Annons:
Etikettatt-vara-anhörig-och-vän
Läst 2895 ggr
mona43
4/20/09, 9:55 PM

Min sambos epilepsi

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det är första gången Per är och hälsar på hemma hos mig, vi pratar om lite av vardera, han blir blek och tar sej plötsligt mot huvudet, och klagar på tilltagande huvudvärk. I nästa sekund börjar han krampa rejält.

Eftersom jag känner igen symtomen från min mammas epilepsianfall, så förstår jag att även han har fått ett anfall.

Jag har hela tiden telefonkontakt med 112 så jag kan rapportera hur han mår, snart anländer ambulansen, då har Per börjat vakna till, men är omtöcknad.

På sjukhuset konstaterar de sedan att han har haft ett epilepsianfall.

Per berättar senare att han haft sitt första anfall nyligen på jobbet, eftersom han inte ville oroa mig, sade han inget. Han hade också slarvat med sin medicin den här gången.

Nu började han ta sin medicin dagligen, några fler stora anfall har han inte haft sedan dess. Hans liv har ändrats mycket av epilepsin och han är oerhört stresskänslig samt ljudkänslig.

Att leva ihop med en person med epilepsi är också annorlunda, man får utgå från hur dagen är och planera vad som kan vara lämpligt att göra, har det planerats för utflykt eller annat kanske det måste flyttas till en annan dag.

Jag förstår ju varför, men detta kan vara svårt för barnen att acceptera ibland.

Det kan bli tufft emellanåt, speciellt de dagar då Per är extra känslig mot höga ljud och är extremt trött. Men vi får ta dag för dag, större projekt får vänta till en annan dag.

Eftersom jag själv har fibromyalgi så finns det dagar då vi är dåliga båda två, sådana dagar har man bara lust att "dra något gammalt över oss" och ligga kvar i sängen.

Tur att vi har barnen samt katterna, de håller oss på benen något så när, även dåliga dagar. Men visst kan det vara en prövning när barnen stimmar och tjoar.

Som anhörig vill man ju hjälpa, men det är inte lätt att göra så mycket när ett anfall kommer, mer än finnas i närheten, se till att den anhörige har det bra, och stötta och lugna när anfallet är över.

Skriven av mona

Foto av Mona

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Annons:
mona43
9/5/09, 6:13 PM
#1

Att leva med personer med epilepsi är annorlunda på många vis, skriv gärna hur ni upplever er vardag tillsamans.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

mona43
10/17/09, 5:12 PM
#2

Ni är välkomna att skriva om era erfarenheter av epilepsi, både anhöriga och drabbade, era berättelser är värdefulla för andra att ta del av.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: