De vet att du gör allt för dem  synd att vi inte bor i närheten, då skulle du säkert få dit trogna kaffegäster.

Hur långt är det emellan då? Kanske ta en helg? Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Plats att sova har jag.

Jag ser att vi bor en bra bit emellan varandra, vi bor i Örnsköldsviks området. Men visst vore det roligt att träffas live.

Det är några mil. Ni får ta en helgtripp eller längre nu i sommar.

Tänk vad det skulle vara trevligt   men man har det lite klent i kassan, och bensinen är så dyr, den kostade 12:35 för några dagar sedan per liter, rent sanslöst dyrt, och värre blir det säkert.

Ja, ändå måste man ju ha bensinen. Jag bor i en så kallad stad, men har 6 km till närmaste affär. Orkar inte gå så långt.

Ja man måste det och bussarna går på så konstiga tider, sedan är det en begränsning att ta bussen om man skall handla endel. Många turer har de dragit in också, man kan få vänta i timtal på nästa.

Här går ingen buss. Jag har kämpat för att få åtminstone 2 gånger om dagen. Men detta är delen av Köping som inte verkar finnas för kommunen.

Ja det är så här också, ändå tjatas det om att man skall åka komunala färdmedel ofta eller samåka, att samåka kräver mycket, tider skall passa med mera.

De bor oftast i storstan de som påstår att man kan åka komunalt och samåka, de vet inte hur det fungerar i praktiken.

Fast att bo i storstan är inte alltid lätt. När jag bodde i Bro och jobbade på Tomtebodaterminalen, så var resan dit lite över 2 timmar. Med bil 45 minuter. Sen om jag slutade vid midnatt, skulle jag försöka ta mig till Tensta för nattbuss. Inget roligt.

Jag tänker på dem i riksdag och komun som bor i storstan, de kanske inte riktigt har kläm på hur det kan fungera en bit ute på landet, där inte bussarna åker regelbundet eller är inställda.

Jovisst många har långa dryga restimmar för att komma till sina arbeten, de får stå i långa köer efter de stora vägarna och kanske byta från buss till tåg och så vidare. Du var hemma oerhört sent då?

När jag bodde i Södertälje så jobbade jag i Nykvarn ca: 1,5 mil från Södertälje och det tog mej 2 timmar med buss fram och tillbaka.

Och nu när jag bor i norrland så tar 9 mil fram och tillbaka 2 timmar, så det är ingen fördel att bo i en storstad.

Många gånger fungerar inte tvärförbindelserna i storstan.

Det snålas in mer och mer överallt i samhället, att äga en bil är inte billigt, men man har inget val.

Jag måste ju ha bil. Orkar inte gå 6 km till affären och sen hem.

Det går inte alls utan bil. Undrar hur högt bensinpriset kan bli, om det blir nya rekord igen i sommar?

Allt beror på dollarn. Men inför sommarens semestrar, brukar de höja priset

Ja det blir nog dyrt i sommar också.

Skulle bensinen kosta 20 kronor litern så tror jag att folk ändå tankar, helst vi som bor i norr, som har det långt till det mesta.

Även jag bor på vischan så tanka måste jag göra oavsett vad bensinen kostar. För att ta mig till sommarviket som leder till att jag har pengar till att tanka bilen…

Ja bilen behövs verkligen, på sommaren dras endel reserutter ned, särskilt några av bussarna som gymnasie/grundskole eleverna tar.

Vi som verkligen måste ha bil, tankar ändå. Oavsett pris. Men de som bestämmer, borde få känna av hur det är och leva snålt.

Ja de skulle under flera månader få leva på vår inkomst, och ha våra utgifter på räkningar och mat, det skulle inte skada heller om de hade våra krämpor dessutom, oj vad de skulle gnälla och klaga

Då kanske det äntligen blev bättre för oss.

Ja då förstod de säkert bättre, och om de skulle glömma så får de göra om "behandlingen" igen

Tur morsan har mitt barn i närheten. Tror hon håller henne upp påbenen

Det är nog hennes största glädje, en frisk vind i vardagen.  Det skulle nog vara lika för en själv också med barnbarn i närheten.

Där håller jag med Dan. Att ha hans lilla dotter i närheten är underbart.

Och att ha sin farmor i närheten är toppen för en liten tjej, det kommer hon att minnas i framtiden.

Och alla andra barn runt omkring dej, kommer att sända en kärleksfull tanke till dej som vuxna, det finns inte många i dagens samhälle som bryr sej om dem på samma vis.

Gårdens barn kommer in lite då och då. Bara för att kramas eller leka med Tatsja. Sen har jag en docka som de kan leka med. Har sytt massa kläder till henne. Den har flickorna roligt med.

Det låter så mysigt. Ni har sån stor nytta av varandra, barnen, du samt Tatsja, som får busa av sej lite, en frisk och glad vind i vardagen.

De lär sej på köpet att alla är lika mycket värda, att det  sitter i benen, inte i huvudet, som du skev tidigare.

Här är den läsvärda länken:

Det sitter i benen inte i huvudet

Jag har alltid ansett att barn är barn, så länge de vill. Minns när min äldste son var 18 år och hade massa polare hemma. De hällde ut allt lego han  hade och det är mycket, sen var det ett gäng grabbar som hade roligt.

Även på vintrarna så kom både killar och tjejer upp till oss och lånade varma kläder. Sen gick de ut och åkte pulka. Kvällstid när alla småbarn sover. Sen vankades det varm choklad med grädde och rostat bröd. Lovar det var uppskattat.

Har sedan jag fick min första lägenhet alltid haft liknande ungdomslokal hemma. De kom även om pojkarna inte var hemma. Rotade i frysen efter bullar, satte på kaffe, om det var slut i termosen. Tittade på teve, eller bara satt och snackade med mig.

Vet inte hur många gånger de pratat sex med mig. Kanske det var lättare, då jag var utomstående. Men jag hjälpte dem med frågorna så gott jag kunde.

Vi måste ställa upp för våra barn. Men glöm inte regler och normer. Kärlek och värme.

Ja precis, visst är det tillåtet att få slappna av och få vara i andras tycke lite barnslig, jag gillar att gunga men gör det då ingen ser, barnen tycker det är så roligt då mamma leker lite med dem.

När man är ung har man så många funderingar om sex och annat, men få man litar på.

Man får sträcka på sej när man får deras förtroende, min son Andreas pratar lite om flickor och sex med mej emellanåt, jag kan ju bara se det från en tjejs håll, men försöker svara så gott det går.

Alla grabbar som var hos mig, frågade hellre mig om råd än min dåvarande make. Det gällde att tänka till ibland av deras frågor.

Sen ville en del lära sig hur man gör på restaurang. Äter rätt, skålar, pockar på servitrisen och så vidare. Det var riktigt roligt att lära dem. Jag visade dem även hur man gör olika dukningar. Sen hade vi en synskadad grabb som var hemma hos oss. Då kunde jag visa dem hur man lägger upp mat efter klockan. Han kom också med råd och tips.

Vad trevligt ni hade, och fick säkert många glada skratt på köpet. Nyttiga saker att kunna.

Vi lärde varandra väldigt mycket. Sen var det trevligt med dessa grabbar. Många andra föräldrar sa att de var värstingar och bråkstakar, men hemma hos mig, var de snälla och trevliga

De kände att de inte behövde hävda sej hos dej, de fick vara dem de innerst inne var, du visade dem att de dög som dom var.

Fast mina regler och normer, respekterade de. Men barn ska få lov att höras.

De måste veta vilka regler man har, men är man en god medmäniska så tror jag de accepterar utan större omsvep.

Nu låser jag denna tråd eftersom den har blivit så lång.
Här är den nya tråden, fortsätt gärna att skriva där

Länk: Lite gulligt OT: 2