strålar dina ögon av kärlek
Men med resten som finns där, så tränger den lilla
5-åringen fram.

Kuvandet finns där.
Känslan att inte räcka till'
Väntan på slag och hugg
Även om de inte kommer

Tjafs och orättvissbehandling
Och allt står du ut i kärlekens namn

Orka
Kämpa

 

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-06 11:23 #9 av: mona43

Gråter Den är så fin.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-06 14:08 #10 av: Tatsja

Tyvärr får jag lov att säga att den är sann också.

Nu ska jag ut med busfröt och sen blir det lite trädgårdsjobb. Melodikrysset gick som en dans. Mor kunde nästan ingenting. Haha.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-06 14:29 #11 av: mona43

Ja det är ju det som är så sorgligt, hur man kan behandla barn, både förr och i nutid.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-07 10:50 #12 av: Tatsja

Det är vanligare än man tror. Min doktor köpte faktiskt en bok. Sen talade han om att han gav sina barn extra kramar. Vidare undrade han hur jag kunde stå här levande. Att jag inte gått över till andra sidan, var en gåta för honom. Men, som han sa - du har nog blivit så härdad och stark att du gett dig den på att visa att man inte behöver behandla barn sådär.

Kändes skönt med dessa beröm från honom.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-07 11:03 #13 av: mona43

Det var nog menat att du skulle leva vidare, för att kunna berätta och varna andra.

Det är kanske så också att din mor, och släkten där, är lite rädda för din styrka och klokskap innerst inne, och beter sej underligt.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-08 10:28 #14 av: Tatsja

Kanske det. Jag får ju jämt höra att du som är så stark. Men vem vänder jag mig till när jag behöver styrka?

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-06-08 11:30 #15 av: mona43

Ja även den starkaste behöver uppmuntan och bekräftelse.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-06-09 13:24 #16 av: Tatsja

Fast jag har alltid stått ensam. Ingen har kunnat ge mig stöd och tröst. Barnen vill jag inte belasta. För dem är jag mamma och inget annat.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-09 23:31 #17 av: mona43

Har nu läst Tatsjas bok Berättelsen om Anna, kan verkligen varmt rekomendera er andra att läsa den.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-10 09:53 #18 av: Tatsja

Tack Mona, sitter och niger.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-10 12:23 #19 av: mona43

Du har gjort ett stort jobb med att skriva ner allt det jobbiga, men nu får du sträcka på dej! Går själv i tankarna att skriva en bok, men har inte bestämt mej riktigt för vad den skall handla om. Hoppas det är okej att rådfråga dej lite ibland när jag börjat? 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-11 10:35 #20 av: Tatsja

Bara att ringa eller pm:a

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-11 12:08 #21 av: mona43

Skrattande Det låter jättebra, skall sätta mej och skriva lite emellanåt, det blir nog lite om min uppväxt, men funderar också på att skriva om mina söners bokstavshandikapp.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-11 12:33 #22 av: [per50]

Jag är dålig på att läsa böcker, men har börjat läsa den, skall strax läsa ut den. Ett väldigt bra bok tycker jag.

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-07-11 13:37 #23 av: mona43

Min son Andreas bad om att få läsa boken, så nu har han också läst boken, han tyckte den var bra, han var arg som ett bi på hur elaka och orättvisa så många mäniskor kan vara.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-07-11 21:05 #24 av: vildarosen

Har du skrivit färdig den boken om Anna och om ja,var kan man få tag på den i så fall?

Anmäl
2009-07-12 10:07 #25 av: Tatsja

#24 Ja och den är utgiven. har några ex kvar för försäljning själv.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-13 02:04 #26 av: vildarosen

#25 hur mycket vill du ha för den i så fall om jag ska köpa den av dig? pm:a mig om du ej vill berätta öppet!

Anmäl
2009-07-13 10:08 #27 av: Tatsja

vildarosen: Har pm:at dig

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-07-13 18:15 #28 av: vildarosen

Såg det Tatsja! ska fixa det ikväll!Glad

Anmäl
2009-07-15 10:21 #29 av: Tatsja

Finemang. Men du får nog lov att pm:a ditt namn och din adress. Annars blir det svårt för mig att gissa vart den ska.Glad

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.