Annons:
Etikettepilepsi-i-vardagen
Läst 2113 ggr
Madde1971
8/6/17, 5:02 PM

Fokala anfall...

Hej,

Jag har bara pratat med detta med min familj och en väninna. 
Det är så nytt för mig…men ändå inte.

Jag har haft en typ av anfall under många år, är nu drygt 40 år - och anfallen har jag haft sedan jag var tonåring. Men jag har aldrig pratat om det och jag har trott att det är någon typ av ångestanfall, att det är något som sker för att…kroppen bara får "spel".  Jag har ju aldrig sett någon annan få ångest på de sättet jag har fått då när jag har trott att det är ångestanfall…vilket har gjort att jag har tänkt att det är något lite extra konstigt med mig…ibland. 

Först nu när jag är drygt 40 år åkte jag in akut efter ett anfall och för första gången slog det mig att det kanske är någon from av epilepsi. När jag blev tillfrågade, vid inskrivningen, om jag hade haft sådana här anfall tidigare…så sa jag först nej. Anledningen till att jag sa nej, var att jag tänkte att den här gången var det nog något annat än ångest…att alla andra gånger alltså "bara" varit ångest.
Kändes nästan konstigt sedan för medan jag väntade på läkare så tänkte jag, att detta anfall jag nu fått har jag ju faktiskt fått många gånger under mitt liv. 

När läkaren kom och jag berättade hur mina anfall såg ut så sa hon med en gång att det lät som att jag har fokala anfall. Jag hade svårt att släppa det där att det bara är "ångest" men hon frågade hur jag hade trott att det var ångest - för hon menade på att det jag beskriver är inte symptom på ångest utan på fokala anfall. 
Jag har nu fått remiss till neurolog.

Är det någon här som har fokala anfall som kan berätta lite för mig om hur det är för er?

För mig ser det ut så här:
Jag försvinner in i mig själv och är vid medvetande.  Jag vet alltså vad jag gör men kan inte ta mig ut det, utan låser mig. Ofta börjar högra handen plocka i luften och jag tuggar hårt. Ibland upprepar jag ett ord eller en mening om och om igen. När anfallet är över är det som att "vakna till" och jag blir väldigt trött och känner mig lite borta. Jag är ofta öm i käkarna  och har dålig balans. 

En annan sak. Jag har fått tala om för min familj, att när dessa anfall kommer så får ingen röra mig. De som varit mig nära har ju velat lugna mig, kanske hålla nere min arm som plockar, försöka trösta mig och lägga armen om mig - men då reagerar jag väldigt starkt och blir ännu mer orolig. Jag har trott det är för att jag är lite…"knäpp". Men fick förklara av läkaren varför jag reagerade så och att det inte alls är ovanligt att man känner och reagerar så under fokala anfall. 

Det är alltid samma arm som plockar i luften, högra armen.
Innan anfallen är jag oftast väldigt orolig och jag tror att det är det som har gjort att jag tror att det är ångestanfall jag får…att det är "kulmen" på oroskänslorna = urladdningen.  

Jag har fortfarande svårt att ta in att detta skulle vara något annat än ångestanfall… Svårt att ställa om att tänka att dessa anfall skulle kunna vara fokala anfall.

Detta blev långt.
Har försökt googla men svårt att hitta någon som berättar om fokala anfall, personliga beskrivningar - verkar mest finnas "standardinformation".  
Ser fram emot att höra om det är någon som känner igen sig i detta jag beskriver eller kan berätta om egna erfarenheter kring fokala anfall.

/Madde

Annons:
Upp till toppen
Annons: