Hur ser din vardag ut?

Min vardag har verkligen blivit annorlunda sedan jag fick min epilepsi, eftersom jag är så stresskänslig så måste jag göra saker i min egen takt, en del dagar är riktigt dåliga, då måste jag prioritera bara det nödvändigaste i stället! Annat får vänta lite.

Jag måste också planera att medicinen tas i rätt tid. Jag kan lätt känna mej lite isolerad också då jag inte orkar med för stora folksamlingar omkring mej.

Skriven av per50

Asså det här med att man inte orkar med stora folksamlingar och så. Ibland då kan jag nästan känna mig trängd och nästan kvävd. Är det normalt?

Jag tror nog att det kan vara väldigt vanligt för många.

Om det är stor trängsel inne på en affär kan jag känna att främmande mäniskor kommer alldeles för nära inpå mej.

kramiz 

Hur har du det med allt blinkande på nätet?

Jimmy har problem med teven ibland. Speciellt detta så kallade zappande som vissa kanaler har. Det kan få honom att få ett anfall.

Sitter jag för länge kan jag både få ont i ögonen och i huvudet. Då måste jag gå ifrån direkt.

Det får jag också, utan att ha epilepsi. Men det är ju andra skador jag har.

Nu ska jag ut och gå med Tatsja. Ha en fin dag.

Önskar dej detsamma! Solen lyser från en klarblå himmel hos oss.

#1 Jag har också lite svårt med stora folksamlingar, det spelar ingen roll om det är på torg eller varuhus.  

För mycket blinkande eller oroliga, snabba filmer eller så, gör mej oerhört trött i huvudet och i ögonen, även om jag inte har epilepsi.

Stress tål jag inte heller så bra, då känner jag av min fibromyalgi mera, med mera värk i kroppen.

Hur har eran epilepsi påverkat er i vardagslivet och på arbetet? För rätt så många märks förändringen enhel del, man blir mera lättstressad och kan till och med bli stressad av ljud av olika slag.

Då vi omges av många ljud i vardagen måste det bli extra jobbigt när man blivit ljudkänslig.

Även sittandet vid data och tv måste påverkas mycket av epilepsin, liksom umgänget med familjen och bekanta.

Skriv gärna och berätta om era egna upplevelser när ni fick er epilepsi.

Min vardag som mamma till dotter med svårbehandlad epilepsi är framförallt att 1.Ta en dag i taget 2.aldrig boka in möten under fm 3.alltid vara beredd att ändra mina planer

Känner igen detta så väl, det kan verkligen vara svårt att planera saker, ofta får vi boka om sådant som man planerat i sissta stund.

Hejsan hur är det med Pandiz och Tatsja, skriv gärna och berätta.

Min vardag innan diagnosen:

Jag har tidigare varit hemma som hemmafru kan man nog säga, varit hemma med småbarn och tagit hand om dom och hemmet.

Nu med medicin och efter diagnos:

Jag minns knappt vissa saker som jag pratat om förra veckan, känner mig gammal och glömsk. Stress kan jag inte hantera då jag blir virrig och yr. Jag är rädd för hur jag ska klara ett arbete när jag är så här. Är nere av att ha det så här. Jag är lätt retlig eftersom folk säger: minns du vad vi pratade om förra veckan? och så kommer jag inte ihåg hälften. Vill helst fortsätta vara hemmafru och ta dagen som den kommer så jag slipper en massa trista situationer där jag känner mig dum.

Det är säkert många som känner igen sej i det du skriver. Att minnet påverkas verkar vara rätt vanligt.

# 13

Jag känner igen mig, jag har samma problem att minnas saker efter det när jag fick min epilepsi.

Min epilepsi får jag leva med och jag skäms inte över det, jag pratar gärna om det.