iFokus Hoppas du har en bra dag!
Reworking iFokus
Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt och andra sjukdomar Att vara anhörig och vän Barn och vuxna med epilepsi Bemötande/behandlingar/forskning Djur med epilepsi Epilepsi förr och i andra länder Epilepsi i vardagen Epilepsi, fruktsamhet, graviditet Mätning av epilepsiaktivitet Om sajten ifokus Roliga filmer och historier Typer av anfall och vad utlöser nya? Tävlingar lekar och enkäter Vad är epilepsi Arbete, hobby och fritid Epilepsi filmer visar anfall Epilepsi i norden God mat för hälsan Klotterplanket - OT Mediciner och första hjälpen Presentation Regler på sidan Rättigheter och lagar i samhället Statistik Välkommen till epilepsi ifokus
Bemötande/behandlingar/forskning
Läst 2213 ggr

Ert första anfall och människors reaktioner på det

2013-08-18 16:27 #0 av: geeishaa


Jag har haft ett enda "anfall" i mitt 18-åriga liv, jag var på ett diskotek och min blick fastnade i lamporna. Det fanns vuxna som jobbade idelt med discot eftersom att det endast var människor under 18 där inne.
Tack och lov så hade jag mina vänner med mig, för det fanns bara en enda vuxen av alla de som var där som brydde sig om att jag föll rakt ner i golvet slog i huvudet, det samlades en folkmassa runt mig, och direkt såg den enda uppmärksamma vuxen (som råkade vara en barndomsväns mamma) vad som pågick, hon bad DJ:n stänga av musik och lampor, efter ca 5 minuters kramp, så slutade jag äntligen att krampa. Men endast för att de mörklade mina ögon, DIREKT efter så tänds lampor och musiken igen, ägarna och DJ:n brydde sig inte om att det låg en människa och krampade på dansgolvet, vilket då gjorde att jag fick ytterligare ett anfall på 5 minuter till.

Under denna tiden har mina 16-åriga vänner försökt hjälpa den enda vuxen som gjorde något, medans alla andra vuxna stod och tittade på.

Efter ännu ett utbrott för att få dem att släcka lamporna så att jag kunde sluta krampa fick de ta ut mig till ett annat rum, det såg ut som om jag supit ner mig fullkomligt!

 

Väl inne i detta rummet, upprepar jag till en av mina vänner: nämen är du här? säkert 5 gånger på 5 minuter. Det kommer ambulans med blåljus och jag förs till sjukhus. Inlagd osv.. Väl hemma, och ska gå till skolan igen, (jag gick i 9:onde klass då), fick jag höra kommentarer som "nu har du ju inte lika många hjärnceller som alla oss normala människor.", "du är ett freak", "vet du om att man kan kissa på sig, så du kanske borde skaffa blöjor.", Vad gjorde lärarna åt detta tror ni?

Spädde på det, jag fick inte följa med alla andra 9:or och paddla, för jag var "onormal", jag fick inte se på filmer för jag var "onormal".

Min fråga är nu, hur blev ni behandlade första gången ni fick ett "anfall".
Och hur har människor pga. ovetenskap behandlat er för att ni har epilepsi?

Jag tycker man borde utbilda elever idag om sjukdomar som epilepsi, diabetes och andra vanliga sjukdomar, för epilepsi är vanligare än man tror, folk tycker bara det är en pinsam sjukdom "för det är ju psykist"..

Anmäl
2013-08-19 23:04 #1 av: mona43

Håller med dig om att det finns en stor okunskap bland folk i alla åldrar om epilepsi och andra sjukdomar, epilepsi är ju ingen ovanlig sjukdom, men ändå så kan folk så lite, och är rädda och osäkra att hjälpa till.

När min gubbe fick sitt första anfall på jobbet rasade han bara ihop på betonggolvet, där stor chefer och jobbarkompisar och blängde på honom, men till slut hade någon ringt ambulans, han vaknade med att alla stod där handfallna och en ambulanskille pratade med honom, han var "groggy" i huvudet, visste knappt var han var, och hade slagit i huvudet ordentligt. Kompisarna trodde att han fått en hjärtattack, men det var ju epilepsi.

Att se ett anfall kan vara väldigt skrämmande, så nog vore det bra att utbilda lärare och även elever i hur man tar hand om en person med anfall, det kan ju bli livshotande om anfallet varar väldigt länge, bättre att ringa ambulans en extra gång för säkerhets skull. 

Man har samma rättigheter som alla andra att respekteras, även med epilepsi eller annan sjukdom, lärarna skall absolut inte förlöjliga en elev, utan försvara personen, du själv kan avgöra om du ska se på film, får du ont i huvudet eller känner något annorlunda kan du gå undan, vid paddlingen har man ju flytväst, där borde det fungera att vara med om en lärare finns nära och kan ingripa om det behövs, man vet i slutändan själv vad man tål när man haft epilepsi ett tag.

Hoppas det blir bättre för dig, berätta gärna för lärarna kanske tillsammans med någon av dina föräldrar om din epilepsi och hur viktigt det är att de tar dej på allvar, och inte tillåter att någon trakasserar dig, eller skriv ett brev till dina lärare om hur du känner och vill bli bemött, att du är lika bra som de andra, och skall respekteras lika som alla andra, skriv gärna ner hur du vill bli behandlad vid ett anfall, att det kan kännas tryggt att ha någon bredvid sig, att man har det lugnt omkring sig, vilka de ska kontakta förutom eventuellt en ambulans.


mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.