Annons:
Etikettatt-vara-anhörig-och-vän
Läst 4213 ggr
Tösabit
2014-07-11 15:50

Pojkvän med epilepsi

Hejsan! Min pojkvän som snart fyller 19, har haft epilepsi sedan tidig tonår. Vi har varit tillsammans i snart 7månader och vi sover mer eller mindre alltid med varandra. Under dessa 7månader har han fått 4anfall, alla under förmiddagen. Han slarvar rätt rejält med sin medicin (2x200mg, namn på dem vet jag ej) ibland tar han vara 1tablett istället för både på morgon/kväll. Hans vardagsrutin nu under sommaren är ; vakna, gör sig redo för jobbet, jobbar, kommer hem, spelar, samt sover 5h max. Jag och hans vänner är rätt orolig för hans hälsa, eftersom anfallen kommit så ofta som dem gjort på sistone. När jag förklarar min oro skämtar han ofta bort det och säger att jag inte förstå mig på hans sjukdom. Anledningen till varför jag skriver här är för att få tips till hur jag ska agera samt försöka hjälpa honom. Jag har märkt att han inte tar sin sjukdom så seriöst som han borde, han tar ju inte hand om sig själv. Så snälla, orkar inte med att han varje gång ska skämta bort allvaret i allt när jag försöker förklara hur viktigt det är med sömn och inte stressa hela tiden. Orkar inte vara en mamma till en 18åring som ser till att han tar sin medicin, men jag kan inte bara låta han må såhär. Sedan har han också börjat glömma saker som han T.ex redan visat, berättat om, planerat in. Är detta något som epilepsin kan orsakat? Människan vägrar ju gå till doktorn o kolla upp det så…. Tack i förhand // desperat efter hjälp

Annons:
Tösabit
2014-07-11 15:50
#1

Oj var inte meningen att det skulle bli ett så långt inlägg hehehe

Sjöstjärna
2014-07-11 15:57
#2

Jag tror det skulle hjälpa honom om du förklarar för honom att du inte tycker hans sjukdom är jobbig eller konstig eller att den gör honom annorlunda på ett dåligt sätt, utan att det du tycker är jobbigt är när du oroar dig för honom, för att han inte mår bra eller att han gör sig själv illa genom att missköta sjukdomen.

Förmodligen är han trött på att vara sjuk och begränsad och vill bara vara som alla andra, och kanske är han även rädd för att du ska tröttna på honom pga hans sjukdom, och hans bakvända sätt att hantera det är att låtsas som att han inte är sjuk och leva som "alla andra" gör.

Prova att berätta för honom varför du tycker om honom och vilka fina och positiva sidor han har och att epilepsin bara är "en fis i rymden" jämfört med det. 🙂

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"

Huygens
2014-07-11 16:03
#3

Frågan är hur länge han får varje anfall? Är det t ex farligt om han är ute och simmar och får anfall medan han ligger i vattnet?

Minnesförlust verkar konstigt. Är det klart varför han får epilepsi, orsaken? Sover för lite. Vissa människor vill ju vara sjuka och missköter sej. Tar han några andra droger? Du behöver inte svara här, utan kan fundera på saken för dej själv.

Tösabit
2014-07-11 19:52
#4

Tack för svaren! Jo jag tror att det är som sjöstjärna skrev, han vill ta körkorts osv, han ber ofta om förlåtelse för det, att han inte har möjligheten till det. Huygens; vid ett anfall börjar han krampa i hela kroppen & förlorar medvetandet. Han krampar i ca 2-4min, tror aldrig det hänt att han krampat vid sådan aktivitet! 99% säkerhet att den har varit ärftlig av hans mormor, det första anfallet tog plats då hans mamma väckte honom hastigt en morgon. Nej, han tar ej droger, närmaste drogen han är i kontakt med är snus! O återigen nej, han är en person som bara vill bli frisk och vara "normal",han hatar sjukhus, han hade aldrig försökt bli sjuk på något sett. En sak till jag kom o tänka på, han har svårt att gå upp på mororna, alltså svårt att vakna upp i tid osv, kan ju dock bero på lathet ;) Han sover oftast lite med ögonen öppna, kan detta göra att hjärnan inte hinner "sova"? Med tanke på att ögonen fortfarande tar upp information ? Ni ser hur jag reflekterat över detta, han är mitt allt och vill bara lösa det som kan lösas :(

grimling
2014-07-11 22:45
#5

#2 Sjöstjärna. Kan bara hålla med dig i det du skriver. 

Det är svårt som tonåring att inte kunna vara som alla andra men vilken tur han har haft som träffat en så förstående tjej som gillar honom för den han är.

Tösabit
2014-07-12 01:54
#6

#5 Grimling. Det stämmer nog vad ni båda säger! Hoppas bara att han kan acceptera att han har en sjukdom som man måste ta hand om. Så otroligt jobbigt att vara så maktlös, men det ska nog gå bra :)

Annons:
lillan-65
2014-07-12 11:40
#7

Till "tösabit" . Vile bara tipsa om ögolapp till ögat. Ja har sjelv problem o stenga mitt ena öga när ja ska sova (ja har ansiktsförlamning o haft lenge). På somarn blir det så just o då merker man av det mer när inte ögat vil stenga sej o då brukar ja anveda ögonbindel o det hjelper bra. Jag fick min från sjukhuset för lenge sen så ja vet inte om dom fotfarande delar ut såna.

mona43
2014-08-06 03:18
#8

Din kille har det verkligen bra som har dig,  han vet säkert innerst inne att du vill väl, men han är i en förnekelseperiod just nu och vill vara  "som andra" det kan han på många vis, men för att om man skall vända på det hela, så måste han sköta sig för att må så bra som han egentligen vill göra, men som en del med epilepsi vill han inte "sticka ut" Jag tror att han behöver inse själv att det är knasigt att mot arbeta sin kropp. Jag tycker att du gör det bra som finns där! Men glöm inte bort dig själv så du orkar med.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Upp till toppen
Annons: