Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt och andra sjukdomar Att vara anhörig och vän Barn och vuxna med epilepsi Bemötande/behandlingar/forskning Djur med epilepsi Epilepsi förr och i andra länder Epilepsi i vardagen Epilepsi, fruktsamhet, graviditet Mätning av epilepsiaktivitet Om sajten ifokus Roliga filmer och historier Typer av anfall och vad utlöser nya? Tävlingar lekar och enkäter Vad är epilepsi Arbete, hobby och fritid Epilepsi filmer visar anfall Epilepsi i norden God mat för hälsan Klotterplanket - OT Mediciner och första hjälpen Presentation Regler på sidan Rättigheter och lagar i samhället Statistik Välkommen till epilepsi ifokus
Epilepsi i vardagen

Vän med min epilepsi

2018-03-11 21:02 #0 av: [broderbob]

I min presentation har jag nog skrivit lite om detta.

Då jag nu har haft min epilepsi sedan 1955 och är född 1954, så är det i princip hela mitt liv. Under tiden i högstadiet hade jag svårt att acceptera min epilepsi, det vart att jag försökte "glömma" den som det så fint låter, med påföljd att jag då fick anfall - i skolan.  Det var inte så populärt hos min lärare att jag hoppade över min medicin och jag fick en uppsträckning och jag minns att jag sa till honom "att jag vill inte ta min medicin då jag vill vara som andra" han sa då till mig "att om du tar din medicin så är du som andra" det tog några gånger innan det började att sjunka in. Det hade ju hela tiden tyngt mig som ett ok. Och där någonstans vände det sig för mig - blev vän med min epilepsi istället - och då med ens vän med mig själv. Det var ett arbete och kan ibland "ploppa" upp lite men försvinner lika fort. Då jag nu tagit den som en del utav mig själv, och kan ju inte bli arg på min epilepsi då jag också skulle bli arg på mig själv - faktiskt så tänker jag inte mycket på den idag - bara när jag ska på läkarbesök och ta min medicin.

Som jag sist sa till min läkare - det är då konstigt att jag inte tänker på att jag har epilepsi, känns oviktigt, nästan absurt då det krånglat så pass., och jag vet inte hur det skulle vara att leva utan den, skumt eller hur? - Det är väl därför som du har accepterat den och tar det för vad det är - precis som en blind som aldrig sett några färger, vet inte vad färger är. - Tycker hennes resonemang lät rätt bra faktiskt.

Kände att jag behövde skriva hur viktigt det var för mig att bli "vän" och inte fiende med min egen epilepsi - samtidigt beror det också på synsätt som mina neurologer haft, vilket också är av största vikt.

I början av -70 talet, fick jag en ny neurolog, allt såg då annorlunda ut än tidigare, då det var väldigt strikt när man kom på läkarbesök, nu i början av -70 talet hade förändringarna ute i samhället kommit in på sjukhuset, och var inte beredd på detta. Neurologen som jag nu fick såg  nog inte ut som jag var van vid - men halt fantastisk, han gav mig ny infall och tankemönster. 

Första gången jag träffade honom råkade jag säga "Hej, det är jag som är Bobby och jag är epileptiker" Efter mindre än 1 minut satt jag gapande och visste att jag inte var "epileptiker". Vad sa jag - Ja står det Bobby Eliasson, epileptiker i telefonkatalogen? Klart att det inte gör sa jag. Nå du heter Bobby och har epilepsi, men du är inte epileptiker - detta har jag tagit med mig sedan dess, det är inte bara ord som många har velat säga till mig - klart det inte är, jag är inte en diagnos, jag är en person - Bobby.

Liten berättelse om mig   

Anmäl
2018-03-11 21:15 #1 av: Maria

Klok lärare och även läkare.

/Maria

 

Anmäl
2018-03-11 23:07 #2 av: [broderbob]

Ja bägge var kloka, nu i efterhand kan jag se min lärare som klok, men på den tiden vart jag bara irriterad, tyckte inte han hade något att göra med min epilepsi. Men det var då, sedan har man ju fått omvärderat allt - till och med glömt bort min epilepsi, talar bara om den när det blir nödvändigt - i vilka situationer vet jag inte på rak arm, måste ställas inför dom först.

Det ligger mycket psykologi i det hela, även då läkaren sa gällande yrken. "ja jag vet väl inte - men djuphavsdykare eller bergsklättrare är väl inte så lämpliga yrken, men så finns det väl inte heller så många - Meningen var ju att "du kan i princip göra allt men du måste också tänka till"

Och detta gäller ju alla och det är inte några man behöver peka ut 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.