Annons:
Etiketträttigheter-och-lagar-i-samhället
Läst 4071 ggr
mona43
5/6/09, 10:33 PM

Erfarenheter av myndigheter och vård?

Man har många rättigheter i samhället, men tyvärr är det allt för vanligt att man nekas hjälp.

Berätta gärna om era erfarenheter av myndigheter, både bra och dåliga.

Skrivet av Mona

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
Pirjo
5/7/09, 6:41 PM
#1

Myndigheterna har nog behandlat mig väldigt bra i jämförelse med andra (vad jag hört), däremot har det varit sämre ställt med sjukvården - det har varit ett enda långt elände sen 2005.

mona43
5/8/09, 1:30 PM
#2

Själv har jag blandade erfarenheter av både vården och av myndigheterna. Jag har fibromyalgi en sjukdom där man inte kan se hur man mår genom att ta blodprover. Man ser också ganska pigg ut utvändigt. Men smärtan finns i kroppen.

Med kommunen fick vi bråka om hjälpmedel till min son som har autism och epilepsi, han förstår inte farorna i trafiken, så vi behövde ett högt staket runt huset så att han kan leka ute, utan risk för att bli påkörd. Kommunen nekade och vi fick överklaga upp till kammarrätten, där fick vi i alla fall rättGlad

Föräkringskassan har jag också fått bråka enhel del med genom åren, det känns inte bra att bli ifrågasatt hela tiden, har varit på utredning i 2 veckor på annan ort, gått i sjukgymnastik och mycket mera.

De har varje gång kommit fram till att jag inte kan jobba. Hoppas att det lugnar sej, men jag får aldrig vara helt säker.

Har hört att denna utredning på 2 veckor kostade försäkringskassan över 60000 kronor. en hel förmögenhet för de flesta.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Pirjo
5/8/09, 10:55 PM
#3

Som sagt, jag har haft det lätt med myndigheter och kanske det berodde mycket på att den läkare som jag hade från början kunde nog injaga skräck i Gud Fader själv om hon inte fick sin vilja fram. Och hon ordnade allt åt mig och kojnstaterade bara lugnt att "Får du problem så säg till mig". Så jag blev nästan "påtvingad" en massa hjälpmedel som jag inte ville ha och fick sen avbeställa det jag inte ville ha.

Citronmeliss
5/9/09, 12:30 AM
#4

Mona jag ser att vi stött på liknande problem och svårigheter både vad gäller våra sjuka barn (anhöriga) samt för oss själva.

Själv har jag flera pärmar fulla med "handlingar"!

Det vill säga, ansökningar, besvär och överklaganden, med mera till diverse instanser gällande allt "mellan himmel och jord" beträffande sjukvården och myndigheter!Obestämd

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

mona43
5/10/09, 4:54 PM
#5

Ja vi är nog många som får bråka och härja med myndigheterna samt sjukvården och kommunen, sådant tar kraften ur en, men man har ju inget val. Folk som tror att man lättvindigt får hjälp har ingen aning om hur det egentligen ligger till.

Det är nog ganska få läkare som bryr sej så mycket som din läkare Pirjo Glad men de borde vara flera. 

Jag har själv fått endel stöd av kuratorn på barnhabiliteringen, det har varit jättebra.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mona43
7/11/09, 4:52 PM
#6

Jag håller just nu på bråka med försäkringskassan om hjälpmedel till min son:

Tänk om något händer! 

Jag ansökte om en anpassning av bilen till min 14 årige son, han har autism och förstår inte att man skall sitta stilla under resan. Han kan äventyra både chaufförens och sin egen säkerhet, då han tar av sej bältet och far runt i bilen, han behöver ett specialanpassat sittskal med fyrpunktsbälte, som han inte kan ta av sej själv.

Fick bidrag till en bil pga. hans handikapp för ca 7 år sedan, men då var han lugnare så bilen behövde inte special anpassas då, men nu är det livsnödvändigt, han är tonåring, snabb och stark!

Han behöver detta sittskal både vid resorna hem från gruppboendet och tillbaka, men även mellan gruppboendet och skolan. Kommunen har fått leja in en taxi med rese vakt, enbart för sonens skull, för tusentals kronor i månaden, detta är ohållbart.

Fick för en tid sedan avslag på ansökan med motiveringen att han inte bor hemma tillräckligt mycket, de struntar i att det är livsnödvändigt för allas säkerhet att han får detta sittskal som är specialanpassat till honom. De hänvisar bara till kommunen.

Jag har med hjälp av skolan och boendet överklagat detta. Jag anser att sonen måste kunna få vara med i bilen och åka på olika aktiviteter som hela familjen gör, som att åka på utflykt t.ex. Detta är svårt att genomföra som det ser ut nu.

Detta hjälper inte hans utveckling heller. Det borde vara en självklarhet att alla får åka säkert. Detta sittskal har vi inte råd att kosta på själva. Blir det avslag igen är jag beredd att gå vidare.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
mona43
9/19/09, 12:17 AM
#7

vilka erfarenheter har ni av de olika myndigheterna? Både positiva och negativa?

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Mirjami-78
9/20/09, 3:31 PM
#8

Jag har vårdbidrag för stora sonen. Det visste jag inte ens om att det fanns för ca 2 år sedan och att man kunde få det.

Det jag kan känna ibland är svårt är just detta när rehabliteringen säger en sak om min son…tex. han kan knyta skosnören själv, men när vi väll sedan börjar leva våran vardagliga liv så märker man att så är det inte alltid. Mycket jag får gå in och hjälpa han med som de inte ser eller säger att han kan. Vissa saker är han bara tvungen att klara av i skolan fast han skulle behöva hjälp med. Han säger ibland att mamma de bryr sig inte utan säger bara att det där ska du kunna och har kunnat hittils och sedan struntar de i han mer eller mindre. Där känner jag många gånger att man sitter i kläm. Jag hjälper så klart sonen med allt han känner att han behöver hjälp med och det även som jag märker att han behöver hjälp med. Inte lätt stå där och kämpa och kämpa och inte få det ändå ordetligt gjort i slutändan.

Det som jag inte heller alltid gillar är att de pressar ens barn genom att säga visa nu allt du kan…Kom igen mera kan du visa nu. Detta händer i mellan när de undersöker han.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

mona43
9/28/09, 1:04 AM
#9

Det är svårt när andra säger till en att si eller så skall ni göra, om ens barn, då man trots allt känner sitt barn allra bäst!

Visst skall de träna sej på olika vis med att klara sej själva, men det skall ju inte gå ut över dem så det blir för svårt för dem och de känner sej förbisedda och ledsna.

Om min äldste son, säger de att han skall kunna sköta om att ta på sej lämpliga kläder, och se till att klä sej lämpligt efter varje årstid, vissa gånger funkar det andra inte alls, för honom är det inte givet att ta på sej jackan då det börjar bli kallare, eller en mössa eller ens vantar, man måste påminna honom om det, även om hygienen, och mycket annat.

Visst skall han bli mera självständig, men det tar myket längre tid än för andra i samma ålder, det glöms lätt bort att vissa barn behöver längre tid på sej med olika saker, de mognar i sin egen takt, man kan inte skynda på för då blir det totalt fel.

Så stå på dej, du känner ju din son bäst, det du anser är bäst är säkerligen också bäst! Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mona43
5/6/11, 9:35 PM
#10

Tycker denna gamla tråd ständigt är aktuell, hur tycker ni myndigheterna och vården sköter sig i dessa spartider?

Vilka erfarenheter har ni?

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Farwuq
5/14/11, 7:37 PM
#11

Tja,,, jag tycker mig ha blivit väl bmött.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

mona43
5/14/11, 10:35 PM
#12

Det finns många trevliga och kunniga människor som jobbar inom vården och på de olika myndigheterna, men tyvärr är det många som ändå känner sej överkörda och missuppfattade när de söker hjälp.

Många gånger beror det säkert på stressad personal som är underbemannad, eller att de inte har kunskap eller förståelse för det man söker för.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mona43
10/17/13, 8:39 AM
#13

Puttar upp denna allt jämt viktiga fråga, vilka erfarenheter har just du av myndigheterna och vården i dagens spartider?

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
mona43
12/4/13, 9:08 PM
#14

Hur har ni upplevt bemötandet i samhället, han ni respekterats eller blivit illa behandlade av okunniga personer.

Berätta gärna, era erfarenheter och tips är nyttiga att få ta del av.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: