Annons:
Etikettepilepsi-i-vardagen
Läst 3139 ggr
mona43
4/14/09, 10:21 PM

Per berättar om epilepsin

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det började en stressig arbetsdag 2001 med att jag rasade ihop på golvet mitt framför ögonen på mina arbetskompisar och min chef, vi hade haft extra mycket jobb under den perioden och jobbat över en del.

Jag levde osunt på den tiden som ungkarl, var vaken länge på nätterna, och åt en massa snabbmat, samt drack endel öl.

De trodde att jag hade fått en hjärtinfarkt eftersom jag skrek enhel del, men jag hade också rejäla kramper.

När jag så småningom vaknade till igen så stod det människor omkring mej med uppspärrade ögon, den värkte i bakhuvudet och blödde lite eftersom jag slagit mej i betonggolvet, och jag var öm överhuvudtaget och aningen omtöcknad fortfarande, ambulanspersonalen tog med mej till sjukhuset där de gjorde en röntgen undersökning.

Undersökningen bekräftade att jag drabbats av epilepsi, jag fick senare veta att orsaken var en cysta med kalkavlagringar mellan hjärnhalvorna, som var orsaken till epilepsin.

Men innan jag fick reda på att det var en ofarlig cysta var jag mycket orolig, det är lätt att tro det värsta när man hör sådant.

Efter att jag fått epilepsimedicinen har jag sluppit dessa stora anfall, men kan känna av epilepsin när jag slarvar med min medicin, eller är trött eller stressad, jag får oftare huvudvärk numera än innan epilepsin började.

Numera äter jag sundare och sköter mej bättre, tack vare Mona, men jag vet att jag snabbt kan få anfall igen om jag börjar missköta mej på samma vis igen.

Texten skriven av per50

Foto Free digital photos

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
Citronmeliss
4/15/09, 2:56 PM
#1

Intressant och samtidigt lite skrämmande att ta del av din berättelse!

Det är svårt att sätta sig in i upplevelsen att helt plötsligt drabbas av detta utan någo förvarning.

Hade en kollega där epilepsin debuterade på liknande sätt.

Hon föll helt sonika ihop i ett krampanfall på jobbet och blev förd till sjukhuset där man konstaterade epilepsi, till hennes stora förvåning.

Det var skönt att höra att din cysta var ofarlig, förstår att det måste varit mycket skrämmande! 

Hur mår du nu, är du hjälpt av din medicinering så du får en någorlunda väl fungerande vardag?

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[per50]
4/16/09, 12:16 AM
#2

Hej Citronmeliss!

Du blir vår första besökare här, välkommen! Glad Alla är så välkomna!

Min vardag ändrades verkligen dramatiskt av min epilepsi, har blivit oerhört stresskänslig, blir det för oroligt omkring mej får jag rejäl huvudvärk, sådana gånger får jag gå undan och lägga mej ett tag. Det är också noga med hur jag tar mina mediciner, slarvas det så känner jag detta genast. Det finns dagar då jag är totalt däckad, då orkar jag bara med det allra nödvändigaste omkring mej.

Har också endel biverkningar av medicinen, vissa mediciner är vattendrivande så jag får springa på toaletten ofta nattetid. Nattsömnen blir rubbad och jag är sällan helt utsövd på morgonen, har nyligen fått medicin för att få en lugnare sömn, man får hoppas att denna kan hjälpa lite.

Skall starta att arbetsträna nu, man får se hur det går, om jag får ett arbete så småningom så får det absolut inte vara stressigt, då blir jag snabbt dålig. Att hitta ett "stressfritt" jobb är nog inte helt lätt.

mvh Per

Citronmeliss
4/18/09, 5:13 PM
#3

Tackar Per!Glad

Ja, det där med en "fungerande vardag" är nog väldigt relativt.

Helt klart kräver sjukdomen många förändringar.

Tror inte att så många förstår vidden av det hela.

Allt som du beskriver, ökad stresskänslighet, huvudvärk , medicinbiverkningar av olika slag, listan kan göras lång!

Eventuell spänning och rädsla för att drabbas av nya anfall är ju också något som hänger över en och ens anhöriga, hela tiden.

Att fungera i sitt arbete eller hitta ett nytt, mer fungerande jobb är också en stor utmaning. 

Hoppas att din arbetsträning kommer igång på ett tillfredställande sätt och att du får hjälp med att hitta ett passande yrke med lagom stressnivå.

Jag vet ju inte vad du arbetade med tidigare, innan du fick fick epilepsi.

Finns det kanske något med anknytning till ditt gamla jobb som du kan tänkas arbeta med eller har du funderingar över något helt annat, tro?

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[per50]
4/18/09, 5:32 PM
#4

Hejsan!

Det är nog inte helt lätt att förstå hur det är att ha epilepsi för omgivningen, som du säger finns det en oro för hur man skall må från dag till dag, dagarna varierar mycket, ena dagen är man helt slutkörd, men nästa är det bättre, för att nästa vara värre igen.

Folk ser ju inte utanpå att man har epilepsi, de tycker man ser pigg ut, de kan inte se hur man mår invärtes, det är verkligen mycket som följer med epilepsin.

Helt klart är det att myndigheter som arbetsförmedling och försäkringskassa ifrågasätter saker, så man kan bli snurrig emellanåt! sådant kan verkligen knäcka folk!

Man kan bara förklarar så gott det går, och hoppas att det kan hjälpa lite i alla fall.Obestämd

Jag jobbade förrut på ett lager i 22 år, det var ofta oerhört stressigt, så inom lager är det inte alls lämpligt att jobba, det var där som min epilepsi bröt ut.

Hoppas att det går att hitta ett jobb där tempot är lugnare, var det skall bli får tiden utvisa.

Mvh Per

[SvenA]
4/21/09, 10:36 AM
#5

Det där att oroa sig för hur det ska bli i framtiden är en forma av stress som påverkar ens mående väldigt mycket

Jag vet hur det var efter min hjärtinfarkt man kände sig väldigt stressad och även vid denna sjukdom ska man undvika stress och det är inte lätt

Man ska inte ställa för stora krab på sig själv efter att ha blivit drabbad av en kronisk sjukdom

Om man ställer för stora krav på sig själv så kommer det bara att slå tillbaka på en och man mår automatiskt mycket sämre och man hamnar i en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur

Tatsja
4/22/09, 9:30 AM
#6

Mina barns farbror rasade flera gånger i backen på väg till arbetet. Han åkte i ilfart med ambulans. Det tog flera år innan läkarna sa att det var epilepsi han hade. Detta var för över 25 år sedan när han var tonåring. Han har ätit medicin hela tiden och för några år sedan, friskförklarade läkarna honom. Då hade han varit symtomfri i 5 år.

Nu har han tagit sitt efterlängtade körkort.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
mona43
4/22/09, 9:39 AM
#7

Vilken glädje för honom, bättre sent än aldrig att få ta körkortet.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[per50]
4/22/09, 9:46 AM
#8

Det låter bra att han nu tagit sitt körkort, det finns personer som har frågar mig också, och undrar om det är för epilepsins skull som jag inte tagit körkort.

Per

Tatsja
4/22/09, 9:56 AM
#9

Ja, han är jättelycklig. Han är född -63 och var skoltrött. Redan i 9:an fick han arbetsträna på Unga Örnar, där är han kvar än idag. Sifferminne utan dess lika. Visa honom snabbt en lott som har dragning om ett halvår. Han minns siffrorna exakt. Han handhar allt om ekonomin och löner. De ringer jämt till honom om han är ledig, för att få reda på det och det.

Hur är det med epilepsi? Är det ärftligt?

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[per50]
4/22/09, 10:35 AM
#10

Jag vet inte riktig om epilepsi är ärftligt, men när det gäller mig så vet jag inte om det finns epilepsi på fars eller på mors sida, jag har då inte hört något.

 För att jag fick det är nog på grund av dåligt levende

/Per

Tatsja
4/22/09, 10:38 AM
#11

Barnens farbror hade inte dåligt leverne. Han har alltid varit en som äter sunt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[per50]
4/22/09, 11:03 AM
#12

På mitt gamla jobb satt jag framför en datorskärm hela dagen, och jag glömmer aldrig den gången när det bara snurrade till i kålroten och jag betedde mej som om jag var berusad, så jag fick åka hem tidigare den dagen.

Innan jag träffade Mona så hade jag en väldigt dåligt leverne. Jag satt ofta vid datorn och var uppe långt in på nätterna, åt ofta skräpmat och så var det ett stressigt jobb jag hade. Det var därför jag sa upp mej på jobbet och flyttade upp till lugna norrland till Mona och jag ångrar mej inte dugg .

Tatsja
4/23/09, 10:23 AM
#13

Det känns skönt att du mår bättre nu.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
[per50]
4/23/09, 10:35 AM
#14

Hejsan!

Jo då jag mår ganska bra nu, men ibland kan jag ha känningar av epilepsi, det börja då med vanlig huvudvärk och då är jag tvungen ta det lugnt,.

Tatsja
4/23/09, 10:55 AM
#15

Det kan jag förstå. Jimmy - bonusbarnbarnet - var inte kandidat till operation. Han hade runt 5 anfall för lite om dagen. Sen att det är jobbigt för honom och omgivningen, det brydde de sig inte om.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

mona43
4/23/09, 11:00 AM
#16

Man kan undra hur de tänker läkarna.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mongu
4/23/09, 8:04 PM
#17

Hej!

Läser om din epilepsi Per. Du fick den alltså i vuxen ålder, eller hur? Då förstår jag om du hade en orolig period innan alla utredningar var gjorda.

Jag har en son som fick sin epilepsi när han var 15½ år. Det kom en kväll strax efter han somnat. Tydligen inte så ovanligt att det kan utlösas då.

Han hade ca en vecka innan det stora anfallet en frånvaroattack. Det var när vi satt och åt middag han bara stannade upp och var lite blå på läpparna sen blev han som vanligt.

Nu medicinerar han och mår bra av det när han har lugn och ro omkring sig.

En fråga som jag har är vad du har för mediciner?

Kram

Mongu

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

[per50]
4/23/09, 8:16 PM
#18

#17  Jag fick min epilepsi i 44 års åldern och jag använder Tegretol Retard 200 mg 2 stycken om dagen.

Tatsja
4/24/09, 9:23 AM
#19

Är det vanligare att få epilepsi som barn eller vuxen? Jag har hört både och.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[per50]
4/24/09, 9:39 AM
#20

Jag tror att det skall vara ungefär lika vanligt.

Annons:
Tatsja
4/24/09, 9:43 AM
#21

Okey, var bara nyfiken.

Men jag har hört att många friskförklaras efter viss antal år, utan anfall. Hur vanligt är det?

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Cherione
4/25/09, 11:23 PM
#22

Min Epi historia

Det började någon gång i Mars 2003, jag var då nyss fylda 15 år.
Jag vaknade om natten och hade svårt att andas och ont i hela kroppen. Detta blev natt efter natt värre och värre.
Tillslut hade jag så ont i kroppen varje natt att jag inte vågade sova, jag försökte hålla mig vaken så länge som möjligt och grät mig till sömns.

Tillslut höll det inte längre och vi åkte in till lassarettet den 28juni. De breättade att de misstänkte att jag hade Natt epelipsi  och skulle komma tillbaka två veckor efter och göra EEG.

MEN det blir sällan som planerat…

Den Kvällen somnade jag av ren utmattning på soffan och där fick jag sådant krafftigt anfall att jag slutade andas och fick hjärtstillestånd.  har som tur en mamma som precis hade gått hjärt och lung räddning på sin lärar utbildning, så hon fick igång mig igen.
Resten av den veckan minns jag bara difust, jag var helt utmattad i kropp och själ att jag sov nästan helatiden.

fick lite drygt 20 anfall varje dag och drossade x antal droppnålar. Jag blev stucken med diverse anledningar(blod prov och dropp) ca 15 gånger om dagen, så kände mig minst sagt som en nåldyna.

Så den 3 juli fick jag åka hem från lassarettet och har inte haft något större anfall sedan dess, MEN den dagen, Den 3juli, vill jag stryka men av helt annan anledning(min epi historia är inget mot vad som hände den dagen), men det tar vi en annan gång.

Det är svårt att som tonåring eller vuxen att få epi, man är van att vara "normal".. jag hade jätte svårt att acceptera det.. hade svårt att orka med skolan utan ordentlig sömn.
Sedan att inte få köra moped, övningsköra eller sådant kunde jag inte smälta.

Men det finns ett liv efter diagnosen, nu är jag snart 21, har körkort, Är förlovad, har jobb och vart utan medicin i snart ett år utan några anfall(peppar peppar ta i trä)

S*Cherione - Ragdolls är Livet
Vi 1 Rag n 04 21 flicka kvar Tillsalu i Stjärnbildskullen 
kolla gärna in våran hemsida www.cherione.com

mongu
4/25/09, 11:32 PM
#23

# 21 Om man har medicinerat med bra resultat, alltså inga anfall. Då kan medicinen trappas ut.

Är man efter två år fortfarande anfallsfri så räknas man som frisk.

Så var det i alla fall när min son utreddes, tyvärr så fick han nya anfall sen och medicinerar nu för evigt, tror jag.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Cherione
4/25/09, 11:37 PM
#24

#23 jag fick ta körkort efter 2 anfallsfria år under medicinering. Sedan måste jag utan medicin vara anfallsfri i 5år för att få kallas frisk, detta enligt min läkare i lund.

S*Cherione - Ragdolls är Livet
Vi 1 Rag n 04 21 flicka kvar Tillsalu i Stjärnbildskullen 
kolla gärna in våran hemsida www.cherione.com

mongu
4/26/09, 12:58 AM
#25

Ok, det var dom uppgifterna vi fick då. Men det är några år sen. Sonen är 29 år nu.

Han medicinerar fortfarande och mår bra av det.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

mona43
4/26/09, 1:07 AM
#26

#22 Intressant berättelse, oj vad jobbigt du hade det. Tur att du mår myckret bättre nu och att det börjar ordna sej för dej. håller tummarna för att du får vara anfallsfri i fortsättningenGlad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

[per50]
5/21/09, 2:26 PM
#27

#24,25 Hur har ni det nu då?

Annons:
[per50]
5/23/09, 7:31 PM
#28

"putt"

mongu
5/24/09, 12:02 AM
#29

Tack sonen mår för tillfället bra med den medicinering som han har. Det verkar som han kommer att få hålla på med sin medicin.

Det viktigaste är att han mår bra och att han är pigg. Ett tag så var han så otroligt trött.

Märker att han är inte så stresstålig så han behöver lugn och ro runt sig.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

mona43
5/24/09, 1:41 AM
#30

Stresskänslighet verkar vara väldigt vanligt bland personer med epilepsi. Att vara stresskänslig är väldigt jobbigt. Skönt att han mår förhållandevis bra numera.

Mellan två onda ting väljer man det minst onda, brukar man säga, i detta fallet att ta medicinen och slippa få anfallGlad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mongu
5/24/09, 10:50 AM
#31

Precis det tar mycket mera att behöva få anfall än att äta medicinen.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

mona43
5/24/09, 12:02 PM
#32

Ja precis!Glad

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mona43
8/21/09, 9:35 AM
#33

"puttar upp" Skrattande

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: