Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt och andra sjukdomar Att vara anhörig och vän Barn och vuxna med epilepsi Bemötande/behandlingar/forskning Djur med epilepsi Epilepsi förr och i andra länder Epilepsi i vardagen Epilepsi, fruktsamhet, graviditet Mätning av epilepsiaktivitet Om sajten ifokus Roliga filmer och historier Typer av anfall och vad utlöser nya? Tävlingar lekar och enkäter Vad är epilepsi Arbete, hobby och fritid Epilepsi filmer visar anfall Epilepsi i norden God mat för hälsan Klotterplanket - OT Mediciner och första hjälpen Presentation Regler på sidan Rättigheter och lagar i samhället Statistik Välkommen till epilepsi ifokus
Allmänt och andra sjukdomar

deprimerad ?

2012-09-17 08:08 #0 av: nettie_angel

Kan man bli deprimerad när man har Epilepsi?! för jag tror att jag har blivit det. Finner ingen glädje med någonting utan funderar mest på hur jag ska göra för att slippa detta livet.. Hoppas det finns någon som har förståelse!

Anmäl
2012-09-17 09:18 #1 av: mona43

Det är vanligt att bli deprimerad när man har en sjukdom, och epilepsi är ju en sjukdom som påverkar ens vardag väldigt mycket, har man en förstående omgivning så orkar man med sin sjukdom bättre, men ofta har ens anhöriga och vänner liten eller ingen egen erfarenhet, och har svårt att förstå hur man har det och hur man mår.

En sak man kan göra är att skriva ner hur man känner och mår både psykiskt och kroppsligt, och hur ens vardag är, berätta också vad omgivningen kan hjälpa dig med för att du ska må bättre, orka med bättre, kanske hälsa på eller ringa lite oftare, jag tror att många är så osäkra på vad de kan göra för en så de håller sig undan i stället för att stötta och hjälpa.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2012-09-18 08:40 #2 av: nettie_angel

Jo jag upplever att det är många som tar avstånd, säkert bara för dom inte vet hur dom ska vara emot mig pga Epilepsin och allt som hör till. Men jag menar att jag är nästan "normal" eller hur jag skall uttrycka mig, det är bara det att jag måste ta medicinen, äta regelbundet, ingen alkohol och ta det allmänt lugnt.

Anmäl
2012-09-18 09:19 #3 av: mona43

Gör gärna som jag skrev i förra inlägget, skriv ner vilka saker du måste tänka på för att du ska må bättre i din epilepsi, inte stressa, äta regelbundet och inte dricka alkohol, att det är för hälsans skul, endel kanske tycker att man är annorlunda, men de har ju inte heller epilepsin att tänka på. Eller så säjer du, nej jag vill inte ha alkohol på grund av att epilepsin kan bli sämre. Det du skrivit kan du gärna ge till dem du anser behöver läsa det, gör flera kopior så du har, jag har upplevt att det är en fördel att skriva ner så där, för då kan dom läsa det i lugn och ro, och vill dom fråga något så finns du ju där.

Gå gärna med i epilepsiförbundet, där finns det folk i alla åldrar som vet hur du har det.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2012-09-19 08:33 #4 av: nettie_angel

Jo jag får nog sätta mig ner och skriva vilka saker jag bör tänka på. För kompisar som inte kan acceptera att jag har epilepsin att tänka på är inga vänner som har förståelse, för jag  menar jag ska inte behöva tala om precis allt om epilepsin utan bara det viktigaste!

Anmäl
2012-09-19 08:48 #5 av: mona43

Håller med dig, de vännerna som ställer upp och gillar dig som du är trots din epilepsi är de bästa vännerna, de andra får väll sköta sig själva, de kommer nog att fortsätta som de gör.

De som bryr sig läser ditt brev, det behöver inte vara flera sidor långt, bara de får veta det viktigaste.

Jag brukar skriva ett brev eller en påminnelselapp som jag tar med då jag skall till läkaren, om det är något jag undrar över, för ofta glömmer man hälften då man väl sitter där.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2012-09-20 08:15 #6 av: nettie_angel

Jag brukar också skriva en påminnelselapp om jag ska till läkaren/kuratorn för det är väldigt lätt att jag glömmer nästan hälften av allt jag ska berätta och fråga om. Och min mamma verkar tycka jag är konstig bara för jag gör detta men får jag säga det själv så tycker jag det är väldigt smart att göra så, så jag slipper få dåligt samvete sedan när jag är hemma bara för att jag har glömt att fråga/berätta så mycket.

Tack för att du lyssnar på mig Mona :)

Anmäl
2012-09-20 11:21 #7 av: [Traveller]

Depression är en vanlig följeslagare till EP,särskilt när EP debuterar.I mitt fall kom mina anfall från ingenstans mitt i en hektisk vardag.

Mitt liv föll ihop o alla försvann,några få av mina vänner var/finns kvar.Minnesförluster o osäkerhet om vad som var vad o vad som har/hade hänt tog enormt mycket kraft att komma till rätta med.

Minnesstörningarna var värst de första åren men har minskat,något av en självläkningsprocess rent av.Mycket av det här beror antagligen på var EP-centrum sitter o vad för slags EP man har.

Att din mamma tycker dina minneslappar är "konstiga" beror nog på att hon inte förstår hur sjukdomen Epilepsi fungerar.Be henne läsa på i det material som finns o går du med i en EP förening så håller de kurser för anhöriga.

Glöm inte heller att de flesta som drabbas av svåra sjukdomar får en period av nedåt o en del drabbas också av depression,behandling finns o neurologer brukar vara pålästa om följder av EP o kan hjälpa dig med behandling mot depression.

Anmäl
2012-09-20 11:47 #8 av: mona43

Gör det du känner känns rätt för just dej, din mamma har kanske inte svårt att minnas, men det har ju du, och behöver dessa "fusklappar" för det blir ju också dumt att glömma viktiga besök och viktiga saker man skall fråga, så gör som du gör, det blir helt rätt i alla fall oberoende vad andra säger!Glad

Det känns bra om man kan hjälpa någon med lite uppmuntran och tips, för det behöver man verkligen när det är jobbigt.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2012-09-21 08:48 #9 av: nettie_angel

Min EP debuterade när jag var arbetslös och livet var allmänt lugnt, så man kan säga att det kom som en blixt från en klar himmel. Men om jag får säga det själv så tycker jag att jag sköter mig bra pga Epilepsin, dvs jag gör ingenting som kan framkalla ett anfall och om det är nått jag skall göra som jag är osäker på så har jag ett läkarsamtal före så att jag är säker på att det jag skall göra inte framkallar ett anfall. Och t.ex. när jag säga till någon vän att jag äter medicin pga detta så är det bara "jaha" sen efteråt hör inte den vännen av sig mer. Men jag är ju absolut inte en sämre människa bara för att jag har Epilepsi.

Anmäl
2012-09-21 08:57 #10 av: mona43

Du är så klok som gör efter hur du känner, och pratar med din läkare för säkerhets skull när du undrar över något, det kommer att gå bra i framtiden om du sköter dig som du gör nu, för det är bara du själv som känner dej själv bäst och vet hur du fungerar. Sådana vänner som sticker när de får höra att du tar medicin är inga bra vänner.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2012-09-21 09:00 #11 av: nettie_angel

Just därför har jag funderat på att skaffa nya vänner som förstår sig på min situation, för jag tycker som sagt inte att jag skall behöva förklara precis allting utan bara det viktigaste. För lite privatliv har jag allt rätt till!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.