Vad skiljer en avsvimmning från epilepsi?

Jag har hört och läst om läkare som ger en person en ep-diagnos vid första attacken. Jag vet också läkare som envisas med att tycka att det är avsvimmningar och gissa på blodtrycksfall eller stress trots att personen krampat under dessa medvetslösa stunder som inträffat fler gånger.

Någon som har mer kunskap eller har tankar om vart skillnaden ligger?
Hemska tanke vore om det har att göra med turen att komma till rätt mottagning eller läkare...

Tror att man via EEG kan se på någon av de olika våglängderna om det är epilepsi en person har, att vågen är är mer spretig/spetsig. Inte går väl läkaren bara på en muntlig uppgift från en patient som säger sig haft ett anfall en gång? Någon form av undersökning göra väl?

Ett EEG kan ju fastställa epilepsi men inte utesluta. Det är en chansning. Likaså när de försöker provocera fram ett anfall via ljusblinkningar vid ett EEG. Det är hör tydligen inte ens till vanligheterna att en med EP får ett utlöst anfall vid sådan stimulering. Så man får väl gå på andra/fler ledtrådar antar jag.

Men EP verkar vara något högst individuellt och kan te sig ganska olika. Alla håller sig ju inte till normen och de generella beskrivningarna.

Det är nytt nu att man bara behöver få ett epilepsianfall för att få diagnosen Förut var det 2 epilepsianfall.

Det finns många med epilepsi som har svårt för blinkande ljus och det gör att de får anfall.

#3. Har du nån källa på det? Har själv närstående som haft fyra grövre anfall och många små (frånvaroattacker men vid medvetande) och allt läkarna säger är att det är stress, inte epilepsi.

#4 Jag har några personer runt mig som har svårt för blinkande ljus. En del har oxå problem att se på tv.

Här kan du även läsa om Anfallsutlösande faktorer

http://www.neuroportalen.com/item.php?alt=52

Den internationella diagnosen för epilepsi är på väg att förändras. (Hade fel att den ändrats men den är på väg att ändras)

http://hd.se/inrikes/2014/05/21/diagnosen-for-epilepsi-andras/

Tackar! :)

Hoppas de vet mer om utlösande faktorer nu 13 år senare.

Personer med epilepsi kan ha vissa typiska mönster på EEG (utan att de får ett anfall) men eftersom det inte är säkert att dessa dyker upp just när man gör EEG:t så kan man ju inte utesluta epilepsi med ett EEG. Vid ett vanligt EEG ser man det på 40% men vid ett sömn-EEG kan man fånga det hos 80%. Annars går man mest på anamnesen och då beror det ju på hur bra man minns/anhöriga minns eller kan beskriva det. Men även sannolikheten att det skulle vara något annat, om man svimmar av vilken annan anledning som helst kan man få kortvariga kramper vilket kan misstolkas som epilepsi. Tyvärr spelar det säkert in vilken läkare man får och vilket sjukhus man hamnar på, men så är det väl med allt...

#7. Jag har också läst det du citerade, men siffrorna verkar skilja skilja sig beroende på vilken rapport man läser och vilken läkare med erfarenhet man frågar. Tyvärr...
Verkar svårt för både patient och läkare som inte kan fastställa orsak till medvetslöshet med kramper... Funderar på om det är en fördel eller nackdel att man väntar med ep-diagnos då. Har man ep vill man såklart veta så fort som möjligt, men om man inte har det och ändå får diagonosen..?
Vilket blir då värst?

Vad skiljer ep-anfall från upprepade avsvimningar med kramper i praktiken, om de ter sig på liknande sätt och kanske båda utlöses av stress?
Vad är då vad om man inte kan fastställa med mätinstrument och ännu viktigare, spelar det någon roll?

*funderar*

Jag tror att det farliga med att sätta epilepsidiagnos för tidigt är om anfallen beror på t.ex. någon hjärtarytmi, vilket kan vara direkt livshotande om det missas. Sätter man en diagnos så måste man ju ha uteslutit alla andra diagnoser först.

Vid ett enstaka epilepsianfall så återkommer anfallen endast hos 40%, om diagnos då skulle sättas så skulle många människor gå på medicinering (med mycket biverkningar) helt i onödan. Det allra bästa hade varit om man hade kunnat identifiera alla de som efter första anfallet riskerade fler redan då.

Ep-anfall jämfört med upprepade svimningar av annan orsak är ju framförallt behandlingen. Lidandet är ju detsamma..

Man måste utreda med både EEG, intervjua personen och ev anhöriga som varit med under anfallet, hur länge det varade osv. men också gå vidare med ev  med mätningar under sömnen på sjukhuset, för att få  tydligare resultat. Man skall absolut utreda var anfallen kommer från innan man sätter en diagnos.

Tack för alla svar :)
Ja Mona, det borde till en omfattande utredning kanske både för att avfärda eller fastställa.

Edit: Det verkar som att det som kan vara enda skillnaden mellan ep-anfall och ett icke ep-anfall är själva ursprunget till anfallet. De kan se ut och verka precis likadant både för individ och omgivning.

Man kan bli av med det ena, men inte det andra. Men å andra sidan så kan man ju "växa ifrån" sin ep också? Eller var det då konstaterat fastställt synlig ep egentligen?

Lite jobbigt n.r man försöker få grepp om nåt så säger "experterna" olika. ;)

Jag tycker ju att jag egentligen inte borde ha epilepsidiagnos. Jag har ju bara haft ett enda krampanfall i mitt liv, och enstaka sådana kan man få ändå utan att ha epilepsi. Sen har jag haft små anfall där jag typ tappar språket i några sekunder och inte förstår vad jag läser samt att ord och fraser passerar revy framför en, typ dèjavúupplevser, men det har jag alltid sett som "stressymptom". 

Sen har jag vid några tillfällen i livet svimmat av, men det har varit då jag cyklat hem när jag haft feber och då svimmat när jag låst cykeln, eller svimmat när jag klivit upp från ett kokhett bad (jag älskar att bada riktigt varmt).  Och jag kan ju tycka att det borde kunna vara normalt att svimma av lite under sådana omständigheter.

Men min läkare tyckte annat. Efter krampanfallet jag hade och jag berättat för läkaren om mina stressymptom jag haft ibland och de tillfällen då jag svimmat så har hon tolkat allt som epilepsi och därför gett mig sådan diagnos. Något jag inte alls var glad åt.  

Att EEG-et efter krampanfallet visade på epileptisk aktivitet i hjärnan tolkade läkaren också som epilepsi, men egentligen betyder väl bara det att just det anfallet var av epileptisk natur och ingenting mer. Så jag vet inte om läkaren kanske drog lite raska slutsatser där när hon gav mig epilepsidiagnos.

Jag har alltså fortfarande inte accepterat att jag har epilepsi. Jag vill fortfarande ha det till stressymptom och normala avsvimningar. 

#12. Vilken knepig sits. I det lilla du berättar här tycker man att läkaren borde lyssna mer på dig. Men å andra sidan vet jag inte om EEG kan visa på epileptisk aktivitet om man INTE har epilepsi?
Vet dock att man kan ha både ep-anfall plus liknande anfall där sistnämnda inte beror på ep- aktivitet...

Har du nån kontakt med läkaren nu? Får du läkemedel mot detta eller så? Tycker du det hjälper nåt i så fall, dvs att alla varianter av ep-likande episoder har minskat?