Annons:
Etikettbarn-och-vuxna-med-epilepsi
Läst 2129 ggr
MIRJAMI
2009-04-23 17:52

Min sons Epilepsi

Det hela började en hell vanlig dag. Jag väntade på min lilleson då. Var rnt i femte månaden. Höll på att städa i store sonens rum som det var totalt kaos i. Bad han ven hjälpa till och sa väll till han några gånger med om att han måste få mera ordning i rummet.

Jag märker att sonen sitter ner på sin säng…jag forsätter babla på till han om lite allt möjligt…tills jag märker att han stirrar rakt fram…då säger jag till han…nä nu skräms du lägg av. Märkte konstigt nog att han inte reagerade på mina ord utan att han var verkligen borta…..sedan rasar han ihop och blir medvedslös.

Jag får ju så klart panik….lyfter upp han…drar i han…klappar han på kinden, försöker kolla om han andas…och sist skriker rakt ut till min dåvarande sambo…ring ambulansen. Min dåvarande sambo sitter i vardagsrummet så han har inte det minsta aning om vad som händer och sker i min sons rum som ligger i andra sidan av lägenheten. Tills slut börjar sonen vackan till liv. Jag ringer sjukhuset där man uppmanar oss att åka in. Inga pengar har jag heller hemma….och sambon verkar inte bry sig heller om att fixa pengar hem från bankomaten…så till slut får jag ta sonen och går till spårvagnhållplatsen och tar spårvagnen till sjukhuset.

Väll framme på akuten somnar sonen efter en stund och när läkaren kommer för att undersöka sonen… sover han genom hela undersökningen.

Man kommer fram till att han har Epilepsi fast inte själva testet gav några anfall eller reaktioner. Efter detta han min som haft några fler anfall men han har inte blivit medvedslös utan det har varit kortare frånvara atacker.

Annons:
mona43
2009-04-23 18:17
#1

Tack MIRJAMI för din berättelse, visst blir man orolig när ens barn eller annan närstående drabbas, första gången jag såg ett anfall var när min mamma fick ett stort anfall, trodde helt klart att hon hade fått en hjärnblödning. Tyckte sedan att det tog en evighet innan ambulansen kom.

Kan förstå hur du kände dej, ensam med oron och sviken.

Min yngste son, han har aldrig haft något stort anfall, men varit sådär stirrig och frånvarande ofta, sedan blir han oftast oerhört trött.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

MIRJAMI
2009-04-25 03:24
#2

#1 Precis så är det med min son ochså…han blir stirrig i mellan. Märker nog inte ens själv av det i mellan….och jag kan inte exat säga hur ofta han får anfallen. Nu har ju han ju medicin men tror att den måste höjas. Sedan märker jag även på min son att han i mellan är mycket trött, han kan sova hur mycket som helst och djup sömn är det med.

mona43
2009-05-21 12:53
#3

Ja dosen måste höjas emellanåt, det märker vi när han blir mera orolig och trött, samt får mera frånvaroattaker.

Hur ofta han har epilepsikänningar nattetid vet man ju inte, men tror nog att det kan vara ofta emellanåt.

Hur mår din son nu?

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[per50]
2009-05-23 19:38
#4

Jag undrar som Mona hur mår din son nu?

[per50]
2009-09-15 00:06
#5

Hej MIRJAMI!

Hur har det gått med din son epilepsi?

[per50]
2009-12-15 21:28
#6

Hej MIRJAMI!

Hur har det gått med din son epilepsi?

Annons:
Upp till toppen
Annons: